På plats!

Meddelar härmed att min status är OK, trots att jag bytt vistelseort och flyttat in i annat boende. Visserligen samma som för ett halvår sen men det känns helt klart som att jag fått ny våning, nya vanor och nya promenadstigar. Numera tar det betydligt längre tid mellan badrum och kök, transportsträckorna är längre vart än jag ska och jag har inte kommit på att och när jag ska tända alla lampor på kvällen.

Men annars så börjar det bli sig likt. Eller inte. Vanligtvis är min höst fylld av anteckningar på alla rader i kalendern (jag skriver in både där och i telefonen, för säkerhets skull). Nu gapar sidorna tomma och trots att jag, för säkerhets skull, kollar varje morgon vad som gäller så har det inte tillkommit några intressanta och spännande aktiviteter där jag oundvikligen bör delta.

Så nu bemästrar jag mej med tålamod. Jag ska I N T E rusa iväg och putsa alla fönster och ta alla rum inom en vecka. Jag ska vänta och låta den liksom värka fram, lusten till arbete. Och faktum är att jag lyckas, om man tar det lugnt riktigt länge så blir det en härlig vana. Så nu har jag putsat fönster i två rum och hängt upp nya gardiner utanpå dom andra i ett annat. Jag vet inte än om jag ska ha dom, så dom får hänga där tills jag känner mig lustfylld inför nöjet att kapa dom flera decimeter, fålla, ändra upphängningsanordning, här ska det vara krokar och ringar och fan och hans moster. Dom gamla trär man bara på stången…. Så himla lätt och kvickt. Men nu tänker jag att varför ska det vara så lätt och kvickt? Det är väl bara bra om det tar tid?

Jag är ändå hoppfull inför framtiden. Jag råkade klicka fel när söstra mi och jag skulle skicka efter garn. Jag beställde alldeles för många av fel garn så nu kan jag sticka dagarna i ända. Frågan är VAD eftersom det där garnet inte verkar passa till en enda beskrivning.

Vi har kostat på oss inglasning av vår uteplats i sommar. Nu är den klar och möblerad med ny soffa, nya kuddar (jag var faktiskt kort på kuddar i senapsgult) och ljusstakarna står som spön i backen. Det lär förmodligen inte hjälpa med den ljuskällan om jag ska sitta där nån längre stund. Ute blåser kallan vind och grad-antalet gör inte en människa glad. Men jag kan titta ut och se hur fint där är. Och längta till andra tider, andra vårar.

Och nu längtar jag till en speciell tid. Jag ska till frissan… Yippie!

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *