Tillstånd … taget!

Nu har jag lugnat ner mej. Jag tjatar inte längre om ”hur länge kommer det att ta, när får jag åka till Stockholm, får jag se vår student i fina kostymen, kan jag åka till Växjö i sommar, kommer vi att ha något besök här på landet?” Jag har helt enkelt funnit mig i sakernas tillstånd.

Det finns fördelar med det. Mitt tillstånd kan nu beskrivas som ”det haster icke”  Jag masar på under förmiddan, känner ingen panik över alla 100 000-tals löv som behöver fångas upp och förpassas till skogen, myrorna får springa fritt ett tag till (med tanke på deras hisnande framfart tror jag dom insett att det snart blir indragna tillstånd, begränsad rörlighet och att bortförsel av barr kommer att försvåras), fröna som jag satt får vara inne hos oss några dagar till innan vi sätter dom ute i lusthuset där dom får vara alldeles ensamma hela dagarna utan att vi talar till dom.

Söstra mi bor nu bara några 50-tal meter ifrån mej och aldrig har vi pratat så mycket i telefon som nu. Fast vi ska ju träffas, så snart det blir så varmt att man kan stå ett tag på armlängds avstånd och samtala, nu känns det trevligare och framför allt varmare att göra det inomhus var för sej.

Igår som Gull-Kusinen och hennes man. Dom anropade från gräsmattan och vi stod på broa en liten stund och var glada över att bara ses.

Vi drar en repa varje dag, som vanligt till Konrads och vänder, eller också om jag har bråttom (=är lat) bara på Långnäset. Byn är precis som vanligt, dvs tyst och stilla. Det är sällan man ser nån på promenaden. Bilar kommer förstås på landsvägen, men jag tycker att dom är betydligt färre och dom saktar in ordentligt, dom är väl också glada att se nån levande. Men detta är inga konstigheter här, så har det alltid varit. Byn är inget bevis på en levande landsbygd, i bästa fall kan man säga att den lever lite grann.

Vi färdades hit med, som vanligt, bilen full. Men den här gången var det mest livsmedel. Leveransen från Maxi innehåll det mesta som gör att vi klarar oss minst i 14 dagar. Jag har sen länge fyllt frysen i stan och nu är hela innehållet placerat här. Så vi klarar oss. Fast nu längtar jag till att glassbilen ska komma, vi äter nästan aldrig glass i stan men när jag hör det välbekanta plingelinget så rusar jag en bit nerför vägen och köper härlig pinnglass. Jag tror att han kommer på onsdag.

Och idag är det blå himmel, ganska kyligt men vindstilla. Löven ser väldigt blöta ut så kanske får dom vara i fred till i morgon. Jag går väl en sväng….
Sköna söndag, here I am!

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *