Arta ur = urarta

Det börjar urarta. Eller rättare sagt… Jag börjar urarta. Sällan har jag varit så förskonad från halsont, förkylning, heshet och hostningar. Sällan har jag flåsat så lite i uppförsbackar. Sällan har jag haft så mycket tid till egen förströelse. Jag borde må bra som fisken i vattnet eller fågeln i skyn. Och ändå. Jag urartar helt klart!

Vid minsta anledning blir jag förbannad. Jag tål inte motgångar, och då ska man veta att vi snackar inte om verkliga motgångar här, utan mer små små ingrepp i min vardag som resulterar i utbrott av sällan skådad art.

Vem släckte lyset på toaletten? Har du inte varit ute med soporna ÄN! Du måste väl ha något eget förslag på vilken väg vi ska ta? Till synes enkla och triviala frågor blir till utdrag ur rättegångsbalken. OM det finns något att diskutera så gör jag det. Oftast är det ännu tristare, jag har ingen att diskutera med. Den andre personen i hushållet, som är en mycket tålmodig och mild man, tittar bara på mej och skakar sen lite lätt på huvudet. Grrr. Då blir jag riktigt arg!

Samtal med Telia kan som bekant locka fram det sämsta ur vilken ödmjuk och trevlig person som helst. Gårdagens ska jag inte upprepa, vem vill höra sånt dravel?, men jag kan säga att han var mycket otrevlig, grabben i andra ändan. Han sa rakt ut att jag gjorde fel och att han kunde skicka en tekniker för 400 kr eftersom jag uppenbarligen inte visste hur man gjorde när man använde en dosa. Bahhh. Det var säkert (??) inget större fel på grabben men han hade definitivt inte handlaget att lotsa en arg och grinig 72-årig kvinna genom de enklaste förfaranden. Idag gjorde jag ett försök att gå via datorn (där får man inte skäll i alla fall) men då visade det sig att det bara fanns en robot tillgänglig och då gav jag upp direkt. Osviklig anledning att bli förbannad. Man brukar alltid få frågan om man vill svara på några enkla frågor om hur nöjd man är med samtalet. Igår kom ingen sån fråga, annars….

Stundtals, även om stunderna är väldigt små och sällan återkommande, sitter jag och längtar. Längtar till nya tider. Ser framför mej hur jag står där i kön, med långt avstånd framför mej, och när jag plötsligt kommer innanför dörrarna, sliter upp koftan som jag redan knäppt upp innan, tar fram min sladdriga och rynkiga överarm och plötsligt sitter den där. Sprutan!

Och nu kom jag på… att Linn Svahn vann över Johaug igår. Yippieee…. Och att Sverige spelar final i handboll i kväll Tjoho… Länge leve idrotten. Sedär, så fort gick det… nu är jag glad igen … i alla fall ett tag.

Sköna söndag innebär idag att jag ska ta och unna mej en hel dag i TV-soffan…. Det var så länge sen sist, närmare bestämt 13 timmar sen…

PS. Idag hade jag 56 kommentarer på min bloggsida i Mittmedia. 53 av dom kom från Tinder. Ni fattar! Jag är upptäckt… men jag har förstås lärt mej att man aldrig ska svara och om man råkar göra fel och klicka så ska man akta sej för att svajpa till höger. Man är väl van vid sociala medier!!!DS

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *