Åååå va roligt jag haft!

Jag slog upp mina ljusgröna… är det inte konstigt att ögonen mister färgen? Förr kunde jag absolut säga att jag hade gröna ögon, nu liknar dom mer nån urvattnad färg som man bergis skulle kunna välja när man ska måla om ett rum, för att sedan upptäcka att den blev alldeles för mesig och tam.

I alla fall så vaknade jag redan kl 0700 och trots att det är emot mina principer så hoppade (hihi) jag ur sängen och studsade in i badrummet på en endaste gång. Håret tvättades och fönades med stor noggrannhet…. Visst är det konstigt …. Man gör precis på samma sätt varenda gång man fixar håret, och ibland blir det så jättebra och ibland fattar man nada… vad händer? När kom den virveln? Och .. har inte mitt hårfäste blivit otrevligt högt?

Men idag fick jag till det. Precis som det ska va. Smink, jajamän allt skulle på. Brunkrämen (jag veeet att det heter foundation), ögonskugga i olika toner och olika fält och massor med mascara. Ögonbrynen kanske blev lite väl mörka men skit i det, sånt piggar upp. Man vill ju inte se ut som Graucho Marx som bara hade halva tjocka ögonbryn …. Långa ska dom va bort över öron-vrån.

Äntligen fick jag ha mina nya svarta byxor och den där fina tröjan som jag en gång tänkte ”när 17 ska jag ha den”. Idag skulle den bäras.

Nu var det bara att invänta tiden. Lugnade mej med korsordet en stund innan jag dansade ner till stan. Dansstegen berodde på att jag smörjt in mina fötter med för mycket fotkräm så jag liksom halkade omkring inne i strumporna ett bra tag.

Jag skulle gå på lunch!!! Med mina kompisar. Det var så länge sen.

Tina från Italien var där, hon visade kort på sitt senaste barnbarn och vips åkte alla mobilerna åka fram och alla ville visa ”sina”. Det tog en stund och under tiden beställde vi ett glas vin.

Ingela som bor i Bergen var hemma. Jag hade bestämt mej för att inte med ett ord nämna TJ (Therese Johaug) och helst inte prata om skidåkning överhuvudtaget. Inte heller skulle jag kommentera det faktum att affären i Storlien kanske konkar pga ni vet vad. Hon var som vanligt vacker, glad och härlig att prata med.

Stina kom ända från Malmö. Hon tittar till sin mamma samtidigt. Mamman bor på ett äldreboende i stan och där är allting prima liv, det verkar vara ett härligt boende med musik varje fredag och ett glas vin till maten på lördagarna.

Åsså Evelyn från Kiruna. Hon är sävlig och lugn, hon har verkligen blivit som sitt landskap. Lugn och stilla. När vi gick i skolan var hon en riktig sprakfåle … men vem var inte det?

Och vi satt där och pratade och skrattade och mindes gamla tider. Och om det mot förmodan blev nån lucka i konversationen så kunde vi tjyvlyssna på några gubbar som satt alldeles intill oss och berättade om den senaste mest lyckade företagsaffären och den mest briljanta satsningen som genomförts. Dom var så glada och lättade att affärerna gick så bra.

Och tiden gick och vi ville inte skiljas åt. Det blev en god lunch, det blev ett och två glas vin. Det blev kaffe och några av oss drämde till med en Irish Coffee mitt på blanka dan.

När restaurangen började duka fram gafflar och servetter till kvällens sittning reste vi oss motvilligt och gick hem. Vilken dag det varit….

SKOJAR BARA

I själva verket hade jag fullt sjå med att ta rätt på 432 (jo jag har räknat) små papperslappar som kommer av att ”någon” glömt pappersnäsduken i mysbyxorna när jag skulle tvätta dom. Även såna gånger är jag glad att jag inte använder föreningens tvättstuga. Nu kan jag plocka i godan ro, förmodligen har jag jobb fram till lördag…

 

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *