Baka, det är mitt liv de se …

Plötsligt hade jag 3 paket jäst. Snäll-Grannen, hon som är bara 66, har ombetts att vid sina strövtåg i hembygden och då mest i lokalaffären, kolla ifall det ligger nåt jästpaket och skvalpar i en hylla. Så hon hade med sej ett paket hem härom dan. Och när jag beställde mina varor så hade jag som vanligt prickat i att jag ville ha ett paket jäst. Och helt plötsligt fanns det tre st i kylskåpet, var det tredje kom ifrån vet jag faktiskt inte. Förmodligen har jag fått även det av Snäll-Grannen.

Så igår bestämde jag mej för att baka och det med besked. Jag har blivit alldeles tokig på att jag ska ha frysen full med bröd och kött och korv och kyckling…. Påttifall! Påttifall vad?  Men jag vet ju att snart ska jag åka österut mot faran och då är det bäst att ha med sig mat. Gud vet om det går att få nåt hemkört där? hihi

Så det blev bullar, och franskbröd och sen drog jag sta med rågbullar. Jag hittade på receptet… jo, faktiskt (var ska detta sluta?), slängde i lite av varje; jäst mjöl sirap rågsikt och lite linfrö. Det blev fullt ätligt.

Vi har en gullig liten vana på våran gata i stan. Om någon bakar – och det verkar som att allllla gör det (inte undra på att jästen sinar) – så kommer det ett litet fat eller en påse med nåt gott i. Så mycket gott fikabröd är det länge sen man skådade. Trevlig vana som jag gärna skulle vilja permanenta.

Annars kan man väl säga att det rullar på. Jag fortsätter med mina beställningar, idag kom ett litet platt paket från Kicks innehållande mascara och kräm med solskyddsfaktor. Solbränna och ögonfransar – check!

Och nu börjar jag få riktigt bråttom. Flytten till Österlandet är nära. Närmare bestämt nästa vecka. Så nu får jag pinna på med fönsterputsningen här hemma, in- och utsida är det tänkt att jag ska göra innan jag åker. Städa det grövsta inne. Det är inte så noga, när vi väl har åkt kommer vi inte tillbaka på flera månader och då hinner det i alla fall bli dammigt. Tvätta förstås.

Och packa, packa packa! Fast det känns lite tidigt att ta med sommarklänningen (jag har faktiskt bara en… två om jag ska ta med den fina röda) och vad är det för idé? Om vi ska vandra runt där den andre personen i hushållet och jag, och inte träffa nån så lär jag väl hasa omkring i mysbyxor dagarna i ända.

Men ute lyser vårsolen så ljus och klar och jag tar väl och pilar ut med min kratta … och tar en annan kratta i handen!

Publicerat av

barbro

4 reaktioner till “Baka, det är mitt liv de se …”

    1. Ja som vanligt längtar jag österut. I år framför allt eftersom jag tror det
      blir lättare att leva i karantän där. Om jag inte vill själv så behöver
      jag förmodligen inte träffa en kotte på år och dag. Men såklart hade jag
      velat ha det annorlunda. Ingen rolig tid nu!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *