Vem är jag?

I morse vaknade jag före 7. Ett beteende som inte ska uppmuntras. Och den som tror att jag då, eftersom jag var pigg, hoppade upp ur sängen för att starta dagens värv, tror fel. Jag låg såklart kvar och myste under täcket medan jag inväntade det magiska klockslaget 8, vilket är den tidpunkt då jag, enligt BL (Barbros Lag) tidigast ska börja dagen.

Och bäst som jag låg där och tänkte så undrade jag. Är jag en ”K-are”? En sån som klagar. Jag vet att jag lätt faller in i klagokören när nån annan börjar, jag liksom hakar på med synpunkter som tyvärr oftast inte är mina egna utan vad jag läst eller hört från andra.

Fast jag klagar inte på allt. I alla fall inte för egen del. Jag klagar inte på bensinpriset, för jag tänker att himmel och plättar va kul jag kan ha för några liter bensin… jag kan köra omkring i fina bilen och se mig omkring i närområdet eller ta en längre tur på fleeera mil. Fast jag kan ju förstå att andra klagar, som ska resa långt till jobb och skola varje dag.

Jag klagar inte heller på sjukvården. För egen del. Naturligtvis beroende på att jag har turen att vara frisk. Och med dom små krämpor jag uppvisar har jag alltid fått hjälp. Men jag förstår att andra kan ha det besvärligt.

Jag förfasar mej över skjutningar och sprängningar, men jag klagar inte på polisens jobb. Dom har nog händerna fulla tänker jag.

Jag har synpunkter på skolan men det är bara hörsägen och vad jag läser i tidningen. Fast då är det egentligen politikernas beslut i skolfrågorna som jag klagar på.

Men när det kommer till Telias kundservice, då klagar jag minsann. Jag berättar vitt och brett om hur jag suttit i telefonköer långliga tider. Nu när jag tänker efter så var det helt onödig väntetid, jag skulle ha litat på dom uppgifter jag faktiskt fick fram på nätet. Och egentligen var det en himla tur att jag fick vänta. Under tiden strök jag en massa tråkiga skjortor och blusar – ja alltså skjortorna och blusarna var inte tråkiga men stryk-arbete är ju inte kul.

Och så klagar jag förstås på halkan… att jag är så rädd för att ramla. Det tjatar jag om hela tiden. Vem bryr sig, och framför allt – varför klaga på nåt som jag absolut inte kan påverka?

Tankarna gick och tyvärr kom jag fram till att jag mest är en sån som hakar på när andra klagar. Och sen kom jag som vanligt fram till att jag blivit en lat och o-besvärlig = vill inte ha eller göra mig besvär. Jag är som tjuren Ferdinand, jag vill bara hasa omkring och ha mysigt hela tiden. Vad är det frågan om? Vem är jag?

Nej, man borde förstås ta tag i världen och politiken och jobben och bensinen och gud vet vad. Men frågan är var jag ska vända mej med mina erfarenhets-baserade,  irrelevanta och gammaldagsa synpunkter och var jag ska börja. Jag är för gammal för allt sånt. Det är ingen som bryr sig om min åsikt mer än att den är ett utmärkt samtalsämne. Jag kan faktiskt inte påverka en enda sak. Jag kan bara klaga.

Och rätt som det var så hade klockan blivit just 8 och jag steppade (överdrift) upp, drog på mej träningskläderna och drog på gym.

Vilken fantastisk morgon det blev…. Jag kom fram till att jag har det så himla bra som inte har nåt att klaga på…

Publicerat av

barbro

En kommentar till “Vem är jag?”

  1. Hej Barbro!

    Ja, det finns ju fördelar och nackdelar med att behöva vänta i en kö. 😅 Jag hoppas i alla fall att du lyckades nå oss och att problemet löste sig. 😇

    Skulle det vara något mer så finns vi även på Facebook och Twitter. Det är bara att skicka i väg ett DM/Twitter eller PM/Facebook så svarar vi jättegärna. 🤗

    Ha en superfin dag!

    Med vänliga hälsningar
    Daniel, Telia Kundservice

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *