Kanske hinner jag inte med …

Detta fantastiska ord UNDERSTUNDOM kommer ibland till mej. Som när jag understundom begrundar det faktum att jag har uppnått en förhållandevis hög ålder. Härligt i sig men ännu härligare ter det sig när jag tänker på framtiden.

Jag har nämligen i flera månader av och till sett på nyheterna att man över hela vida världen och nu till och med i Dalarna, Vasaloppets och Dalahästens land, odlar framtida födor. Reportagen är förfärliga, man skulle kunna säga omaskerade. Ingenstans varnar man tittarna för ett obehagligt innehåll. Bilderna visar krypande och kryllande små vita maskar och i nästa låda ligger insekter med långa håriga ben. Det är meningen att dom där krypen ska ätas.

Häromkvällen utropade den entusiastiske reportern att det var en glädjens dag i dalabygden. Nu hade EU nämligen tagit beslut om att dom kunde fortsätta förädla sin råvara; maskar och insekter. Det enda glädjande med det inslaget var  svaret på frågan:

”Hur snart blir det här verklighet, en delikat och klimatsäker maträtt på våra svenska middagsbord?”
”Det dröjer nog ett tag. Nu börjar jobbet med att processa ingredienserna så att de blir en rik och viktig beståndsdel i näringskedjan.”

Det var ju en himla tur att dom sa ”processa”, vilket jag utgår från betyder att dom kommer att mosas ner till oigenkännlighet. Och om jag aldrig brytt mej om att läsa innehållsdeklarationen på mina matinköp hittills så kommer jag definitivt inte att göra det hädanefter. Tänk om det står ”MM 98 % = mosad mask hela paketet”….

Over and out….

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *