Alla dessa aktiviteter …

Jag måste säga att jag tycker vi gör det bra. Alla vi gamlingar. För det är ju det vi blivit under det här året. Jag tycker det känns som jag har åldrats minst 5 år sen i fjol i mars. Vi uppvisar än en gång vad vi blivit lärda. Att man ska göra som man blir tillsagd. Att man inte ska protestera. Att man ändå ska göra det bästa möjliga av situationen eftersom det inte finns nån annan möjlighet.

Så var det när jag växte upp. Det gick inte an att klaga på vare sig lärare eller tandläkare, om vi klagade fick vi aldrig medhåll, det var så det skulle vara. Aldrig att mina föräldrar till exempel skulle ha ringt och klagat när tandläkaren orsakat ett stort brännsår på överläppen. Och betygen konstaterades och det var aldrig tal om att man inte fått rätt hjälp eller stöd. Nejdå, vi är vana.

Och pandemin har inte varit något undantag. Vi har gjort precis som vi ska. Och vi har ändå klarat det beundransvärt bra. Vi har varit en del av lösningen. Nu har ett år gått och mitt tålamod är för länge sen slut, men jag blir inte obstinat utan jag fortsätter följa det som är sagt.

Livet har alltså tagit en ny vändning. Bl a har vi ägnat varje dag till en lång promenad. Jodå, vi promenerade förut också men kanske inte varje dag eftersom man då för tiden hade andra saker inplanerade, så ibland blev det bara en tur ner till stan samtidigt som man skulle köpa en hudkräm på Kicks. Nu är det långkalsonger, täckbyxor, mössa och vantar och så förstås de obligatoriska spik-skorna på. Och vi går och vi går. Oftast ganska långt. Promenaden är, såklart jag fattar det, väldigt nyttig och bra för mitt allmänbefinnande men främst är den ett sätt att få dagen att gå.

Sen jympar vi med Sofia. Här tjuras jag på lite och tar bara måndag-torsdag. Fredan anser jag är min lediga dag. Jag tycker inte det är kul alls. Har aldrig gillat att stå och göra samma rörelser som nån annan ”jag vill va fri som en fågel”, som Rasmus sa. Men hon är ju bra, hon Sofia. Och hon gör rörelser som absolut är bra för mina stela axlar och trötta och muskelobefintliga armar. Jag hoppar upp och ner på golvet och gör så gott jag kan. Men jag kan ju berätta att när sändningen börjar 0910 så börjar jag titta på klockan 0912 och undrar om vi inte är klara snart.

Imorse blev det lite fel. Jag kunde omöjligt ligga kvar i sängen till ca 0830, så jag poppade upp redan kl 0800. Det blev en lång väntan. Och man skulle ju kunna tro att jag använde tiden till att mjuka upp mej inför träningen (jag har en granne som går innan!!!). Men icke. Jag hasade ner i min favoritposition i soffan, halvliggande, och körde lite spel på mobilen.

Sen kom hon då. Varje dag iförd nya snygga träningskläder på sin snygga smidiga kropp. Jodå, jag  tar också på mej några gamla fula träningsbyxor (dom fiiina vill jag spara tills jag får gå på Friskis) och sen rullar det på. Det knakar och det brakar och jag försöker hela tiden tänka positiva tankar.

Och idag medan jag vevade med armarna och lekte struts och försökte nå mina egna händer där bak på ryggen så tänkte jag på mamma. När hon de sista åren inte ville gå så mycket och blev mest sittande sa vi till henne: ”Men du måste ju gå lite mamma, det är ju bra för dej att röra dej lite!” Och hon svarade: ”Det skulle vara väldigt intressant att se hur mycket du rör dej när du är 84.”

Det kan faktiskt vara så att hon får rätt …

 

Publicerat av

barbro

4 reaktioner till “Alla dessa aktiviteter …”

  1. O Barbro!! Vad jag skrattade
    Gott!!! Kände igen allting precis
    !! Bl à Sofia i morse !! Jag behövde skratta så här för man blir ju lite less !!! Fast vi knogar på o gör det vi blir tillsagda!!! Kram Brita

    1. Ja visst har man gjort precis som man ska. Men det börjar ta emot.
      Fast nu kanske en ljusning ändå, med vaccin i sikte.
      Ha det så bra!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *