Lätt att bli ”lurad”

LURAD 1

Inför sommarsäsongen gick jag igenom mina läppstift. Jag målar läpparna varje dag, ofta och rikligt. Jag har skämt bort dom, läpparna… nu kräver dom hela tiden nåt mjukt och lent och färgglatt för att vara på bra humör.

På sommaren använder jag lite mer soliga och roliga färger, kanske väl mycket åt orange men jag tycker det är snyggt när jag fått lite färg i ansiktet. Vid besiktningen såg det i alla fall ganska knalt ut på sommarfärgsläppstiftsfronten så jag bestämde för att öka på mina möjligheter att bli glad av färg.

På affären fick jag hjälp av en ung och söt kvinna, hon såg ut som 12 år men sminkad och söt och väldigt gullig. Vi kom fram till att jag kanske skulle ha ett stift som inte var så täckande utan mer skulle skydda läpparna fast ändå med lite färg.

Vi valde och vrakade och till sist hittade vi ett. Jag betalade och så fort jag kom hem så provade jag. Direkt upplevde jag en stickande känsla på läpparna, det brände liksom till. Vad är detta? Nästa gång  jag provade var det samma sak. Konstigt… jag överlämnade stiftet till min kära syster, kanske kunde hon ha det? Jag kanske plötsligt var allergisk mot nån ingrediens?

Efter ett par dagar kom stiftet tillbaka. Samma där. Hon kände också en stickande känsla.

Jag bestämde att jag skulle gå tillbaka med läppstiftet. Inte för att jag skulle få pengar tillbaka, det var alldeles för länge sen jag köpt det. Men jag tänkte bara tala om att det var nåt fel så att dom kunde varna andra.

På midsommar berättade jag detta för barnbarnsflickan.  Hennes smala välmanikurerade naglar knappade raskt fram en fråga på Google. Och vips så fick jag veta att det där stiftet hade en substans som skulle ge större läppar??!!!

Så fast jag egentligen är hopplöst Ute är jag tveklöst Inne… jag är en sån som köper skönhets-ideal-framkallande produkter som absolut inte borde finnas. Puh!

Nu skiner solen, fåglarna kvittrar och humlorna surrar… dom senare påminner om mej!

Uppryckning sker…

Ibland tänker jag på mamma. Och på hur rätt hon hade i många ting. Och jag hade så gärna velat tala om det för henne. För just då kändes alla hennes kommentarer och svar helt omöjliga att ta till sej.

”Åldern tar ut sin rätt” sa hon ofta. Och vi barn försäkrade att man är inte äldre än man gör sig, och det är bara att pinna på, man behöver ju inte bli gammal i förtid. Du måste röra dej mer mamma, sa vi. Du måste gå lite varje dag, annars får du ju svårt att stå på benen. ”Det skulle vara väldigt intressant att se hur mycket du rör dig när du är 80”, blev svaret. Nu är jag ju inte åttio riktigt än men jag förstår hennes tanke.

Nog är det så att åldern redan har tagit ut sej i mej. Jag har blivit latare? bekvämare? tröttare? Ja inte vet jag, men det är väldigt mycket ”manana” över mej. Eller kanske kan jag beskrivas som tjuren Ferdinand som gärna sitter och glor nånstans utan att få något som helst vettigt gjort. Varje dag ställer jag mej frågan ”Va, är klockan redan tre? Och jag har inte hunnit nånting ????

Men bäst när jag sitter där och glor på broa så tänker jag på vad jag eeeegentligen borde göra? Inte mycket visar det sig. Jag påtar omkring på min skogstomt som är full av uppförs- och nerförsbackar i den tänkta gräsmattan. Jag tar en pensel och bättrar på där det är som värst. Matlagningen klarar jag med glans till två personer, inget att hetsa upp sej för. Varje dag tar jag en tur på landsvägen men inte är det med stavar och inte är det med nån större intensitet. Jag går omkring och driver, kanske plockar jag lite blommor längs vägkanten och jag blir absolut inte svettig… gu va onödigt.

Och dagarna dom går och går. Och när jag sitter där och glor så kommer jag på att det är så här jag ska ha det nuförtiden. Jag ska ha det lugnt och skönt och jag ska vara glad att jag kan göra nånting alls. Jag ska njuta av sommaren, av fågelsången, av att det kommer upp nåt grönt i min pallkrage. Jag lovar … det är i år det händer… jag har redan plockat in lite sallad och några rädisor.

Och plötsligt ringer ena dottern och vill komma hit på midsommarafton… Nu jädrar i min låda. Nu blir det till att öka takten. Jag läser recept (fast jag vet ju att jag i slutändan gör samma gamla sill), skriver listor och planerar och sjunger och trallar. Och nu är jag i full fart, nu är det drag under galoscherna. Och så tänker jag att jag nog inte är så gammal egentligen, min kapacitet är bara till större delen outnyttjad och jag har blivit seg av allt gloende.

