Markering klar

Ååå, det är så roligt allting. Räfsan är lätt i handen och sjunger glatt över stock och sten. Mina armar är trimmade och glada att få något vettigt att syssla med. Och jag tänker hela tiden på va fina gulliga grässtrån som vill titta fram under löven och tänk va det blir grönt, det är så roligt att räfsa, man ser verkligen resultat direkt. Och jag räfsar framför broa och när jag har fått fram en fin rund plats så hämtar jag den älskade Myrr-burken och gör ett ”staket”. Jag tror att myrorna också tycker det är skönt att de vet var de ska vara, dvs i hela stora storskogen där dom ska ha sitt bo.

Fast när jag gick ”yttre” häromdan så hörde jag ett mystiskt surr i skogen. Jag är inte säker men jag tror att myrorna var upprörda över nåt. Kanske gick viskleken ”Nu är hon här, passa er, kärringen är på plats, skit också vi som hade det så bra där framme i solljuset”. Förändringar kan vara jobbiga, det vet jag, men dom kan också leda till något bra. Oftast bättre för den ena parten.

Efter några timmar börjar jag snegla en bit bort. Fy faderuttan va mycket löv jag har. Och lite less blir jag. Det går väl an när det är platt och rakt men rätt som det är ska jag in bland lingon- och blåbärsriset och mellan stenar och stubbar och träd. Och där blir det jobbigt, det vissna gräset är långt och det tar emot. Här är löven blöta och tunga efter regnet häromdan. Svetten lackar!

Och på den tredje dagen börjar tankar på att förenkla jordbruket dyka upp. Kanske behöver jag inte räfsa under klädstrecket? Och mellan förrådet och huset är ett litet utrymme som har direkt förbindelse med skogen, kanske kan jag bara slänga iväg löven där, utan att de passerar skottkärran fvb till mitt lövställe längst ner i skogen? Jodå, det resonemanget gillade vi, både jag och hjärnan och plötsligt är jag som Gumman Tö, jag swishar iväg löven direkt till skogen och det går så fort och jag tar inte med precis alla, några blir kvar. Och till klädstrecket gör jag en liten gång, den kan jag lätt trippa på när jag ska hänga upp nån tvätt.

Plötsligt känns allt överkomligt igen. Nu kan jag börja krafsa i rabatterna och sätta lite frön. Jag riktigt känner att det är nu det händer, i år blir det grödor. Vi har köpt flera säckar fin jord och det vore väl 17 om inte den skulle duga….

Helt utmattad och genomsvettig landar jag i soffan för en paus. Och då ser jag direkt in i köket och kommer ihåg att jag köpt en tapet och ska göra en fondvägg där. Med två vita hyllor. Yippie, nu gick jag igång igen. Här ska fixas… ska bara vila lite till först!

Och i morgon är det ingen vanlig torsdag minsann. Jag ska få min andra spruta… Yippie nr 2! Hoppas ni också ser hur många möjligheter som öppnar sig framöver. Den här sommaren blir allting roligare, det är jag säker på.

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *