Minns…

1. Jag minns den ljuva tiden när Ajax luktade gott. Nu går jag och kollar på hyllorna och hittar den ena egendomliga sprayflaskan efter den andra, dom flesta verkar bita på blanka ytor. Jag vill torka med Ajax både här och där för då märks det att man har städat. Jag veeet att det inte är miljövänligt, men det är i alla fall en snabb väg till ett till synes nystädat hem.

2.Jag minns den ljuva tiden när apelsinsaften var orange. När vi gick till tant Nanny fick vi alltid ett glas apelsinsaft och den var alldeles tokorange. Man slog i lite längst ner i glaset och sen fyllde man på med vatten. Det smakade absolut inte apelsin men den var så himla fin och därmed blev den god. Numera köper jag nåt dom kallar för blandsaft och den är blaskig och tråkig och smakar inte ett dugg jordgubbe.

3.Jag minns den ljuva tiden när vaniljsåsen hette vaniljsås och var alldeles gul och jättegod. Nu är den väldigt vit och oansenlig.

4.Jag minns den ljuva tiden när två personer skulle komma på middag kl 1900 och jag från kl 1000 oupphörligt skar, blandade, vispade, dukade och ängslades över att maten inte skulle räcka.

5.Jag minns den ljuva tiden då jag ansåg att min vårgarderob absolut behövde uppdateras.

6.Jag minns den ljuva tiden när jag tyckte att ett varv med dammtrasan var riktigt uppiggande och kul.

7.Jag minns den ljuva tiden när jag tog på mej kappan och finhalsduken och traskade ner på stan.

Pytt, va mycket fjask… Punkterna 4-7 är absolut inom räckhåll och vad gäller de andra så var det väl skit desamma.

Mitt senaste bidrag till fotokonsten ska föreställa takdropp. En förklaring synes vara på sin plats.

Den ljuva tiden att det är fredagsmys lever kvar i gott minne. Visst går veckorna fort? Dags igen!

Bara vara?

Ibland = ofta ringer jag min kompis och klagar och beklagar. Säger att jag blir less, har tråkigt, frågar vad hon gör just nu, vad hon tänker göra sen, om hon säger att hon har ett projekt på gång blir jag jätteavis, klagar ännu mer och säger att jag då minsann inte har nåt att hitta på. Då drämmer hon till med ”Men herregud, du kan väl bara vara!”

Va! BARA VARA. Hennes bara vara och mitt verkar vara helt skilda saker. Jag som:

BARA VILL VARA på stan och gå i affärer och bläddra.

BARA VILL VARA som förr i tiden, upptagen med att planera en middag för fyra personer, då jag får tänka och handla och skära och salta och peppra och göra små fina snittar och undra om maten ska räcka och om det verkligen är OK att servera det ena tillsammans med det andra.

BARA VILL VARA en som ringer några kompisar och säger att vi ses på Wedan kl 3, dags för en fika.

BARA VILL VARA på en restaurang, klä mej fin och sätta mej i en oskön stol (dom är ju ofta osköna på restauranger), få en meny och beställa nåt riktigt gott och under tiden jag äter och smaskar och dricker och smakar så vill jag tjyvlyssna på dom vid bordet bredvid och spana på vad alla har på sej och tänka att en sån där jumper skulle jag också vilja ha.

BARA VILL VARA den som går på möten och bestämmer träffar och utflykter och ser framåt.

BARA VILL VARA glad och full av framtidstillförsikt.

BARA VILL VARA längtande tills att sommaren kommer och jag får åka till Lantstället där jag kan åka omkring hur jag vill, sticka till Ikea och köpa nåt onödigt, handla garn på en affär som finns i Kovland i en gammal lagård och där jag har ett schema när jag ska ta emot olika sällskap som ska gästa mitt bord.

BARA VILL VARA en mormor som får träffa sina barnbarn.

Fast det jag mest vill VARA är en person som sitter med en uppkavlad tröja över en skrynklig överarm och väntar på att bli snarstucken!

Det gör ingenting …

Det är faktiskt OK  ifall jag inte blir vaccinerad inom närmaste tiden. Vad gör väl det? Jag tycker det är bra att man nu släpper fram 65+ också, jag menar dom är ju yngre och förmodligen kan dom kanske bidra till samhället på nåt sätt. Dom kanske hamnar lite före oss i kön men det gör inget. Jag har väntat så länge så jag kan vänta lite till.

Och det är OK att viktiga yrkesgrupper går före oss. Jag väntar gärna. För faktum är att vi är ju så duktiga på att hålla oss undan så vi kan såklart göra det ett bra tag till.

Och det är OK att vi inte tillhör samhällets sköra längre. Dom som man till varje pris ville skydda snarast. Det är kanske inte så farligt för oss att bli sjuka som man trott.

Och det är OK att jag fick veta att vår vaccinationssamordnare minsann inte alls är bara vår. Han fördelar vaccin till flera andra länder. Jag funderar inte ett dugg på var han har sin främsta lojalitet. Och jag unnar verkligen Norge att dom också får ta del av hans beställningar. Dom är ju våra grannar och dom är så fina människor. Jag unnar dom allt gott.

Och det är OK att jag inte får veta ett enda knyst om hur vaccinationerna ska gå till i min region. Jag sitter likt Ferdinand och bidar min tid. Det kommer väl nåt så småningom. Och mej spelar det ingen roll om det blir att beställa tid eller att köa. Jag har tid med båda sakerna.

HJÄLLLLLP!         MIN IDENTITET ÄR KAPAD….

Det är en spökskrivare som agerar här!