Snart så ..

Snart så börjar det ordna till sig. Jag hittar numera både koppar och glas och vägen till tvättkorgen ligger som en öppen autostrada. Att slänga smörkniven in i diskmaskinen lyckades jag med vid första försöket.

Nu är det nog bara stressen som jag ska hantera. Jag har en massa tider inbokade??!!! Det känns väldigt ovanligt och arbetsamt. För säkerhets skull skriver jag upp mina inplanerade aktiviteter både i mobilen och på en almanacka som hänger på kylskåpet. Den som hänger är alldeles fullklottrad – jag har skrivit för stort.

Då undrar man förstås (vem skulle undra???) vad en klart övermedelålderskvinna kan ha att göra vecka ut och vecka in? Frågan är befogad, men vill man så kan man. Mina ideella verksamheter har börjat så smått, frissan (hjälp hur jag ser ut!), möte i alla möjliga konstellationer som jag lyckats nästla mig in i, kören startar och jag har börjat på Gymmet. Ja ni fattar, det här är ingen dans på rosor.

Sen har jag inte nämnt dragspelet, korsordet och stickningen. När vi var i Paris köpte jag GARN…. Ja egentligen skulle man väl inte tala om sånt. Som syrran säger, ”Du skulle kunna söka för det där, men det är förmodligen för sent”. Sa hon, som köper ett nystan så fort hon känner ull-lukten nånstans.

Och apropå gymmet så har jag börjat på Friskis som ligger alldeles över vägen från min gata i stan. När vi var där för andra gången sa jag till min kompis…. ”Man kan ju undra varför man håller på med det här?”, eftersom jag då faktiskt hade lyckats frammana flera svettdroppar och kände mej lite trött. Hon sa att det såklart är jättebra att gymma, ”du förlänger förmodligen ditt liv genom det här”. Hmmmm. Med den intensitet, periodicitet, inlevelse och koncentration som jag lägger på maskinjobbet så har jag svårt att tänka mej att det skulle röra sig om mer än en vecka i bästa fall. Och i så fall så…

Fast jag skojar förstås, det är kul. Jag träffar en massa kompisar där och vi känner oss alla så fit-ade och slimmade och djärva när vi struttar runt i våra snygga gym-kläder – här lägger vi stor vikt vid både kvalitet och modernitet. Och för min del så tycker jag det känns super att kunna säga att jag går på gym, jag kan förmodligen lura i flera stycken att jag är den sportiga typen.

Ett annat problem på min gata i stan är att jag stundtals är osäker på vad jag ska ta mej för. Nu går det inte att gå ut och sätta sej på broa och glo. Om jag ska ut måste jag ha nåt mål eller nån uppgift. Nu kom jag på att jag har en sån faktiskt. Jag är Sopchef i ett av våra miljöhus. VA…. Det har jag nästan glömt… Alltså måste jag skynda mej ut och bläddra lite i påsarna innan det blir dags för Fredagsmys… det blir härligt, för det är precis samma inriktning och utfall som på landet!

Ha så roligt ni också!

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *