Mission possible?

Klockan är 2125. För ovanlighetens skull sitter jag upprätt i soffan iklädd mina vardags-kläder. Just idag har jag inte bytt skepnad och blivit Fritids-Barbro, en sån som slappar i soffhörnet i några förfärliga blommiga, tunna, för korta mysbyxor (varför blir dom alltid så korta när man tvättat dom, vidden är densamma men hej och hå, helt plötsligt har man shorts-modell?) och en lång härlig tröja.

Jag känner mej uppjagad och lite stressad. Jag ska på uppdrag!

Bilen är sen tidigare idag riggad och klar för avfärd. Alla snörester bakom, under och över är bortsopade, motorvärmaren är på sen flera omgångar och rutorna ser genomskinliga ut så här inifrån.

Prick 2130 avstår jag från resten av TV-kvällen, tar på mej min utrustning, varma kläder och munskydd. Likt en ninja (nåja!) beger jag mig ut i natten. Jag sätter på Google-damen, som talar om för mej exakt var jag ska svänga och i vilken fil jag ska ligga. Känns tryggt … ingenting får gå fel nu.

Resan går bra och väl där skannar jag raskt av omgivningarna. Verkar lagom riskfritt. Väl inne på min destination ser jag mej omkring. Flera figurer syns i periferin men jag beräknar att alla är på väg åt samma håll och bedömer risken för möte som ganska liten.

Jag uppmärksammar en kvinna som uppträder lite ryckigt, hon ser sig nervöst omkring men verkar lugnad av vad hon ser och går raskt vidare. Jag vet mina vägar, jag kan mina rutter. Oops… där var en luring, en som är på väg åt fel håll. Jag avvaktar, låsas läsa på en lapp medan jag under lugg och över munskydd spanar ut över landskapet.

Nu kommer det svåraste. Jag ska gå en ganska lång sträcka där det finns små sidovägar. Här kan det dyka upp vad som helst. Jag tar sats och liksom halvspringer, bara så att ingen ska få för sig att stoppa min framfart. Och mycket riktigt, det kikar fram ett huvud här och där men när dom ser mej drar dom in snoken igen.

Puh… snart klar. Sista momentet och sista faran. Här blir det ett längre stopp och jag har hela tiden uppsikt bakåt ifall nån skulle få för sig att göra ett närmande.

2220… pust! Klar… jag beger mej hemåt … ”fan, nu glömde jag att köpa jäst!”

 

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *