Idag är det tisdag …

Det ser ut att bli en fantastisk dag. Kallt men soligt. Jag är säker på att det ”krispar” när jag trampar på dom fina färgrika löven. Och visst har jag tur som bor här. Där jag har så nära till all natur och som om jag vill kan gå promenader åt olika håll i flera veckor ifall jag skulle bli uttråkad. Jag har till och med sån tur att jag förmodligen inte behöver möta så många på vägen. Jag kan lätt hålla mej undan.

Men ändå… Lite trist börjar det bli! Raderna i almanackan gapar tomma. Enda glädjeämnet den här veckan var 1015 idag, ”Däckbyte” …. Hur kul är det? Det är inte bara trist, det är dubbelt djävulskt förfärligt för nu inser man att snart är vintern här … också.

Jag skulle vilja skriva en rolig blogg. Om nåt kul som hänt, om nåt roligt jag läst, om nån knasig grej jag köpt. Men i mitt huvud är det tomt…. Ekande tomt. Man skulle nästan kunna bli deprimerad.

Men så hörde jag på radion igår. Nån myntade uttrycket att ”att göra ingenting är en konstform”… now we´re talking. Jag går alltså omkring här och är en konstform. Nu blev jag glad igen.

Och nu ska jag säga att det är inte alls är så tråkigt. Idag ska jag tassa iväg till ett postutlämningsställe. Där ska jag frankera och posta en present till ett av barnbarnen… jag tror inte hon läser detta så jag kan förtälja att hon önskat sig torgvantar med spetsmönster. Det har mormor fixat…. Tror jag det!

Och på samma gång tar jag en repa ner till stan och byter bok. Jag är med i Låna och Läs, förutom att man får läsa 50 böcker på ett år så får man en anledning att kvista ner och spana lite på folk då och då. Och sen är det väl lunch och det blir nog en osedvanligt lukullisk (hur stavas det?) anrättning, kanske en kopp te och en spisbrödmacka. Och rätt som det är har klockan blivit 2 och då är det fika.

Efter det hinner jag kanske slå några varv på stickningen. Jag har stickat klart två vantar så nu ska det på lite tummar där. Sen är det dags för nästa. Det är jätteroligt att sticka Vante…alltså Vante nr 1 för då kan jag hitta på mönster och fundera hur den blir och tycka att det ska bli så spännande att se resultatet… men Vante nr 2… då blir det tråkigt. Visst är jag knäpp?

Och till kvällen blir det en smaskig middag. Frågorna hopar sig. Vad äter man? Vad lagar man? Hjälp, jag kan inte hitta på nåt? Lugn bara lugn, sen är det Rapport och plötsligt är det Alla mot alla och ännu mer plötsligt ligger jag där i sängen och drömmer om dagar som komma skall. Dagar då jag ska hoppa upp ur sängen och tänka att ”nu jädrar i min låda är det bråttom, idag har jag jätttttttemycket på schemat”.

Till dess, Skön Tisdag önskas Eder från en person som är en Konstform hela hon

Påverkan eller bara vanliga ålderssymtom?

Ja vad kan hända med en kvinna som är en del av lösningen, men trots det ärofyllda epitetet har genomgått ganska omvälvande förändringar under innevarande pandemi. Här är några av de personlighetsstörningar som hittills är märkbara:

Bristande koncentration

I somras på min enda resa utanför kommunen inhandlade jag två stora och fina krukor på ett tegelbruk. De var avsedda för kryddor. Höga och fina. På en stod ”Timjan” och den andra var försedd med en liten blomma.

Direkt vid hemkomsten till min gata i stan, inhandlade jag två sorters kryddor. Timjan och Salvia (eftersom salvian var den enda som såg skaplig ut när jag handlade kl 2200 på kvällen). Fin och grön skulle salvian pryda krukan med blomman på och timjan förstås i ”sin” kruka.

Planterade med liv och lust och ställde krukorna i köksfönstret. Då ser jag att salvian har hamnat i krukan som det står ”Timjan” på och timjan i den andra. VA!! 50 % chans att misslyckas.

Fumlighet

I köket står en fin diskmedelspump i keramik. Den har stått där ganska länge. Men helt plötsligt lyckas jag vicka till den, den ramlar rakt ner på en ugnsfast form som står i diskhon eftersom jag inte hade tid (!!) att göra rent den direkt. Pumpen klarar sig, förutom en liten skärva i gängningen. ”Inga problem” tänker jag, den går utmärkt att skruva fast ändå. Fel fel fel…. Så fort man trycker på pumpen så blir hela flaskan grön. Slarvigt och dumt…. Nu åker Yes-flaskan fram i väntan på att ny behållare införskaffas.

Oförmåga att göra rätt

Fick fina grå päron av svägerskan. Vad göra? Jo kanske päronmarmelad. Recept plockades fram och eftersom den här dagen sammanföll med min shoppingtur så skrev jag upp ingefära på notan. Nästa dag var det dags att koka. Och naturligtvis, när jag läste receptet igen så fattades det citronsyra. Grannen hade vinsyra så det fick duga. Men varför kan jag inte göra nånting rätt?

Det här är bara några små exempel på vad detta att vara en del av lösningen har inneburit för mej. Listan kan göras lång. Men en sak är jag säker på är rätt. På söndag stundar Vetebullens dag och där är jag banne mej rätt. Bullar är det enda jag ser till att ha i frysen, för alla eventualiteter. Fast i dagens läge består eventualiteterna i att jag och den andre personen i hushållet tar oss en bulle till eftermiddagsfika. Baket kommer att räcka länge….

Och idag är det lördag…. Nu jädrar i min låda!