Arga mamman

 

Idag konstaterade dottern i telefon att jag lät så arg nuförtiden. Och det har hon alldeles rätt i. Jag är inte längre den mamma man kan önska sej. Den glada, hoppfulla, idérika, förhoppningsfulla, kreativa och roliga mamman. Jag har inget roligt att berätta, jag ska inte göra nåt roligt, jag ser inte fram emot så mycket som ska bli roligt, jag tycker inte alla TV-program är roliga, jag klagar på växelkapacitet, på informationsbrist, på vaccinationshastighet, på vaccin-inkommande-avtal, på strategier och regeringar och hela europeiska unionen. Det mesta av detta belastar jag inte henne med. Hon tycker väl bara att jag är tråkig helt enkelt.

Visserligen kommer det att ta tid, men kanske kanske är jag på väg att vända en aning. Idag när solen strålar och jag veeet att det förmodligen kommer en ny vinter så tänker jag i alla fall att även om det börjar snöa så blir det inte lika mycket och lika långvarigt som i december.

Och jag blev glad när jag gick till sophuset nyss och konstaterade att jag i år inte hann hacka is, den är redan borta vid ingången och intill bilen. Nu kan jag gå direkt på att sopa grus istället.  Fast det är ju himla kul att knacka is, känns som att man hjälper våren lite… se där nu var jag nästan negativ igen!.

Och det mest glädjande är att jag hör grannar och vänner som glatt berättar att de fått sin första, ibland även andra spruta. Den andre personen i hushållet har här en fördel, och det är endast i detta sammanhang som jag är lite sur på hans ålder. Han har fått tid för sin första spruta och det är vi så glada för.

Och då plötsligt kände jag mej väldigt uppfinningsrik. Han är nu instruerad att han, just när dom sticker till, ska säga:

  • Min sambo, hon skulle också behöva en spruta
  • Hur gammal är hon då
  • Hon är BARA 72 (och han får absolut inte frestas att säga ”Men hon känns som 84”
  • Ja men då går det ju inte
  • Det pratas ju om dosen som liksom blir över. Kan hon inte få en sån?
  • Visserligen, men det kommer vi ju på i en hast och hon är väl inte tillgånglig just då?
  • Absolut, hon står här ute

Och alldeles utanför, så nära jag vågar utan att riskera arga blickar från dom som står i kö av rätt anledning, står jag med jackan avtagen på vänster arm (vilken arm är det dom sprutar i, jag grips av panik men chansar ändå på vänster) och min skrynkliga arm väl synlig och beredd på ett stick.

Ja, jag veeet, det är helt klart en fantasi. Men en som roade mej en smula att tänka på.

Friday is the day!

 

Publicerat av

barbro

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *