Det är mååndaa morgon

Ska jag vara riktigt ärligt så är det inte ens morgon. Det är sen förmiddag. I morse somnade jag om vid halvsjutiden och vaknade inte förrän halv nio. Efter en låångsam uppstigning (man ska inte göra för hastiga uppbrott), hasande steg fram till det dukade frukostbordet (fast han hade inte satt fram filen), långsamma tuggor och gott kaffe så var det dags att börja dagen.

Just det… vad skulle man ta och börja med. Tveksamt. Inte ens mitt röriga (jo du läste rätt, många har i olikhet med mej ett rörligt) intellekt kunde skaka fram nån enda plan för dagen. Vad har hänt?

Så nu sitter jag här och väntar på inspiration. Och det finns faktiskt saker runt omkring mej som behöver tas om hand. Spisluckan som jag tyvärr ser väldigt tydligt från min utsiktsplats vid matbordet, behöver helt klart en liten touch av kvinnlig eller manlig hand. Kan nån förklara hur det kan bli smuts mellan rutorna när dom är så omöjliga att ta isär? Skulle vara en möjlig sysselsättning?

Förra veckan, då jag var som mest aktiv eller det vet man ju inte, fler såna perioder kan komma, då ”tog” jag halva Biblioteket (jag kallar det Biblioteket för jag tycker det låter så förnämt och fint), bytte gardiner till nåra som jag aldrig gillat (det har inte förändrats) och sen orkade jag inte mer. Alltså har jag halva rummet kvar. Många böcker är det… Jag kände en dam som tog ut alla sina böcker på balkongen och liksom bläddrade lite i dom så att dammet skulle flyga all världens väg. När jag med avund tänker på den kvinnans städintresse så tänker min illvilliga sida att hon säkerligen inte hade lika många böcker som jag. Kan bara tänka mej att jag skulle springa ut och in på uteplatsen med kanske 5 böcker i taget. Det skulle onekligen ta tid och förmodligen skulle jag öka på min kondition från noll till nollkommaett. Nej, det blir nog som vanligt att jag slafsar lite med en fuktig trasa ovanpå böckerna och kanske, om jag känner för det, så rycker jag ut några i taget och torkar där dom står också. Kanske!

En sak gjorde jag häromdan som var lite kul. Jag hade sett nånstans att man istället för dun i påskriset kunde göra små ”knular” av garn och sätta dit. Man kunde faktiskt köpa hela set med mohairgarner i olika färger. Och trot på 17 så hade jag ett rosa mohairgarn som var så dyrt och fint och som hade blivit över. Se så fint det blev!

Det är strålande sol ute och såklart tar jag mej så småningom en promenad i splendid isolation!
PS… dunvipporna är självklart inte dun utan nåt annat konstigt material som jag var tvungen att köpa ifjol när inget annat fanns. Dom gamla var mycket finare, men jag fattar varför man ska köpa tunna spretiga ostyriga och underbara dunvippor!

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *