Sysselsättning för nödläge

Nu jädrar i min låda har jag hittat en ny fritidssysselsättning. Visserligen tycker jag det är helt OK att sticka, lösa korsord, prata i telefon, gymma med Sofia och läsa böcker. Men mina dagliga promenader blir tråkigare och tråkigare. Man kan ta olika vägar men ändå… träligt!

Annat vore det om man kunde ha ett mål, t ex att glida in på nåt mysigt kafé och ta sej en kaffekopp, sitta och tjyvlyssna på annat löst folk och sen gå hem med ett leende på läpparna, tänkandes att nu har jag minsann gått bort 100 kalorier (ingen aning hur många som kan försvinna under mina långsamma promenader), tankat in förmodligen 300 nya till min strömlinjeformade kropp och så har jag fått höra minsann om ”hur jävligt det är på jobbet, att chefen är tokig, att svärmödrar är ett pris man får betala för sin underbare man som är ganska bra frånsett att …”

Med hjälp av ett barnbarn har jag introducerats i Pokemon. Men gu… har ni prövat? Det är jättekul. Alla vet säkert vad det går ut på, men har ni prövat? Visst, jag log också lite överseende och tänkte att det där ska vi nog bli två om, tanken att jag likt smågrabbarna i kvarteret skulle gå omkring och kolla i mobilen hela tiden för att jaga figurer.. Men så läste jag om en man i södra Finnskogarna, han var 80 år och han var helt besatt av spelet. Han hade introducerat det i sin pensionärsförening och nu gick alla åldringar och spanade efter varelser dagarna i ända.

Det är mycket jag inte fattar. Men jag begriper i alla fall att när det plingar till kan det vara något på gång. Endera befinner man sig framför ett slags minnesmärke och då gäller det att klicka till så får man extra bollar. Eller så kommer det nån stygging och då ska man fånga in den, med hjälp av bollar. Så klart har träffprocenten ingenting att göra med hur jag för mitt pekfinger, ibland går det och ibland sliter han sig den rackarn.

Normalt när jag laddar ner appar är jag extremt noga med att dom är gratis. Jag blir alltid lite orolig att jag ska göra fel och drabbas av månadskostnader åren i ända. Här är ordet ”Köp inuti appen” välkommen läsning. Jag köper nya bollar konstant. I början satsade jag 10 kr åt gången. Men vojne vojne…. 20 bollar gör jag av med direkt. Nej nu slår jag på stort och handlar för 59 kr varje gång. Men vadå… nåt roligt ska man väl ha, och inga pengar går iväg på den minsta lilla onödiga sak…(PST. Vad jag längtar efter att gå på stan och bläddra och köpa nåt riktigt onödigt och snyggt).

Men som sagt, man tager vad man haver. Nu har jag lite nytt att syssla med i alla fall. Och idag hade jag en figur framför diskmaskinen helt plötsligt. Det visade sej inte vara den andre personen i hushållet utan en liten elak rackare med visir. Den tog jag direkt… med en enda boll!

TJA … eller som dom säger på Pokemon när man fångat nån ”Gotcha”… det ska vara ”Got you”… men dom kan väl inte stava dom som gjort appen. Det är bara att tugga i sig!

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *