Det är väldigt lugnt

Hur jag än försöker så går det inte. Jag har inte mycket att göra. Jag gör vissa tjurrusningar under dagen under förevändning att jag måste skynda mej, men sen fiser allt av och jag inser att jag har ingen, absolut ingen, brådska trots det faktum att det snart är jul. Tråkigt… Många skulle säkert inte hålla med, men visst var det roligt när man

… skulle köpa fina och roliga och praktiska julklappar till barn och barnbarn? Nu är det swish-betalning som gäller och det är ju fort gjort om man säger så. Inte heller innebär det någon större tankeverksamhet att räkna ut vilken färg man ska på julklappspapperet eller vilka fina sidenband man ska offra i år. Med en enkel knapptryckning är summan översänd. Frågan är bara: när ”lämnar” man julklappen, blir det en muntlig överlåtelse eller? Ganska onödig frågeställning eftersom dom har sett gåvan i samma stund som mitt finger lämnat sänd-knappen.

…. hade mycket mat som skulle lagas. Jag tänker och tänker… vad gjorde man för mat som tog sån tid förr? Jag har aldrig kokat sylta själv och förr i tiden gravade jag inte laxen själv heller. Det känns ändå som att det var så mycket mat som skulle ordnas. Nu inser jag att sillen är gjord i en hand-vändning, köttbullarna kan jag göra samtidigt som vi äter såna till middag nån dag. I fjol köpte jag t o m färdiga skinkskivor, det var så härligt när man skulle plocka fatet ut och in. Inga folieark som skulle vikas och lindas om skinkan som varje år blir för stor. Inga torra skivor som bara mmmåste ätas upp. Fast det är ju förstås mysigt när man griljerat skinkan dan före julafton och man får smaka den på en tunnbrödsmacka. Jag får se hur jag gör med skinkan i år.

…. skrev julkort. Vi hade alltid som tradition att hela familjen samlades och drack glögg och åt pepparkakor samtidigt som vi skrev under julkorten. Det var lite roligt att fundera över hur den ena efter den andra mådde just detta år. Alla fick skriva under med sin namnteckning. Ett år var minsta dottern Therese väldigt liten men kunde faktiskt få till ett litet ”t” som sin signatur. Oturligt nog gick kortet till faster Hanna, 92 år, som trodde att ond bråd död förestod, T-et såg ut som ett kors. Nu har jag gett upp, ingen skickar jullkort längre så då får väl även jag sluta.

…. absolut skulle städa köksskåpen och bakom spisen till jul. Bah… det gör jag lite nu och då, men kanske kanske, om jag får tid (hihi) så tar jag en vända i skafferiet och kastar alla gamla chipspåsar som jag köper när barnbarnen kommer på middag och som sen blir liggande tills datumet gått ut. Det finns säkert några gamla smörgåskex där också…

Varje år köper jag tidningen Lantliv till jul. Där finns så många underbara bilder och beskrivningar på hur en riktig jul ska firas. Såklart är man på landet, i nåt stort gammalt hus och där har man oftast dukat allting i vitt… jag har rött jag… Mängder med tips och dukningar och blomsteruppsättningar och pyssel och pynt och kakor och karameller. Så häromdan när jag bläddrat sida upp och sida ner och inte kommit på vad jag skulle kunna göra själv av allt mysigt som var på förslag, så tog jag och torkade äppelskivor i ugnen en hel dag. Man kunde trä dom på en tråd och ha som girlang (jag har redan lummer som girlang) eller trä dom på ett hjärta av ståltråd eller hänga dom i granen…. Jag har ingen plats för ståltrådshjärta och i granen är det fullt. Nu ligger dom på ett fat och ser helt bortkomna ut.

Ja ja, Och igår blev julvantarna färdiga. Så nu får jag se om jag redan nu ska börja ägna mej åt riktigt lata dagar med att bara läsa böcker eller om jag ska ta fram ett pussel eller hitta på nåt som verkligen behöver göras just nu????????????????????????????????
Men nu har jag faktiskt lite bråttom, ska äta lunch nere på stan!

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *