Svunna tider

Det är jag och Johan Ludvig … Runeberg alltså. Vi har båda en fäbless för ”till svunna tider återgår min tanke än så gärna”… fast han tänkte väl mer på kriget och Sven Dufva. Jag tänker på julen i andra tider. Tider då det var väldigt stressigt och tröttsamt och roligt. Åtminstone tycker jag det nu när jag ser tillbaka.

I år är inget likt nåt annat. Och om man för en sekund bortser från allt hemskt som händer här hemma och ute i hela vida världen, så kan man ju komma ihåg hur det var förr. Förr i tiden när man jobbade, alla barn bodde hemma, föräldrar levde och julen skulle vara hemmagjord, rolig och glad och ett minne för livet.

Kakorna skulle absolut vara 7 sorter. Det har jag även gjort på senare år men då mest för att jag och min kompis gjort det till en vara-tillsammans-dag under Temat Baka Baka Liten Kaka. I år har jag ändå bakat 3 sorter alldeles själv bara för att ha nåt att göra.

Köket och köksskåpen skulle städas ordentligt. När jag för 38 år sen väntade min dotter, som är född på julafton, minns jag att jag när jag klättrade upp och ner på stolarna och sträckte mej för att nå hyllorna, tänkte att jag aldrig mer skulle beklaga mej över att det var jobbigt… ”för jag kommer inte att ha sån här stor mage att ta med mej upp och ner nästa gång det är dags”.

Julklapparna var roligast. Att fundera, skriva listor, gå på stan och kolla. Göra fina paket med lack och rim. Oftast gömde jag en del så att inget nyfiket klåfinger skulle börja skaka och förstå. Då kunde det hända att jag när julklappsutdelningen var klar och alla hade öppnat ropade ”Vänta!” Upp i skåpet och så kom det fler klappar. Nu i takt med tiden är det mest swish som gäller och det har jag sagt förut, hur tråkigt är inte det? Och i år har man kunnat skylla på corona när man bett föräldrarna köpa nåt från oss.

Maten. Ja den var riklig och ibland onödig. Man åt ju så man knappt var kontaktbar. I år köpte jag två pyttesillburkar… jag har provsmakat och dom var inte ens goda. Julskinkan som var så god på julafton och två dagar till men som sen blev en torr liten kvarleva som man till slut skar sönder och gjorde pytt på. I år har den ersatts med färdiga skivor. Ja jag vet .. det är hur tråkigt och sorgesamt som helst. Men laxen har jag gravat själv i alla fall. Alltid något. Lutfisk kom jag på igår kväll att vi inte har ätit i år, annars brukar den serveras på advent.

Men jisses vad jag klagar. Och tänker att det var väl inte så roligt i svunna tider heller. Man var helt slut på julafton och satt och tog på sig skulden ifall inte alla hade den bästa julen ever.

Nu kan man likt Ferdinand sitta vid sin julgran och begrunda tider som kommit och dagar som flytt, känns som att jag är minst 150 år.

Men mest är jag glad. Glad åt att alla ”mina” är friska och just nu har ingen virus drabbat någon av oss. Jag önskar er alla en riktigt God Jul och vips så är det ett nytt år och då kan allting bara bli bättre.

 

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Svunna tider”

  1. Det känns som jag skrivit denna blogg själv – härligt – jag vill gärna starta en egen blogg men kommer ingenstans!
    God Jul
    PS doften av kokt julskinka är ljuvligt!

    1. Va roligt att du känner igen dej. Det är bara att starta. Det är så roligt att
      skriva.
      Tack för din kommentar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *