Miss…. det är jag det …

Ni minns väl den underbara visan Adress Rosenhill. Så här går en vers:

Varje gång som du känner dej ensam och vill
Och du angrips av missmodets gråa bacill

Visst är det en fantastisk text. Missmodets gråa bacill, det är minsann inte illa.

Och faktiskt. Idag satt jag på Broa och glodde en liten stund. Just nu är det väldigt lite glo och vila och desto mer gno och ila. Men då tänkte jag i alla fall på alla mina projekt, nya och gamla, som faktiskt kan sägas vara misslyckade. Det är där den gråa bacillen kommer in. Här kommer några exempel ifall ni glömt. Ännu en låttext, nu med Tova Carsson ”Alla har glömt, men inte ja”. Undrar vad det här betyder; att jag har gått in i nåt tillstånd där jag bara minns gamla och oviktiga saker?

  1. Jag skulle bli självförsörjande på lingon och blåbär. Jag skulle sitta på en liten träpall och böja mej en aning och alldeles vid mina fötter skulle blå och röda bär trängas med varann. Kanske kunde jag så småningom erbjuda självplockning.

Visst, jag har lingon- och blåbärsris på tomten men inte blir det just några bär. Fast jag rensat och tagit bort allt gräs emellan och försökt få dom att flyta ut och trivas. Var det felet kanske? Dom blev lite för väl odlade, dom vill väl vara vilda?

  1. Min sommaräng. Bara för att jag råkade läsa en tidning hos tandläkarn där dom visade att man kunde köpa ett set med fröer och få en blommande sommaräng…. Jag köpte hela boxen + mängder av jordsäckar och anlade en rund cirkel där jag sådde min dyra och välsorterade frömix.

Första året kom det i alla fall upp 3 vallmon och några andra små blommor. Och så kom det väldigt mycket gräs. Det var långt och det var frodigt. På påsen stod att man inte fick klippa ängen med gräsklippare så jag var så försiktig och klippte med sax och gjorde mej så ”för”.  Nästa år kom inte ens gräset.

  1. Jag skulle plantera mossa. Bara för att jag varit i Växjös skogar och sett så mycket fin mossa som växte överallt, på stockar och stenar. Och bara för att den som grävde för fiberkabeln lockade upp så mycket stenar till ytan att det blev en hel stengärdsgård. Som såg så tråkig ut. Så jag tänkte piffa upp den med lite grön och fin mossa.

Första veckorna var mossan väldigt grön och fin. Nu är den brun-grå-daskig och ser inte alls ut att må särskilt bra. Men jag tänker med en dåres envishet att det i alla fall är bättre än innan. Stenarna är så grå och tråkiga så jag håller nog ut lite. Kanske förnyar sig mossan vilket år som helt, och kanske kan det redan under min livstid bli en liten oas där bland träden?

  1. Mina grönsaksodlingar. Som aldrig blir nåt. Dom är som bäst nu. När jag nyss sått. Det är så brunt och fint och jämnt och ser så ordentligt ut. Och man kan fantisera över vad som kommer att hända. Så jag lever på hoppet och förnekelsen i några veckor till. Sen, när jag avundsjukt går omkring och småstirrar på alla andras pallkragar och ser hur det fullkomligt väller ut grönsaker, medan mina ser ut som om dom placerats på tundran. Torra och tråkiga och oväxtbara. Då kommer jag bara att säga att ”jag satte inget i år, tycker det är lika bra att gynna ortens handlare”… pytt!

Men jag måste ändå beundra mej själv en aning. Att jag liksom aldrig ger upp…. Att jag faktiskt inte ännu har gripits av missmodets gråa bacill. Idag har jag planterat i landet…

 

Publicerat av

2 reaktioner till “Miss…. det är jag det …”

  1. Barbro, vem kan som du,få en att dra upp mungiporna så långt det går, samt dagens 😂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *