Lat och slö … det är bara förnamnet

Nu är jag i mitt, verkar det som, rätta tillstånd …. Lathetens, långsamhetens och slöhetens … Jag gör verkligen inte många knop. Jag skyller faktiskt mycket på Folkhälsomyndigheten, dom har sagt att jag tillhör dom äldre och sårbara. Jag har säkert hört det 100 gånger, tror jag det att man börjar fatta och ta in budskapet.

Alltså hasar jag mej fram mellan husen, rabatten, lillvägen, hammocken och solstolen. Inga långa sträckor vi pratar om här. Innan jag sätter mej till ro för dagen har jag gjort en lov runt rabatterna. Inget att hämta där, inte ens ogräset har kommit upp. Nästa stopp är pallkragarna. Glädjande nog kan man se lite sallad som definitivt är på gång … åsså rädisorna som man inte ska vara rädd för att ta i början, längre fram går dom inte att äta. Men ”stationen” kräver ingen insats från mina gröna fingrar. Nyhuset … byggdes 1986 men eftersom det finns ett Gammhus också så får namnet leva kvar. Här har jag inte städat in oss än, men det haster icke. Vad jag vet så kommer ingen hit för att sova där ute på överskådlig tid.

Promenader i omgivningarna gör vi. Ibland inöver byn och ibland åt andra hållet. Och den här fina bäcken såg jag idag. Jag blev riktigt glad när jag såg dess lustiga dans. Den porlade och kvillrade och rätt som det var la den upp ett litet skum, kändes som att den sa ”Hej där gamle vän!” Lugn bara lugn. det finns ingen anledning att ”sy in” mej än, men såklart kan man undra när jag inbillar mej att bäcken talar till just mej.

Häromdan blev jag lite pirrig. Har fått prenumeration på en skvallerblaska i morsdagspresent. Av rubriken kunde man utläsa att prinsessan Sofia skulle avslöja en intressant hemlighet om sin son. Herregud, va spännande…. Har han klättrat i träd, ramlat ner och stukat foten? …. Kastat sten på grannens hund, fast så långt lär han väl inte kunna kasta? Kallat kungen för moffa? Frågorna hopade sig och intresset var på topp. Bläddrade och se … hon avslöjade att grabben hade ett smeknamn, dom kallade honom Gabbis i familjen. Tablå och ridå!

Man skulle kunna ana sig till att en viss tristess har smugit sig in i mitt annars så rika, fantasifulla och intressanta liv. Inte då. Idag är det en fantastisk dag. Idag börjar Allsvenskan och om inte alla samtal, mejl kontraktsskrivningar, prenumerationer och abonnemang har gått fel så ska jag få kolla på ÖFK kl 1730. Längtar… Under tiden sitter jag här och luktar på blommorna, känner vinden i håret och tänker på att jag inte får sola ansiktet för mycket!

Härlig söndag ni med!

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Lat och slö … det är bara förnamnet”

  1. Skulle gärna se lite bilder runt husen. Minns när vi fick pulsa oss fram till vad jag antar idag är gammhuset.

    1. Ja gud, minns du. Det var en påsk och snön låg djup och vi fick pulsa.
      Minns också att här inte fanns en fungerande slask så vi skulle tänka oss
      för innan vi slog ut nåt där. Helt plötsligt stod du där och hällde nåt,
      det hamnade förstås i diskskåpet.

      Vi byggde ju ett nytt hus 1986, det är numera sovplats till dom som
      besöker oss. Sen har vi ett lusthus som vi verkligen använder mycket.

      Nu för tiden är jag väldigt dålig på att ta kort men det följer väl
      med ett och annat i bloggen.

      Ha det bra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *