Träna hjärnan

”en vit och två ljusgrå, två mörkgrå, två vita och två svarta”
”va sa du?”
”fyra vita och två ljusgrå, två svarta och en vit”
”hinner inte fika nu, måste göra klart det här varvet”
”två mörkgrå, två vita och fyra svarta”
RRRRINNNNG
”svara… jag måste räkna”
”det är till dej”
”säj att jag ringer upp, jag är upptagen nu”

Det här är en talande (vitsigt) beskrivning av våra konversationer här hemma nu för tiden. Jag har nämligen köpt ett vantmönster från ett företag i Jokkmokk, Stoorstålka. De jobbar med samisk design och samiska produkter. Och deras vantar är fantastiskt vackra. Många starka färger och varierande mönster minst sagt. Men väldigt roliga att sticka och det blir så himla fint.

Jag har nämligen börjat undra hur stor del av min hjärna som används? Förmodligen vill jag inte veta. Det är sällan jag tvingas tänka till ordentligt. Mesta delen av tiden går åt till att flumma runt i min egen lilla värld där tankarna sällan är konkreta, åsikterna oftast ointressanta och inlärningsprocessen är lika med noll.

Alltså köpte jag ett vantmönster från Stoorstålka eftersom jag tänkte att det skulle vara bra för min hjärna att inte bara rabbla sticka upp och sticka ner medan jag kollar på Rapport.

Och jag tar bara en liten stund varje dag, gäller att hala på det roliga. Det är ju heller ingen som helst brådska med vanten, det är ingen som ska ha den. Jag lägger den i färdigt skick i min vantlåda, där finns det flera stycken och dom är riktigt fina. Jag tänker att rätt som det är träffar jag en person (bara en sån sak!) som säger ”Fy fan va kallt, jag fryser om händerna.” Och vips, kommer lådan fram och jag säger, alltså Snäll-Barbro säger:  ”Varsågod ta dej en vante här.” Längtar tills det händer! Inte så mycket för vantarnas skull utan för min längtan-till-att-träffa-nån-s skull.

Annars är det en härlig dag. Ute blåser vintervind, det viner och susar i träden, snön yr och jag är helt säker på att det inte skulle vara bra för min hälsa att vistas i denna luft. Alltså stannar jag inne.

”En vit, två svarta, fyra ljusgrå”…….

 

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *