Tysta leken börjar nu …

Om man vore dramatisk skulle man kunna säga att ”hennes penna har tystnat” men det gör man väl bara om nån dött väl? Här är det inte min penna, utan min röst, som tystnat.

I torsdags skulle vi åka ner till barn och barnbarn i storstan och det kändes inte så bra. Eftersom jag var lite krasslig sen några dar tillbaka. Men det brukar gå fort över, i alla fall som jag minns mina förkylningar. Så jag reste ändå, det skulle jag nog inte ha gjort.

På fredagen var jag ännu mer förkyld och hade absolut ingen röst. Kunde bara väsa. Inte roligt när man ska träffas och framför allt jag vill delge ALLA mina synpunkter på allt och alla. Jag vill kunna dra dumma vitsar, och skratta och vara rolig (egen tolkning). Nu satt jag bara där alldeles tyst och log lite fånigt när det passade sig.

Fast det var ju bra för den andre personen i hushållet. Nu fick han chansen att visa hur Husbondens Röst låter. Och jag är säker på att en och annan i sällskap tyckte det var riktigt skönt att jag var tyst, jag är normalt sett före alla andra när det gäller repliker och svar.

Nu är jag hemma igen, och jag har fortfarande ingen röst. Men förkylningen är bättre. Så pass att jag idag har ”julat till” i köket. Lummern är på plats i taket, julgardinerna hänger så nystrukna och fina, hyacinterna står i sina glas och är tillsagda att inte växa alls. Det blir bäst så. Dom röda ljusen är framme. Ljusstakarna likaså. Jag kan alltså vara lugn när det gäller Första Advent.
Det blir nog bra det här med!

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *