Samma, inte samma som samma

Ibland får man upp ”Minnen” på Facebook. Jag får se inlägg som gjordes för t ex fem år sen. Där står att om jag inte vill så kommer de inte att publiceras igen. Tack gode gud för det! Om jag gjorde det borde alla mina följare plocka bort mej från vänlistan. Jag skriver ju bara samma och samma… hela tiden. Jag skulle, om jag vore en lat och smart och tankeåtervinnande människa, direkt kopiera texterna och publicera som vore dom nya.

För nu ska det börja skrivas om oprunkande pallkragar, myrkrig som rasar, löv som räfsas, rabatter som inte blir som på bild, odlingar som slår fel, grödor som vissnar, grillar som tänds och framför allt drömmar som släcks.

Nu ska jag ut på landet och krafsa i jorden, se framför mej hur fint det blir i år … äntligen tro att jag i år hittat rätt balans mellan gödsel och jord, mellan ljus och skugga, mellan lämpliga och olämpliga fröpåsar.

Fast i år blir det ju inte alls som vanligt. Fröpåsar har jag inte lyckats hitta bland de flera tusen varor som visas på skärmen när jag ska beställa mina varor. Några påsar har jag och dom får jag använda såklart. Inga pelargoner har jag köpt, krukorna kommer gapa tomma under sommaren. Jag får väl stoppa i lite prästkragar när dom kommer upp. Det ordnar sig alltid.

En sak kan jag med all säkerhet ägna mig åt även i vår. Myrorna! Vid mitt första besök på Lantstället var där förstås väääldigt många löv överallt, men när jag tittade riktigt noga så kunde jag se små små rörelser alldeles vid lövskaftet. Dom springer där och lurar, tror inte jag ska hitta dom. Men vänta bara… Myrr har jag kvar så där blir allt som vanligt.

Och nu ska jag bara invänta morgondagen då jag kan packa det sista (vi har redan varit där med ett lass). På tisdag kommer jätteleveransen från ICA Maxi (vi har mat för flera veckor) och då lägger jag in påsarna direkt i bilen och drar.

Men idag är det söndag och då måste man viiiiila sig!

Baka, det är mitt liv de se …

Plötsligt hade jag 3 paket jäst. Snäll-Grannen, hon som är bara 66, har ombetts att vid sina strövtåg i hembygden och då mest i lokalaffären, kolla ifall det ligger nåt jästpaket och skvalpar i en hylla. Så hon hade med sej ett paket hem härom dan. Och när jag beställde mina varor så hade jag som vanligt prickat i att jag ville ha ett paket jäst. Och helt plötsligt fanns det tre st i kylskåpet, var det tredje kom ifrån vet jag faktiskt inte. Förmodligen har jag fått även det av Snäll-Grannen.

Så igår bestämde jag mej för att baka och det med besked. Jag har blivit alldeles tokig på att jag ska ha frysen full med bröd och kött och korv och kyckling…. Påttifall! Påttifall vad?  Men jag vet ju att snart ska jag åka österut mot faran och då är det bäst att ha med sig mat. Gud vet om det går att få nåt hemkört där? hihi

Så det blev bullar, och franskbröd och sen drog jag sta med rågbullar. Jag hittade på receptet… jo, faktiskt (var ska detta sluta?), slängde i lite av varje; jäst mjöl sirap rågsikt och lite linfrö. Det blev fullt ätligt.

Vi har en gullig liten vana på våran gata i stan. Om någon bakar – och det verkar som att allllla gör det (inte undra på att jästen sinar) – så kommer det ett litet fat eller en påse med nåt gott i. Så mycket gott fikabröd är det länge sen man skådade. Trevlig vana som jag gärna skulle vilja permanenta.

Annars kan man väl säga att det rullar på. Jag fortsätter med mina beställningar, idag kom ett litet platt paket från Kicks innehållande mascara och kräm med solskyddsfaktor. Solbränna och ögonfransar – check!

Och nu börjar jag få riktigt bråttom. Flytten till Österlandet är nära. Närmare bestämt nästa vecka. Så nu får jag pinna på med fönsterputsningen här hemma, in- och utsida är det tänkt att jag ska göra innan jag åker. Städa det grövsta inne. Det är inte så noga, när vi väl har åkt kommer vi inte tillbaka på flera månader och då hinner det i alla fall bli dammigt. Tvätta förstås.

Och packa, packa packa! Fast det känns lite tidigt att ta med sommarklänningen (jag har faktiskt bara en… två om jag ska ta med den fina röda) och vad är det för idé? Om vi ska vandra runt där den andre personen i hushållet och jag, och inte träffa nån så lär jag väl hasa omkring i mysbyxor dagarna i ända.

Men ute lyser vårsolen så ljus och klar och jag tar väl och pilar ut med min kratta … och tar en annan kratta i handen!

Idag händer det …

Idag har jag duschat länge. Tvättat håret. Smörjt in heeeela min torra fnöskiga och omfångsrika kropp med väldoftande oljor. Sminkat mej, inte bara ögonfransarna utan hela kittet, ögonskugga i två färger, ögonbrynen har jag gjort så svarta som jag vågade och försökt rita dit en linje där det inte finns så många hårstrån, foundation så nu ser jag inte ut som en fläckig vit alpakka utan mer som en som vistats ute i solen timvis och fått massor av ”fin” färg. Läpparna lyser vällldigt röda.

Jag har valt kläder med omsorg, fast det blev svart idag också. Konstigt nog så har jag svårt att klä på mej nåt vettigt på dagarna. Oftast hemfaller jag åt mysbyxor – där ser man, tur att jag köpte så många såna under en period (det är värre med alla halsdukar som jag handlade när jag inte kunde hitta på nåt annat, när ska jag använda dom?, känns lite varmt att vira en sån där jättelång runt halsen när man bara ska förflytta sig från kök till soffa).

Jag har tagit på mej ringarna vilket har känts helt onödigt innan.

Jag sitter här och inväntar tiden. För jag har nämligen en sak som jag ska göra idag…..
Lugn bara lugn, jag har förstås kollat hur det ska gå till i mitt tillstånd. Har varit och läst på dörren att man bara ska sitta och vänta så kommer dom ut och hämtar.

Så, iförd plasthandskar och med antagande av en sluten min, kommer jag att sitta utanför BILPROVNINGEN om en kvart.
Hörs!

PS… På mitt förra inlägg hade jag 10 kommentarer, där alla utom en ville sälja på mej fotbollströjor. Vad får dom alltifrån?

 

Det hade jag inte tänkt på

JUST JA… det hade jag glömt. Det är ju Stilla Veckan nu. Aldrig har väl så många anpassat sina liv till rekommendationer från Bibeln. Och jag tänker på så många andra saker som passar så bra just nu…Stilla flyter Don, Stilla Natt, Ligg Still, Stilla din hunger… ja det finns många härliga citat som man kan leka att man lever efter.

Stilla och stilla … idag jädrar i min låda drar det igång.
1.Jag ska lägga in sill – löjligt för två personer, kunde ha satt ett kryss i ”Kryddsill” på min nota

2.Jag ska baka en kaka – varför/varför inte, frågorna haglar

3.Jag ska plantera – när jag inte vågade beställa fröpåsar från Maxi så beställde jag en låda som ska vattna och blomstra alldeles av sig själv. Med följde två knular som jag ska lägga i vatten, efter ett tag blir dom till härlig mull och i den ska jag sprida ut en lllliiiiiiiten påse med basilikafrö och en liiiiiiiiten påse med persiljefrö. Sen ska lådan stå både osoligt och soligt och sen har jag början på en köksträdgård (fan trot!)

4. Jag har rätt mycket att stå i när det gäller att planera menyer. Oss emellan sagt så är det helt blankt i skallen när jag ska tänka ut vad vi ska äta. Mat finns, det är inspirationen som saknas… och vad har man till? Såser? Röror? Allt har suddats ut. Helst skulle jag köra makaroner och korv ikväll, det är i alla fall väldigt okomplicerat och något som jag absolut har ingredienser till… men såklart inte. Så gör man inte på självaste Skärtorsdagen. Klockan är ju bara halv tio så innan sex lär jag väl komma på nåt.

5. I will go out… Igår hann jag inte. Det var så stökigt här hihi, och när jag äntligen blev klar med alla mina göromål så började det regna/snöa. Brrr! Bestämde mej för att gå en annan dag, det haster icke.

5. Roman i ÖP, måste läsas varje dag – fast det går väldigt fort. Räknar med att hinna klart mellan varven, jag har en stickning på gång också.

5. Sy ett ben. Jo det är sant. Jag har beställt hem julbonader, flera stycken, och nu har jag börjat på den ena. Efter att ha utformat en katt som är enorm och mer liknar ett nötkreatur misstänker jag att Tomten blir jättestor, med skostorlek minst 54. Han drar på en kälke och på den ligger en julgran. Jag gruvar mej redan nu för när jag ska börja sy barren. Hur många barr finns det inte på en gran? Och i alla mönster så envisas dom med att det ska vara flera flera grönfärger. Så ser väl inte granar ut? Dom är väl väldigt enfärgade som jag minns det.

6. En mordhistoria måste få ett slut. Där lägger jag nog en och annan halvtimme på att få reda på vem som är mördaren. Jag är inte så väldans förtjust i deckare eftersom jag tycker att det är väldigt spännande väldigt länge. Intrigerna och bevisen haglar. Men när det kommer till upplösningen av historien, som jag anser ska komma i sista kapitlet, då är det som att dom inte orkar längre. Då faller allt platt och mördaren kan vara precis vem som helst, och det kan vara hur ologiskt som helst.

7. Sen är det kväll och jag är förmodligen jättetrött efter en ansträngande dag.
Ja ni fattar. Skönt att det snart är helg så man får pusta ut. PÅSK PÅ ER!

… och tiden den går

Nu är vi inne på fjärde veckan då vi tillämpat social isolering i, för oss i det här hushållet, ”splendid isolation”. Lusten och ivern att utföra stordåd i hemmet har minimerats till ett intet. Nu sitter jag och glor på fläckiga skåpluckor och dammiga hörn och tillämpar den gamla härliga slagdängan som är skriven av Astrid Lindgren och tonsatt av Georg Riedel:

Mors lilla lathund sa:
Du må tro, jag jobbar bra,
fastän vet du vad,
inte just idag, jag gör det helst en annan dag.

Det är över 3 veckor sen jag var på stan. Om jag hade vetat… men nej jag höll som vanligt ett högt tempo och sprang bara in på Kapp Ahl en sväng och bärgade mej nya mysbyxor. Jag kanske anade vad jag skulle ha som störst behov av framöver. Dom är helt gräsliga i en tokblommig färg. Men dom är sköna och perfekta att hasa runt i. Men idag tänkte jag att nu får det vara nog. Jag har gjort värsta krigsmålningen och satt på mej kjol och en snygg tröja. Och det blev faktiskt lite roligare.

Jag har länge tänkt på hur det ska bli för mej när jag blir ännu äldre och inte kan hoppa iväg på mina aktiviteter; sjunga i kör, träffa kompisar, jobba ideellt, gå på stan och bläddra mm. Jag har tänkt och förstås också sagt ”då kommer jag att bli tokig”. Men se det blir jag inte alls, för det är precis det som hänt nu. Jag sitter här och dagarna går och dom går ju faktiskt bra. I morse tänkte jag på hur tur jag har som hör och ser… Helt klart får man andra tankar att bearbeta.

En annan, mycket roligare tanke, är att jag börjar längta till pallkragarna. Jag kommer oförtrutet, precis som alla andra år, tro och hoppas att i år händer det. I år kommer det att blomstra och växa så det knakar. Skam den som ger sig.
Och jag tänkte faktiskt att jag skulle beställa hem lite fröpåsar som jag kan förodla. Men med förra veckans leverans i åtanke så bestämde jag mej för att vänta med det. Tänk om jag beställer en påse dillfrö och inte återfinner den nånstans i leveransen. Det kan ju vara svårt att upptäcka ett enda litet frö i en stor påse.

Jag har fått många frågor om clementinen. En sorglig historia. Den låg där så fin och orange och grann och plötsligt på lördag kväll skulle det ske. Vi skulle knapra i oss en halva var. När jag skulle börja skala upptäckte jag att den var rutten…. Gamla ordspråk gäller inte längre i dessa dagar: Den som spar han har … puh!

Idag är det tisdag och det regnar ute. Perfekt, då försvinner snön och jorden är klar när jag ska ut och markbereda.

Andra tider nu

Det fanns stunder då jag kände mej pigg och alert. Tänkte att den här tiden i karantän absolut kan leda till att en massa saker blir gjorda här hemma. Och förra veckan var jag verkligen på hugget. Jag putsade fönster, bytte gardiner, bytte lakan fast det nästan inte var dags, bakade och gav till grannarna, städade i garderober och lådor. Det var då det!

Den här veckan har det varit precis tvärtom. Jag har börjat inse att det inte alls är roligt att bara sitta inne och att det verkligen inte främjar min kreativitet och fantasi. Jag känner mej som en säck potatis. Har mest degat framför TV:n, läst lite och pratat i telefon. Som så många gånger tidigare är jag glad och tacksam över att min bästa gren är att prata, och gärna i telefon.

Men det är bara att pinna på. Man kan få vara med om roliga saker också, jag lovar. I går kom vår matleverans från ICA Maxi. Den här gången hade jag klickat i många saker som blev alldeles rätt. Bara 1-litersförpackning av både fil och mjölk och när jag med ivriga fingrar började packa upp påsarna så kände jag rik och glad, vi skulle inte behöva sakna något …. Plötsligt låg där en clementin längst ner i påsen.

Jaha, tänkte jag, den har väl ramlat ur… Inte då. Det fanns bara en clementin. När jag kollade på beställningen hade jag absolut trott att jag beställde 1 påse clementiner, men min kryssade 1:a innebar istället att jag bara beställt 1 st. Dom måste ha undrat??

Så nu sitter vi och stirrar på den där frukten. Alla andra hade vi ätit upp kvällen före, eftersom vi visste att det skulle komma nya härliga nästa dag. Och nu vet vi inte riktigt när den ska gå av stapeln – händelsen som gör att vi får fira med en halv clementin var. Här måste man tajma så att vi inte väntar för länge och den blir torr. Det är mycke nu…

Och ute är det vintervitt…. Det var väl bra onödigt!