Sportig … inte då

Jag gillar verkligen sport. ”Aha, det fattar man” tänker ni säkert. ”Hon verkar så spänstig och lättflåsig och lungkapacitetig och lättvägig och springig”. You wish”, säger jag då.

Nej, när jag säger att jag gillar sport så är det att se på när andra sportar. Jag älllskar att sitta i soffhörnet med filten på fötterna och se hur dom svettas och kämpar medan jag myser och har det bra. Och det är inte så tokigt faktiskt, för min hjärtkapacitet får sig en omgång och blodomloppet susar som den värsta indalsälv.

Jag gillar alla sorter utom boxning och rally. Skidor och bollsporter mest. Och i söndags tittade jag på handboll och då fick jag en superidé. Jag såg att dom hade satt upp ”den gula väggen” på läktaren, men den här väggen bestod inte av människor utan av pappfigurer. Det såg ut att vara flera hundra på plats. Skulle inte förvåna mej om dom hade spelat in applåder och ”oh” och ”ah” och ”aaajjj” också.

Och jag som tycker det är så tråkigt att jag inte kan bjuda in nån på glöggparty eller julmiddag eller kaffe med nybakta kakor. Jag gör samma såklart. Sätter upp figurer runt bordet. Ett litet problem är att jag inte har nån hård pappkartong så dom verkar lite sliriga och otydliga där dom sitter. Men jag tejpar så att dom håller huvet uppe medan vi dricker kaffe i alla fall.

Och idag bakar jag. Det blir inte 7 sorter som brukligt har varit. Jag är inne på 2 … låter hemskt snålt och kanske ändrar jag mej innan kvällen. Jag har ju laddat med 4 paket smör så jag kan göra hur mycket som helst. Det gäller att hitta sysselsättning. När jag bakar så är hela köket som en mjölpåse. Jag kladdar ner absolut överallt. Det blir ju alldeles utmärkt, då kan jag städa köket i morgon.

Som ni märker försöker jag förströ mej så gott det går och det går ganska bra!

Åssså luktar det ju gott också!

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *