Det är mååndaa morgon

Ska jag vara riktigt ärligt så är det inte ens morgon. Det är sen förmiddag. I morse somnade jag om vid halvsjutiden och vaknade inte förrän halv nio. Efter en låångsam uppstigning (man ska inte göra för hastiga uppbrott), hasande steg fram till det dukade frukostbordet (fast han hade inte satt fram filen), långsamma tuggor och gott kaffe så var det dags att börja dagen.

Just det… vad skulle man ta och börja med. Tveksamt. Inte ens mitt röriga (jo du läste rätt, många har i olikhet med mej ett rörligt) intellekt kunde skaka fram nån enda plan för dagen. Vad har hänt?

Så nu sitter jag här och väntar på inspiration. Och det finns faktiskt saker runt omkring mej som behöver tas om hand. Spisluckan som jag tyvärr ser väldigt tydligt från min utsiktsplats vid matbordet, behöver helt klart en liten touch av kvinnlig eller manlig hand. Kan nån förklara hur det kan bli smuts mellan rutorna när dom är så omöjliga att ta isär? Skulle vara en möjlig sysselsättning?

Förra veckan, då jag var som mest aktiv eller det vet man ju inte, fler såna perioder kan komma, då ”tog” jag halva Biblioteket (jag kallar det Biblioteket för jag tycker det låter så förnämt och fint), bytte gardiner till nåra som jag aldrig gillat (det har inte förändrats) och sen orkade jag inte mer. Alltså har jag halva rummet kvar. Många böcker är det… Jag kände en dam som tog ut alla sina böcker på balkongen och liksom bläddrade lite i dom så att dammet skulle flyga all världens väg. När jag med avund tänker på den kvinnans städintresse så tänker min illvilliga sida att hon säkerligen inte hade lika många böcker som jag. Kan bara tänka mej att jag skulle springa ut och in på uteplatsen med kanske 5 böcker i taget. Det skulle onekligen ta tid och förmodligen skulle jag öka på min kondition från noll till nollkommaett. Nej, det blir nog som vanligt att jag slafsar lite med en fuktig trasa ovanpå böckerna och kanske, om jag känner för det, så rycker jag ut några i taget och torkar där dom står också. Kanske!

En sak gjorde jag häromdan som var lite kul. Jag hade sett nånstans att man istället för dun i påskriset kunde göra små ”knular” av garn och sätta dit. Man kunde faktiskt köpa hela set med mohairgarner i olika färger. Och trot på 17 så hade jag ett rosa mohairgarn som var så dyrt och fint och som hade blivit över. Se så fint det blev!

Det är strålande sol ute och såklart tar jag mej så småningom en promenad i splendid isolation!
PS… dunvipporna är självklart inte dun utan nåt annat konstigt material som jag var tvungen att köpa ifjol när inget annat fanns. Dom gamla var mycket finare, men jag fattar varför man ska köpa tunna spretiga ostyriga och underbara dunvippor!

Rapport dag 7

Idag ringde det på dörren. Och nu växlades inga oroliga blickar ”vem kan det va?”, ingen oro spred sig utan vi kände bara spänning och glädje. Det var ICA Maxi som kom med vår matleverans. Välkommet. Inte för att jag direkt saknade några matvaror, jag hade handlat rejält innan vår isolering började. Men ändå, det var roligt att fylla på i kyl och skåp. Fast det är klart, jag har kvar 4 liter mjölk och 5 liter fil… tänkte lite fel där, men jag lär mej väl.

Det blev liiite småfel. Jag hade kryssat i fil och mjölk, det var bara det att jag beställt 2-liters-förpackningar. Mycket blev det. Och jästen var restnoterad, annars hade jag kunnat…. Nästa gång är jag mer uppmärksam när jag beställer och det var så roligt och bra att få varorna hemburna till dörren.

Det här påminde mej om när jag var liten och bodde i min lilla by. Där skedde alla klädköp via katalog. Då tyckte man att det var lite tråkigt och att kläderna i katalogen inte skulle vara lika fina som om dom köpts i affär. Nu köper folk från ”katalog” hela tiden, dom får hem varor och dom skickar tillbaks varor i en aldrig sinande ström. För oss var det inte till att skicka tillbaks något, då skulle det ha varit ett mycket stort fel.

Varje år skulle klänning inhandlas till examen, både för syrran och mej. Ett år kom inte paketet fram i tid. Panik utbröt, vi fick inte skämma ut familjen genom att gå på examen i nåt begagnat. Mammas ögon var stora och oroliga och till slut tog hon telefonen och ringde till Lindströms, en fin ekiperingsaffär i Kälarne. Där beställde hon två klänningar, affären fick avgöra vad som skulle skickas.

Sen kom dom, antar jag med buss eller mjölkbil. Och det var den finaste klänning jag sett. Den var ljusblå med små små vita blommor och längst fram i urringningen var det en liten spetskant. ”En besparing”, sa mamma. Jag har aldrig känt mej så fin och så lycklig som den examensdagen.

Och nu blir jag lika glad över en burk rödbetor, jag köpte isterband förra veckan och upptäckte då att jag hade slut på rödbetor. Isterband utan rödbetor är som ”kaffe utan grädde, är som kärlek utan kyssar…” (om ni kommer ihåg den gamla slagdängan).

DAGENS PLAN:
Plocka in alla varorna och samtidigt rätta till lite i kylskåp och skafferi.
Fortsätta med min t-shirt-låda och tvätta lite.
Fundera klart på om jag ska ta och byta gardiner i sovrummet en annan dag.
Lägga klart sjöstjärnan, som i det här fallet är blå.

Igår var vi också 7 som applåderade, två hade utgått men två nya som tillkommit.

Nu lägger  jag ner min rapportering för tillfället. För den som önskar kan tips hämtas från Rapport dag 1, jag skulle tro att innehållet blir ungefär detsamma.

Simma lugnt, som vi säger i fisk-stimmet!

Rapport dag 6

Dagens plan: KLÄDVÅRD


Idag ska jag ta hand om mina byrålådor och hyllor och utrymmen där det gömmer sig kläder kläder och åter kläder. Nu ska allt gås igenom.

Det finns kläder som är väldigt noppiga …. Men dom är ju mina favoriter? Till högen med FUNDERA!
Det finns kläder som har en eller två små fläckar mitt fram eller på ärmen. TVÄTT!
Det finns långkalsonger som jag knappt använt i vinter, det har ju varit så varmt. Tvättar dom för säkerhets skull ändå så är dom fräscha till nästa vinter. Och när nästa vinter kommer tänker jag att det är väl bäst att jag tvättar upp dom här, dom har ju legat så länge…! TVÄTT!
Det finns vissa exemplar som verkligen borde utgå, dom ser helt enkelt väldigt använda ut, men dom är ju så himla sköna och jag gillar färgen. FUNDERA!

I lådorna har jag dålig ordning. Jag tvättar och stryker t-shirts, viker fint och lägger dom på sitt ställe, kanske tillsammans med sin färg. Sen har det uppenbarligen hänt nåt, nu ligger alla huller om buller och dom är skrynkliga och slafsiga. Felsökning säger mej att jag leker ”ha bråttom” och rycker upp en tröja, smäller igen lådan och vips… röran är total.

Bäst när jag plockar i högarna så dyker sommarbyxorna upp. Dom vita och rosa och beige… Längtar! Man skulle förstås kunna prova om dom passar?? Men nej, det vore att utmana ödet och kanske riskera att man förstör en hittills bra dag. AVVAKTA!

Nu har jag hållit på ett bra tag, fast ska jag vara ärlig så är det ett ganska litet tag. Jag har under förmiddagens gång pratat med två kompisar …. Lååååånga samtal. Ingen av oss hade särskilt bråttom. Jag har fixat klart fina fisken, den som är orange och vitrandig och ligger där och guppar så in i vassen. Jag har checkat av mina sociala medier … är det färre inlägg eller tittar jag oftare?

Och snällheten fortsätter. Härom dan kom Pigg-Grannen, hon som är bara 66, och ställde en påse utanför dörren. Hon hade varit på Wedan och köpt en brödpåse som hon delade med sig av. Och igår kom Snäll-Kusinen och ställde två semlor utanför dörren. Trevligt var ordet sa Bill.
Och igår var vi 7 stycken som applåderade kl 2000!

Rapport dag 5

Idag är det söndag = vilodag. Planen är därför denna:

Jag ska irra runt på olika stationer och göra en insats här eller där. Vantar behövs alltid, snart är det vinter… nej nu tog jag väl i?, korsord ska lösas, tankar ska tänkas, böcker ska läsas och njutas av och fiskarna i havet är fortfarande oinplacerade i sitt sammanhang. Idag kanske jag ägnar mej åt att med små olika bitar utforma en jättefin havssköldpadda med massor av fläckiga stråk och prickar som ser väldigt likadana ut bit för bit.

Alla dagar sitter jag här med en tår i ögat och en klump i halsen. När jag hör på TV om hur folk har det i hela vida världen, hur folk finner nya idéer och göromål, hur folk stöttar varandra och framför allt hur dom fantastiska människorna som jobbar inom sjukvården har det och kommer att få det. Ingen avundsvärd situation.

Och det enda jag behöver göra är att hålla mej hemma och undvika sociala kontakter??? Va!! Hur kan det vara jobbigt för mej?

Igår var vi 4 st som applåderade kl 2000.

Rapport dag 4

Finns det några snälla barn?
Jajamän det finns det. Hemma på min gata i stan bor jag på första våningen. Jag har mitt vardagsrum mot innergården där mina stora fönster ger mig möjlighet att se allt som händer på gården. Jag ser folk som kommer och folk som går, och det gör vi ganska ofta här. Vi är flertalet över 70 år och de flesta får man nog beteckna som väldigt rörliga och ivriga på motion och andra förlustelser i samhället.

Nu är det väldigt stilla. En och annan går ut på en ensam promenad i det fina vädret. Men samlingarna när man träffas vid sophuset eller vid entrén är borta. Vi skyndar förbi varann och lyfter en liten hand på avstånd som tecken på att vi sett och att vi bryr oss.

Och ibland, inte alls sällan, så glider det upp en okänd bil (jodå, jag är värsta skvallerkärringen, håller till och med reda på vilka bilar folk har!!) vid någon av ingångarna. Och ut ur bagageluckan lastas papperskassar fulla med varor. Det är dom snälla barnen som levererar till sina föräldrar. Härligt att se.
Och det finns hjälp att få även för dom som inte har nån som kan handla.

Facebook är såna här gånger en underbar uppfattning. Här bildas grupper som erbjuder både det ena och det andra. Här kan man se fantastiska initiativ som syftar till att vi ska visa medmänsklighet.

Flera gånger har jag sett att man sjunger från balkongen till glädje för grannarna. Men där går nog gränsen för mej. Tror inte nån skulle bli särskilt glad… och vilken låt skulle man ta? Det kan ju inte bli tal om något av Puccini, nej i så fall skulle jag väl kunna dra Storfiskarvalsen. Den tillhörde min repertoar i 11-årsåldern och jag lovar att jag kan hela texten fortfarande.

Men idag infriar jag gårdagsplanen och bakar bullar. Här är jag säker på att lyckas, bullar är sen länge min paradgren. Sen ska jag lägga i små påsar och ge till grannarna i mitt hus. Sådeså…

Och ikväll kl 2000 går jag ut på uteplatsen och applåderar vårdpersonalen. Dom är värda all uppskattning! Igår var vi fyra applåderande och vem vet, idag kanske vi blir fler.

I dessa tider är det väl OK om man inför lördagsmys också?

Rapport dag 3

Man ska komma ihåg att planer är planer. Dom går att ändra. Planen igår kväll var att jag, när jag nu ändå hade kommit in i ”bak-mood” skulle fortsätta idag med att baka bullar.

Tyvärr blev brödet igår helt misslyckat. Ja kanske inte helt, man kan faktiskt få tag i några ätliga skivor på ytterkanterna men längst in är det ogräddat trots en gräddtid som var längre än …


Snäll-Grannen som hade blivit lovad en härlig limpa, var just snäll och sa att han kunde ju steka skivorna, kanske lägga på nåt gott och gratinera dom i ugnen. Bra tänkt!  Pigg-Grannen, som bara är 66, ringde idag och sa att hon tyckte dom var goda, hennes var det minsann inget fel på. Nehej, då var det väl bara mina som blev konstiga.

Men på förekommen anledning och för att jag inte ska gripas av missmod, gör jag en paus idag och tar bullbaket i morgon. Bullar brukar jag aldrig misslyckas med.
Idag blir därför planen att jag ska ta en liten promenad i det härliga vädret. Men innan dess en lätt städning på förmiddan och tankarna vid en dammtrasa går åt samma tydliga håll. När kan man börja ha fredagsmys?

Fördel med att befinna sig i karantän: Man kan läsa tidningen på sängen hur länge som helst utan att få då dåligt samvete. Det haster icke….

Nackdel med att befinna sig i karantän: Det är så himla härligt att gå i mysbyxor hela dagarna. Fast när jag tänker efter så kanske inte det direkt är nån nackdel….

Nu stundar bråda tider… fredan är här!

Rapport dag 2

Vill börja med att säga att det ÄR INGE SYND OM MEJ. Jag har det bra här hemma. Naturligtvis hade det varit roligare och intressantare och mer utvecklande (vad jag nu ska med utveckling till?) och putslustigare om jag hade kunnat sjunga i kör, utföra mina ideella sysslor, fika med kompisar, snacka med grannar. Men nu är det som det är och jag tänker göra det bästa av situationen.

Och jag tänker inte göra som tydligen många andra 70+ gör. Tycka att det är orättvist att just dom ska hålla sig hemma och därför kan dom väl lika gärna gå ut. Mina kontakter i Sveriges långa land säger att det är bara 70+ som är ute på stan nu för tiden?? Det är första gången jag hört att man är så rädd om sina gamla så varför inte glädjas åt det. Vi kommer att ta oss ur detta och under tiden kan vi bara följa experternas tips, jag har då inga egna på lager, och göra som dom säger.

Efter denna litania, jag vet inte riktigt vad litania betyder, men jag tycker det passar här, kommer jag nu att delge er min plan.

Jag har en plan för varje dag. Den smider jag kvällen innan. Så igår betämde jag att jag skulle baka valnötsbröd. Detta sen jag i förra veckan beklagat mej över att det inte fanns nåt rågmjöl i hyllan på affären och min granne direkt kom till undsättning med en påse.

I receptet, som skulle ge 1 bröd, skulle man använda 10 gr jäst. Äh vadå… jag dubblar, nej jag fyrdubblar. Tog alltså ett helt paket jäst och 14 dl vatten. Woh… det här blir mycket bröd och Staffan… jag kommer till dej och hänger en påse på dörren om det blir nåt. Nu skulle det vara kallt vatten i degen, vilket innebär att den ska jäsa större delen av dan. Perfekt… snart blir det kväll…

Och medan brödet jäser i minuter och timmar så har jag plockat fram ett pussel. Ganska roligt eftersom det ska bli runt och föreställer nåt som försiggår i dom djupa haven eller kanske i ett akvarium. Så nu sitter jag och småsjunger och letar fisk-bitar. Medan degen den jäser och gror.

Pinna på!

Dagbok från en …

…. Överårig, överviktig, överrastlös, oengagerad, hitochditig, osminkad, fulihåret KVINNA som passerat bäst-före-datum = 71-år

Försöker ligga kvar i sängen till efter kl 0800 fast jag är jättepigg redan halv sju. Jag tröttade nämligen inte direkt ut mej under gårdagen.

Hasar upp som vanligt, fast jag egentligen kunde skutta och springa – så pigg är jag.

Intar en alldeles vanlig frukost bestående av fil, smörgås och kaffe.

Hyfsar till mej. Idag målar jag ögonfransarna och ögonbrynen. Måste skärpa till mej även om ingen utom den andre personen i hushållet ser mej (och han har ändå sett det värsta!).

Dags för dagens viktiga värv. Jag kontaktar dom som kan kontaktas och frågar hur dom mår. En begränsad skara som snabbt förklarar att dom har det ungefär som jag, d v s dom gör ingenting, mår bra eller ganska bra och har ingenting att göra.

Kollar mejlen. Där kan det minsann dyka upp intressanta saker. Jag sa KAN.

Idag beställer vi för första gången varor från ICA Maxi. Det var jätteroligt att klicka och beställa och plötsligt hade vi varor på gång för 1029 kronor. Livsfarligt… det var som att skriva önskelista till Tomten! Varorna kommer till dörren… härligt!

Nu dags för stickningen. Vante nr 2 ska påbörjas. Det är urtråkigt att sticka Vante nr 2, den första är liksom mer spännande; hur mönstret ska bli, om tummen ska passa, när jag ska ta in mm. Vante nr 2 är helt klart en transportsträcka. Nån föreslog att jag skulle sticka 10 st Vante nr 1 och sen sticka 10 Vante nr 2, då blir det ju liksom spännande igen. Intressant tanke! Men tänk om jag plötsligt inte finns och flickorna ser min låda med färdiga alster, där det ligger 10 st högervantar. Då kommer dom att sucka och säga ”Men stackars mamma, vi hade ingen aning om att det var sååå illa”.

Korsord är roligt, jag kör en sväng i kanske en halvtimme.

Mobilen lockar. Jag spelar nåt som heter Shuffle Cats. Det är som poker, man spelar mot nån i hela vida världen, man ska samla triss, stege mm och lägga ut eftersom och dra nya kort. Ända tills nån kommit upp i rätt poäng och vinner. Det kostar ingenting och är sjukt roligt. Där går det minst en halvtimme tills jag förlorat för många gånger.

Lunch. En som vanligt spännande tilldragelse…

Nu kan man med gott samvete börja kolla serier. Just nu The New Pope på Netflix. Bra, handlar om en ung amerikan – Jude Law – som blir påve och som verkligen inte är lik sina föregångare.

Eftermiddagsfika. Vi har sex bullar kvar i frysen. Kanske kanske tar jag och bakar i morgon, men det förutsätter att den pigga och alerta 66-åriga grannen har åkt och handlat och kan leverera 2 liter mjölk till mej. Annars får det vänta.

Nu börjar det bli bråttom, klockan närmar sig 1600 och jag måste förbereda middagen. Den intas senast kl 1730 så att vi hinner lyssna på nyheterna kl 1800. Man vet aldrig vad dom har för nya direktiv.

Ja sen rullar det på. Kvällen är alldeles som vanligt, dvs vi ligger framför TV:n och kollar oss igenom kanal efter kanal. Avslutar med Alla mot En på 5:an, rolig frågesport.

Nu börjar nattskiftet. Jag läser tills ögonen trillar ur (som mamma sa)…

Och ute är det soligt och härligt och fint. Men jag går nog inte ut idag heller … för jag nämnde väl att jag är förkyld??!!

Hemska tider

 

Nu är det inte gott att vara. Det är hemskt, farligt, tråkigt, oroväckande och ofattbart alltihop.

Så vad skriver man i en blogg som brukar vara raljerande, påhittande, roligförsökande och till intet nyttande? Man skriver nog ingenting alls känns det.

Jag försöker leva mej in i tanken på dagar ut och dagar in. Där inga aktiviteter utanför hemmet förekommer. Där väldigt få kontakter genomförs. Där jag försöker ta in all information utan att bli sjukt orolig.  Där jag intalar mej själv att min rossliga hals bara är en vanlig förkylning. Där jag hör den andre personen i hushållet skrällhosta (det gör han alltid när han är lite förkyld) och jag inte grips av panik.

Men… Där jag är glad att familj och vänner verkar friska. Där jag har ett abonnemang på Netflix. Där jag har beställt hem garn och två julbonader som jag kan pyssla med. Där jag var på bokrean förra veckan och har 4 tjocka böcker att läsa.

Vad är det för synd om mej? Var rädda om er därute!

Hoppsan …

Klockan 0735 ringde min telefon. Den ligger så långt från sovrummet som möjligt. Varför är det ingen, allraminst jag, som vet. Den andre personen i hushållet kom springande med den eftersom jag tydligt sagt ifrån att han inte får svara på ”min”. Alldeles som om det skulle vara nåt hemligt som kontaktar mej. Pytt!

I alla fall så reste jag mig i halvliggande ställning och hörde ”Peter” i andra änden. Peter, Peter, känner jag nån sån? Alltså ”Va sa du?” ”Peter från Norderåsens VVS”. Aha, jag vaknade med ett ryck. ”Jag tänkte komma nu”. ”Alltså, typ nu på en gång?” ”Ja om det går bra så?” ”Självklart” och så tänkte jag precis säga ”jag ska bara stiga upp först” men behärskade mej i sista stund, man vill ju inte visa att man är en sån där lat pensionär som ligger och drar sig halva dan, och sa ”Javisst, kom du bara!”

Nu är det tredje gången på kort tid som vi handlat till vårt badrum. Först var det toaletten, sen tvätt-stället och nu till sist – som jag har tjatat om längst – duschkabinen med ny termostat och dusch. Jag är så himla glad. Hoppas nu bara att jag tar mej in i vikväggen….

När jag passerat toalettdörren swishade jag till, jag har ju sån fart när jag går hihi, och dörren till städskåpet öppnades. Där verkar allt slängt huller om buller och när man plockar ut dammsugaren så rasar minst tre föremål. Vem konstruerar egentligen städskåp, finns det nåt som är bra? För att inte tala om dammsugarsladdar, luriga ting, oböjliga och jobbiga är vad dom är.
Hej och hå… allt bars ut. Och nu menar jag allt!

Vi har en låda där vi förvarar saker till skorna???? Där fanns minst 10 burkar med gammalt vax och gamla skokrämstuber. Man använder väl inte sånt längre? Det finns ju så fina små flaskor med spraymunstycke som verkar mycket enklare, och framför allt modernare.

Och sulor … hur många skor går vi omkring i nu som helt saknar sulor? Man häpnar!! Förmodligen är skorna slängda för länge sen. Nu blir i alla fall sulorna det.

Så nu tänker jag att det är väl tur att jag inte är känslig för månljus. Jag har sovit som en stock och nu har jag en sån energi så jag vet inte vad jag ska sätta händerna i….

Kanske sätter jag fötterna i en isbädd/vattensamling/snömodd. Vädret är ju strålande… Fast, det förstås, jag kanske måste duscha också. Vilken dag det blir!