Nåt måste göras

Igår morse vaknade jag med tanken att något måste göras. Sökte och sökte bland alllllla mina pågående, opåbörjade, nödvändiga och onödvändiga projekt. Kom på att jag skulle ta och måla dörren och räcket till förrådet.

Så ”innan fanken fått på tussan”, som min mamma skulle ha sagt så beväpnade jag mej med skrapa, pensel, trasor och färg. Ja mamma hade förstås inte alls hållit med om att kl 1015 var innan fanken fått på tussan, men i min nuvarande värld så tycks morgnarna börja senare och senare.

Kvällen innan hade jag genomlidit Allsång på Skansen. Den glittrande och glada och mycket festklädda Sanna (jag förundrar mej över programledarnas klädval, dom ser ut som att dom skulle svepa iväg i en wienervals på värsta balen … vad är det för fel på en blommig sommarklänning en dag som denna?) strålade och försäkrade att såklart var inte allt som vanligt men det skulle ändå kännas precis som vanligt och det skulle bli såååå roligt. Det tyckte inte jag.

Sen var det dags för TV:s paradnummer Morden i Midsomer. Jag brukar inte se det men eftersom jag hade att välja på 40 andra repriser på samtliga kanaler så bestämde jag mej för ett försök. Gud så långsamt och trist. När det hade gått 1 timme och 20 minuter ringde telefonen. Så jag fick inte se slutet men när jag såg vem mördaren var så kände jag att det inte alls var nödvändigt att jag hörde om motiv eller tillvägagångssätt. Han var för mesig för att ställa till med några braskande avslöjanden.

Efter det kändes Utrikeskorrespondenterna i Smittans spår som rena uppåttjacket. Det var både hemskt och intressant. Ja sen var jag uppjagad och påbörjade min nattläsning. Tror jag det att jag sov till 0945 nästa dag.
Så ser mina dagar ut nu för tiden. Min ständiga replik är ”Va, är klockan redan 12?”

Vad hände med förrådsdörren. Jodå den grundades och målades och blev så vit och fin. Efter att i skuggan ha lyssnat på Sommarprataren i radion var det så dags för ett bad. Härligt att man har en sjö att doppa sig i. Vattnet är underbart, alldeles lent och mjukt och varmt och mysigt. Jag snurrar runt som värsta sälen och blöter till och med huvet, fast såklart inte genom att dyka. Det är att ta i…

Man skulle kunna tycka att jag, när ni läst denna, är en osedvanligt tråkig, kritisk och rent av trälig person. Men det är bara en tillfällig svacka. Snart blir jag glad igen. Faktiskt redan nu. För idag tror jag att jag ska ta det alldeles lugnt hela dan och det passar mig alldeles utmärkt!

Minns …

Jamen det är väl så här det känns. När man tillhör dom äldre och sårbara. Det kom bara så plötsligt och jag var inte beredd. Men nu förstår jag hur det kommer att bli. Jag kommer att ägna mej åt minnen i större och större utsträckning.

Nu sitter jag och minns alla dagar före midsommar då jag skrev notor och matsedlar och handlade och grejade. När jag tänkte ut vad vi skulle äta på torsdag kväll och fredag lunch och fredag middag och lördag lunch och lördag middag och kanske även söndag lunch. Det var alltid nån som kom och firade midsommar med oss. Va roligt det var!

Så funderade man på vädret, trots att det var helt meningslöst. Hur skulle det bli? Skulle det bli regn … var skulle vi sitta då? Hur många fick plats i Lusthuset förra året? Det skulle nog gå om vi tog in lillbordet.

Nu är det verkligen andra bullar. Den andre personen i hushållet och jag förbereder oss för en stilla midsommar i lugn och ro. Istället för att som andra år leta upp recept som räcker till många har jag nu fullt sjå att hitta något som är för två personer. I notan till affären hade jag skrivit upp ”sill att lägga in” och då fick jag 5-minuterssill. Det har jag inte använt tidigare. Så nu kan jag sysselsätta mej med att leta nåt nytt recept på sån sill. Det piggar upp och det kan faktiskt ta nån halvtimme att bestämma sig.

Efter noggrant funderande bestämde vi oss för att för första gången inte ha björkar vid bron. Något som levt kvar sen min barndom, det hade vi alltid hemma. Nej nu blev det lite björkris som jag skulle sätta i några fina kopparhinkar. Det var bara det att jag hade borrat hål i hinkarna, det hörde väl till en tid när mina odlingar var stora och omfattande (rent ljug…). Men jag fann på råd och satte en ytterkruka i botten på hinken och nu tronar där fina björkkvistar på broa.

Blommor finns det verkligen gott om den här midsommaren. Det växer så det knakar och varenda lägda och dikesren är fulla av blommor i alla möjliga färger. Jättevackert är det!

Man skulle kunna tro att det här är ett smått deprimerat inlägg. Inte då! Vädret är verkligen underbart och för en stund sen gick jag ner till sjön och tog ett dopp. Det var oväntat varmt i vattnet. Så fort jag hunnit upp hem till mej så kom en regnskur medan vi satt här på broa och zippade på ett glas rosévin. Vad är problemet?

Och sen ikväll är det match ÖFK-Sirius. Då får jag den spänning jag behöver i tillvaron.

Så … hörni…. Härlig Midsommar på er! Håll avstånden och tänk på att nya dagar och helger stundar!

Lat och slö … det är bara förnamnet

Nu är jag i mitt, verkar det som, rätta tillstånd …. Lathetens, långsamhetens och slöhetens … Jag gör verkligen inte många knop. Jag skyller faktiskt mycket på Folkhälsomyndigheten, dom har sagt att jag tillhör dom äldre och sårbara. Jag har säkert hört det 100 gånger, tror jag det att man börjar fatta och ta in budskapet.

Alltså hasar jag mej fram mellan husen, rabatten, lillvägen, hammocken och solstolen. Inga långa sträckor vi pratar om här. Innan jag sätter mej till ro för dagen har jag gjort en lov runt rabatterna. Inget att hämta där, inte ens ogräset har kommit upp. Nästa stopp är pallkragarna. Glädjande nog kan man se lite sallad som definitivt är på gång … åsså rädisorna som man inte ska vara rädd för att ta i början, längre fram går dom inte att äta. Men ”stationen” kräver ingen insats från mina gröna fingrar. Nyhuset … byggdes 1986 men eftersom det finns ett Gammhus också så får namnet leva kvar. Här har jag inte städat in oss än, men det haster icke. Vad jag vet så kommer ingen hit för att sova där ute på överskådlig tid.

Promenader i omgivningarna gör vi. Ibland inöver byn och ibland åt andra hållet. Och den här fina bäcken såg jag idag. Jag blev riktigt glad när jag såg dess lustiga dans. Den porlade och kvillrade och rätt som det var la den upp ett litet skum, kändes som att den sa ”Hej där gamle vän!” Lugn bara lugn. det finns ingen anledning att ”sy in” mej än, men såklart kan man undra när jag inbillar mej att bäcken talar till just mej.

Häromdan blev jag lite pirrig. Har fått prenumeration på en skvallerblaska i morsdagspresent. Av rubriken kunde man utläsa att prinsessan Sofia skulle avslöja en intressant hemlighet om sin son. Herregud, va spännande…. Har han klättrat i träd, ramlat ner och stukat foten? …. Kastat sten på grannens hund, fast så långt lär han väl inte kunna kasta? Kallat kungen för moffa? Frågorna hopade sig och intresset var på topp. Bläddrade och se … hon avslöjade att grabben hade ett smeknamn, dom kallade honom Gabbis i familjen. Tablå och ridå!

Man skulle kunna ana sig till att en viss tristess har smugit sig in i mitt annars så rika, fantasifulla och intressanta liv. Inte då. Idag är det en fantastisk dag. Idag börjar Allsvenskan och om inte alla samtal, mejl kontraktsskrivningar, prenumerationer och abonnemang har gått fel så ska jag få kolla på ÖFK kl 1730. Längtar… Under tiden sitter jag här och luktar på blommorna, känner vinden i håret och tänker på att jag inte får sola ansiktet för mycket!

Härlig söndag ni med!

Vad blir det idag?

Här lever vi i, om inte i splended, så i alla fall isolation. Vi ser nästan inte en människo-kotte på hela dan. Ibland kommer det en bil på lill-vägen nedanför och då har man fullt upp under långliga tider för att komma på vem det kunde vara… det var inte han och inte dom och inte den…. Faktum är att det aldrig är han eller dom eller den som brukar vara här. Sommarstugorna står tomma och livet är liksom på paus.

Så vad gör man? Som tur är finns ju alltid Telia att tillgå som fritids-sysselsättning. Igår anslog jag 3,5 timmar till att 1) sitta i kö 2) vänta medan man kollar med en kollega 3) ringa igen eftersom råden inte fungerade. Den här gången skulle jag ha hjälp med att få igång Dplay. Allsvenskan är snart här och den väntar jag verkligen på, ska bli kul att ropa och skrika och skälla och skratta och vara galen på motståndarna, domarna m fl på matcherna. Och det kan jag säga att det var inte helt lätt att få till (det är fortfarande inte klart). Telia har nämligen alldeles nyligen ingått avtal med Dplay så alla system fungerar inte ännu. Nu väntar jag på att jag ska sätta kryss i en ruta där det står att Telia är samarbetspartner, och den rutan kommer inte att finnas förrän i slutet av veckan. Behöver jag säga att jag är tveksam till lösningsförslaget?

En rolig detalj under mötet med en av kvinnorna jag pratade med: När jag sagt mitt personnummer sa hon ”Grymt”. Tänkte faktiskt en sekund på att jag skulle kolla vad som var grymt; att jag fortfarande kunde tala i telefon när jag var född 49, eller att jag kom ihåg mitt personnummer eller kanske att hon tänkte ”Grymt, nu fick jag en sååån på mitt första pass, en som förmodligen inte kommer att förstå ett jota av vad jag säger”. Nu fick jag aldrig chansen att kolla vad hon egentligen menade för hon gick direkt för att fråga en kollega och när jag väntat i 20 minuter på att hon skulle komma tillbaka så trodde/insåg jag att hon kopplat bort mej. Det var bara att ringa upp igen. Nya köer/nya chanser!

Nu har vi haft några ljuvliga dagar här. Idag är det andra bullar kan man säga. Jag skulle precis gå ut på min dagliga runda men då började det regna. Så nu blir det städning istället. Har aldrig städat så mycket på Lantstället som i år. Och så har jag kommit på att jag minsann är en människa som värnar om naturen … på mitt eget lilla sätt. Jag behöver aldrig tvätta gästhandduken och då spar jag ju på vatten och tvättmedel och el och … Bra va!

Alltså…. Skurhinken here I come!