Läser och läser …

Häromdan läste jag om en liten by i Japan. Byn hade haft ca 300 invånare men plötsligt blev det drastiska förändringar. Några dog, andra flyttade till storstäderna.

Men en kvinna flyttade tillbaka. Hon återvände för att se efter sina gamla föräldrar (lystring flickor… kom kom!). Väl i byn där det nu fanns bara 27 personer insåg hon att hon hade för lite att göra. Så hon började odla sin kreativa sida. Hon började tillverka dockor. I naturlig storlek. Hon sydde och sydde, gjorde fina ansikten och hår och alltihop. Dom såg verkligen ut som riktiga människor. Plötsligt blev kammaren för liten och hon undrade vad hon skulle göra av alla dockor.

Hon kom på att hon skulle sätta ut dom i byn. Så nu står där dockor lite här och där. Och dom är sysselsatta. En del håller till i trädgårdslandet, någon krattar, någon tar upp grödor och några står likt kommunalarbetare (gammalt skämt som inte gäller längre !!!) och lutar sig på en spade. Dom låg i kärror,eller i solen och vilade och plötsligt var det ”folk” överallt. Och dockorna var så naturliga så förbipasserande faktiskt trodde att byn hade blivit överbefolkad.
Ja det blev en sån succé så nu har byn fått massor av turister, faktiskt från hela världen, som vill komma och titta.

Inte nog med att jag läste, jag började förstås fundera…. Synd att jag är så urusel på att sy, annars hade jag redan varit igång. Men jag tänker att om jag släpper idén till nog många så kanske det finns nån därute som är sugen på att plocka fram nål och tråd och skapa.

Om så skulle vara så har jag avsättning för produkten. Era alster kan få bo i min lilla by och där ska jag se till att dom har att göra. Jag kan t ex ställa nån intill mina pallkragar, tänk va roligt när jag tittar ut på morgonen och tror att det står nån där och krafsar i jorden. Och sen har jag nån att skylla på ifall det inte växer.
Om jag inte får ihop så många redan i sommar kan jag tänka mej en del personer som jag skulle kunna använda. Jag känner i alla fall en som är väldigt duktig på att vara alldeles still !!! Ni fattar!

Och idag har jag städat i förrådet…. Jag ällllskar att skicka iväg saker till Röda Korset och till Åter-vinningen. Jag blir liksom lätt i hjärtat och det blir mycket enklare att andas.

För övrigt leker jag att det är vår. En farlig lek som bara kan sluta i besvikelse…

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *