Minns…

1. Jag minns den ljuva tiden när Ajax luktade gott. Nu går jag och kollar på hyllorna och hittar den ena egendomliga sprayflaskan efter den andra, dom flesta verkar bita på blanka ytor. Jag vill torka med Ajax både här och där för då märks det att man har städat. Jag veeet att det inte är miljövänligt, men det är i alla fall en snabb väg till ett till synes nystädat hem.

2.Jag minns den ljuva tiden när apelsinsaften var orange. När vi gick till tant Nanny fick vi alltid ett glas apelsinsaft och den var alldeles tokorange. Man slog i lite längst ner i glaset och sen fyllde man på med vatten. Det smakade absolut inte apelsin men den var så himla fin och därmed blev den god. Numera köper jag nåt dom kallar för blandsaft och den är blaskig och tråkig och smakar inte ett dugg jordgubbe.

3.Jag minns den ljuva tiden när vaniljsåsen hette vaniljsås och var alldeles gul och jättegod. Nu är den väldigt vit och oansenlig.

4.Jag minns den ljuva tiden när två personer skulle komma på middag kl 1900 och jag från kl 1000 oupphörligt skar, blandade, vispade, dukade och ängslades över att maten inte skulle räcka.

5.Jag minns den ljuva tiden då jag ansåg att min vårgarderob absolut behövde uppdateras.

6.Jag minns den ljuva tiden när jag tyckte att ett varv med dammtrasan var riktigt uppiggande och kul.

7.Jag minns den ljuva tiden när jag tog på mej kappan och finhalsduken och traskade ner på stan.

Pytt, va mycket fjask… Punkterna 4-7 är absolut inom räckhåll och vad gäller de andra så var det väl skit desamma.

Mitt senaste bidrag till fotokonsten ska föreställa takdropp. En förklaring synes vara på sin plats.

Den ljuva tiden att det är fredagsmys lever kvar i gott minne. Visst går veckorna fort? Dags igen!

Publicerat av

barbro

2 reaktioner till “Minns…”

    1. Ja med all rätt. Jag minns just det där med saften väldigt tydligt.
      En annan gång hade Nanny fått en chokladask och hon bjöd Berit och
      mej. Vi hade blivit tillsagda att vi inte skulle ta emot när vi blev
      bjudna på något (förmodligen för att våra bröder hade doppat av hela
      fatet hos Elisabeth en gång och mamma fick skämmas ihjäl sig). När asken
      kom först till mej sa jag nej tack. Men syrran, hon greppade en härlig
      ljuvlig chokladbit hon …. gu vad jag ångrade mej…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *