Äntligen inne!

”När fan blir gammal blir han religiös”, finns det ett gammalt ordspråk som heter. Nu har jag ett nytt: ”När jag blev gammal blev jag inne”…. Det var ju på tiden kan man säga.

Men faktum är att idag hamnade jag framför TV:n på förmiddan. Något som jag normalt inte gör eftersom jag inser att mitt TV-tittande i så fall skulle ta alldeles för mycket tid till förmån för andra viktiga saker som jag ska göra under dagen (hihi). Det räcker att jag sitter hela kvällarna.

Men så i morse, när jag passerade bildrutan, såg jag en jättesöt tjej som var hos frisören. Det har tydligen varit nån frisörtävling av stora mått. Hon var enormt söt. Håret var blont och snaggat och sen hade frisören gjort som vägar i huvudet, raka linjer som skulle föreställa nåt, jag tror hon nämnde isberg…. KAN ha hört fel! Och sen fyllde man i ”vägarna” med mörkare färg.

Och såklart fanns där en som sminkade modellen också. Och då hade hon lagt in FRÄKNAR. Ni fattar!! Supercoolt tyckte alla närvarande i studion. Jag säger bara … som jag kämpade med fräknar när jag var ung. Jag la på gurkskivor, undvek att sola, smetade på massor med brunkräm (jag veeet att det heter foundation), men icke, dom syntes för mycket. Nu har dom blivit större kan jag säga, nu talar vi inte om prickar utan o hela stråk av bruna färger. Man skulle kunna säga att jag ser ut som en snabb skiss av uralbergen i ansiktet. Mycket brunt och väldigt många fläckar och väldigt lite plats däremellan.

Men eftersom jag blev så glad att jag mina fräknar äntligen var inne, så tog jag hand om tomten ute. Den är cirka 1 meter bred och några fler lång. Tacksamt objekt. Och så köpte jag en fin kruka med ljung.

Höst ute, höst inne, sol i hjärtat sol i sinne!

Snart så ..

Snart så börjar det ordna till sig. Jag hittar numera både koppar och glas och vägen till tvättkorgen ligger som en öppen autostrada. Att slänga smörkniven in i diskmaskinen lyckades jag med vid första försöket.

Nu är det nog bara stressen som jag ska hantera. Jag har en massa tider inbokade??!!! Det känns väldigt ovanligt och arbetsamt. För säkerhets skull skriver jag upp mina inplanerade aktiviteter både i mobilen och på en almanacka som hänger på kylskåpet. Den som hänger är alldeles fullklottrad – jag har skrivit för stort.

Då undrar man förstås (vem skulle undra???) vad en klart övermedelålderskvinna kan ha att göra vecka ut och vecka in? Frågan är befogad, men vill man så kan man. Mina ideella verksamheter har börjat så smått, frissan (hjälp hur jag ser ut!), möte i alla möjliga konstellationer som jag lyckats nästla mig in i, kören startar och jag har börjat på Gymmet. Ja ni fattar, det här är ingen dans på rosor.

Sen har jag inte nämnt dragspelet, korsordet och stickningen. När vi var i Paris köpte jag GARN…. Ja egentligen skulle man väl inte tala om sånt. Som syrran säger, ”Du skulle kunna söka för det där, men det är förmodligen för sent”. Sa hon, som köper ett nystan så fort hon känner ull-lukten nånstans.

Och apropå gymmet så har jag börjat på Friskis som ligger alldeles över vägen från min gata i stan. När vi var där för andra gången sa jag till min kompis…. ”Man kan ju undra varför man håller på med det här?”, eftersom jag då faktiskt hade lyckats frammana flera svettdroppar och kände mej lite trött. Hon sa att det såklart är jättebra att gymma, ”du förlänger förmodligen ditt liv genom det här”. Hmmmm. Med den intensitet, periodicitet, inlevelse och koncentration som jag lägger på maskinjobbet så har jag svårt att tänka mej att det skulle röra sig om mer än en vecka i bästa fall. Och i så fall så…

Fast jag skojar förstås, det är kul. Jag träffar en massa kompisar där och vi känner oss alla så fit-ade och slimmade och djärva när vi struttar runt i våra snygga gym-kläder – här lägger vi stor vikt vid både kvalitet och modernitet. Och för min del så tycker jag det känns super att kunna säga att jag går på gym, jag kan förmodligen lura i flera stycken att jag är den sportiga typen.

