Läser och läser …

Häromdan läste jag om en liten by i Japan. Byn hade haft ca 300 invånare men plötsligt blev det drastiska förändringar. Några dog, andra flyttade till storstäderna.

Men en kvinna flyttade tillbaka. Hon återvände för att se efter sina gamla föräldrar (lystring flickor… kom kom!). Väl i byn där det nu fanns bara 27 personer insåg hon att hon hade för lite att göra. Så hon började odla sin kreativa sida. Hon började tillverka dockor. I naturlig storlek. Hon sydde och sydde, gjorde fina ansikten och hår och alltihop. Dom såg verkligen ut som riktiga människor. Plötsligt blev kammaren för liten och hon undrade vad hon skulle göra av alla dockor.

Hon kom på att hon skulle sätta ut dom i byn. Så nu står där dockor lite här och där. Och dom är sysselsatta. En del håller till i trädgårdslandet, någon krattar, någon tar upp grödor och några står likt kommunalarbetare (gammalt skämt som inte gäller längre !!!) och lutar sig på en spade. Dom låg i kärror,eller i solen och vilade och plötsligt var det ”folk” överallt. Och dockorna var så naturliga så förbipasserande faktiskt trodde att byn hade blivit överbefolkad.
Ja det blev en sån succé så nu har byn fått massor av turister, faktiskt från hela världen, som vill komma och titta.

Inte nog med att jag läste, jag började förstås fundera…. Synd att jag är så urusel på att sy, annars hade jag redan varit igång. Men jag tänker att om jag släpper idén till nog många så kanske det finns nån därute som är sugen på att plocka fram nål och tråd och skapa.

Om så skulle vara så har jag avsättning för produkten. Era alster kan få bo i min lilla by och där ska jag se till att dom har att göra. Jag kan t ex ställa nån intill mina pallkragar, tänk va roligt när jag tittar ut på morgonen och tror att det står nån där och krafsar i jorden. Och sen har jag nån att skylla på ifall det inte växer.
Om jag inte får ihop så många redan i sommar kan jag tänka mej en del personer som jag skulle kunna använda. Jag känner i alla fall en som är väldigt duktig på att vara alldeles still !!! Ni fattar!

Och idag har jag städat i förrådet…. Jag ällllskar att skicka iväg saker till Röda Korset och till Åter-vinningen. Jag blir liksom lätt i hjärtat och det blir mycket enklare att andas.

För övrigt leker jag att det är vår. En farlig lek som bara kan sluta i besvikelse…

Spelgalen

Läste häromdan att spelbolag som ägs av svenska staten har noggrann kontroll av dom som spelar, man kollar så att dom inte blir beroende. Hur man gör det här var något oklart, f-n trot helt enkelt.

Men då kom jag faktiskt på att det borde finnas nån som stoppade även spelgalningar som inte spelar bort pengar. En sån som jag till exempel. I flera år har jag spelat något som heter Shuffle Cats. Det är som ett kortspel, man ska samla på triss och stegar. Man får 7 kort och sen får man dra ur leken och byta. Man satsar poäng varje spel. Vinner eller förlorar – ökar eller minskar poäng.

Jag bara ällllskar det här spelet. Man spelar med någon, folk från hela världen faktiskt. Dom andra kallar sig för en massa konstiga saker och dom har foton som föreställer grodor och monster och gud vet vad. Det är bara jag som heter Barbro och som dessutom har ett kort på mej personligen. Det kortet publicerar jag överallt, det är sen början på 2000-talet och för att citera en känd gammal sång ”för var dag blir det sämre … och bra lär det aldrig bli … mer”.

Ibland blir jag helt besatt. Härom veckan hade jag 400 poäng och igår kväll rasade jag ner till 197. Då var klockan 0122 och där hade man ju önskat att det dök upp ett monster på skärmen som sa ”Gå och lägg dej!”

Det är skitkul helt enkelt och när jag förlorar så svär jag och lever om så att ibland den andre personen i hushållet förskräckt närmar sig från ett annat rum och utgår från att jag blivit överfallen eller nåt annat hemskt. Om jag vinner så slår jag mej för knäna och skriker YESS!… Ni fattar… jag borde tas om hand!

Men just nu är jag väldigt glad att den glada julen är slut här hos mej. Julgransplundringen var en stillsam historia så till vida att det inte var ett dugg festligt. Men svettigt! Inte nog med att man ska ner med allt rött i lådor, man måste städa också. Nu är det klart och det är lättare att andas!