Ett annat problem på min gata i stan är att jag stundtals är osäker på vad jag ska ta mej för. Nu går det inte att gå ut och sätta sej på broa och glo. Om jag ska ut måste jag ha nåt mål eller nån uppgift. Nu kom jag på att jag har en sån faktiskt. Jag är Sopchef i ett av våra miljöhus. VA…. Det har jag nästan glömt… Alltså måste jag skynda mej ut och bläddra lite i påsarna innan det blir dags för Fredagsmys… det blir härligt, för det är precis samma inriktning och utfall som på landet!

Ha så roligt ni också!

Härligt med presenter

Det är faktiskt kul att fylla år. Och att fylla jämnt är ännu kuligare. Då får man så fina presenter. I helgen inkasserade jag en av dom, nämligen en resa till Paris med två av mina döttrar. Snart väntar nya prisutdelningar, med tredje dottern. Vi ska på konsert både en och två gånger. Härligt att man kan dra ut på paketöppningen, typ fira hela året.

Paris var förstås fantastiskt. God mat, gott vin och strålande väder. Vi har gått och stått och åkt och druckit och ätit och sett och njutit och skrattat. Det tråkigaste med att resa är när man ska berätta om hur fantastiskt det var så ser man direkt att den man pratar med inte förstår hur det var ”egentligen”. Dom nickar instämmande men dom fattar liksom inte själva grejen.

Men idag när klockan närmade sig tre och jag inte såg nåt som helst tecken till vare sig sniglar eller champagne så insåg jag att nu är det vardag som gäller.
Så idag har jag gnott och putsat fönster och i ett infall fick jag för mej att jag måste ha blågröna gardiner…. Hur kan man bara komma på en sån sak? Sagt och gjort, ner på stan och shoppade. Pust! Mätt och fållat och strukit och putsat fönster. Så nu är det höstigt här hemma. Ikväll kommer ljuspunkterna att flämta och glimma och glittra både här och där. Det blir mysigt det också!

Den andre personen i hushållet har haft en ljuvlig och lugn helg och idag ser man man hur han tänker ”Herregud, var det så här det var?”.

Mycke nu …

Var ska allt få plats? Dubbla påsar. Dubbla burkar. Dubbla paket. Jag häller över och samlar ihop, klämmer in allt i skåpen. Kylskåpet däremot är väldigt tomt, här behöver fyllas på. Frysen är proppfull trots att jag inte hittat just nån svamp. Jag har dock deltagit i tunnbrödsbak två gånger under sommaren …. Va mycket bröd det blir? Kaffekopparna – va små dom är? Vilka tallrikar använder vi? Var står äggkopparna? Kniv? Vilken är bäst? Och hur var det jag låg i soffan, på sidan eller halvsatt jag eller låg jag raklång? Känns obekvämt och ovant.

Frågorna hopar sig. Så också hemarbetet. Vem har dammat till det här under sommaren? Bäst att ”ta” köksfönstret i alla fall. Nya gardiner, ja dom är faktiskt 22 år men lika fina än. Ibland lönar det sig med kvalitet. Minns att jag brukar ha ett stort ljus på en bricka och runtomkring lite lingon. Rusade upp till ÖSK-skogen och bärgade mig några deciliter lingon, men dom var bara röda på ena sidan, inge fint. Plötsligt fick jag syn på rönnbären utanför mitt fönster. Jättefint!

Det är så många ljud här. Och många människor. Det smäller i bildörrar, det rusas i motorer, det går folk förbi fönstret både nu och då, och varje gång måste jag titta. Har börjat inse nu att jag inte känner nån av dom. Grannarna, måste höra hur dom haft det i sommar.

Så är alltså livet hemma på min gata i stan. Jag blir alldeles trött.  Jag tror jag tar och åker till Paris!