Yippie! I morgon kommer dom. Och jag har stekt köttbullar och gjort sill och planerat middan och bakat och ….Kanske måste jag träna en sväng på dragspelet, påttifall nån helst plötsligt vill att jag ska spela Små Grodorna (inte troligt… just det kanske jag hoppar över!).  Herregud va roligt det ska bli! Ha så kul ni också…GLAD MIDSOMMAR!

Härligt att se nåt annat …

Nu har jag varit på Semester. Såååå ljuvligt och spännande och roligt. Nästan som när jag åkte med mina kompisar till Stockholm fvb Torremolinos för, törs knappt tänka tanken på hur länge sen det är. Jag hade i alla fall aldrig varit utomlands, knappt åkt tåg till Stockholms Central.

Känslan förra veckan var densamma. Det var så länge sen man såg folk, hörde samtal, kollade vilka kläder dom hade, dom där skorna såg sköna ut… På tåget var allt så uträknat och bra, vi var utspridda i vagnen så tjyvlyssna fick man göra vid av- och påstigning. Och på C i Stockholm rådde en tyst och lugn stämning. Ett stilla ljud när en och annan väska rullades förbi. Folk satt långt ifrån varandra och läste i sin tidning, inga spontana samtal om resmål, avresmål, tidtabeller och väder.

Mitt resmål var Växjö, alltså reste jag nästan en hel dag. Besök hos yngsta dottern med familj. Att träffa dom var förstås alldeles underbart men det var också underbart att kunna strosa på stan, prova kläder (köpte en massa onödiga men väldigt snygga saker), gå och fika och inte vara ängslig att bli smittad. Känner mej säker nu.

Och vädret var så varmt och skönt, inte alls som kallblåsten här hemma. Och allt är så nära; Kalmar, Öland, Karlshamn, Malmö, Västkusten. Allt är inom räckhåll. Så nu, och nu är det ju så dags, funderar jag på varför man inte sökt sig längre söderut. Jag bodde visserligen i Göteborg i unga år men sen har jag varit fastnitad i Jämtland. Inget fel i det, men vädret verkar onekligen alltid vara lite varmare, lite skönare, lite mer växtblomstrande längre söderut.

Och nu är jag hemma igen. Glad och lycklig och mätt på nya intryck. Nu vandrar jag längs lands-vägen igen och kanske möter jag nån byssbo som jag kan snickesnacka lite med. Eller också går jag hem och läser tidningen. Sen tar jag mej en väldigt lätt lunch (måste hålla igen lite) och sen är det kaffe och sen plötsligt när jag tittar på klockan är den 3. Och snart är det dags för middag och disk. På kvällen blir det fotboll och när klockan för länge sen passerat 24 och jag tittat på ännu ett avsnitt på Netflix så somnar jag frampå småtimmarna.

Så går dagarna i stilla lunk. Det är ett härligt liv, om jag försöker bortse från mina tankar att jag borde det ena och det andra…. Jag borde väl egentligen ingenting… det är bara tomma hot. Och jag har inte riktigt kommit igång med några nya djärva planer. Jag har fullt upp med att se över mina prunkande (hihi) rabatter, rycka ett ogräs ifall jag hittar nåt i pallkragen (ganska omöjligt, det är inte mycket som kommit upp) eller dra med disktrasan över allt pollen som ligger som en hinna över bord och stolar.

Och idag är det ju fredag…. Va! Det höll jag på att missa. Mysigt alltså! Trevlig lugn och lättsam och skön helg ni med!

Turistinformation

I den lilla byn med den blåaste himlen, den gulaste solen och den friskaste luften finns även diverse turistattraktioner. Nu blir det REKLAM. Observera att inlägget är sponsrat av en bybo.

Här finns en Konstpark, för enkelhetens skull har vi döpt den till Badhusparken. Helt logiskt eftersom den ligger omkring ett gammalt badhus och precis intill sjökanten. Där kan man vandra på en gullig liten stig och längs vägen får man tänka, skratta, mysa och diskutera … här finns mängder av installationer eller konstverk om man så vill. Det är underfundiga saker, vackra saker, vitsiga saker och ibland är det sånt som man får tänka på ända tills man kommer hem igen.

Här ser ni ett av mina bidrag i år. Det heter Knytkalas och man kan försöka räkna knutarna. Många blev det….

Och bäst som jag stod där och knöt så kom jag på en ny idé för mitt lilla Upplevelseprojekt. Jag kan ha en kurs som heter ”Knyta Band”. Det kan innebära vad som helst; att deltagarna får knyta en ryamatta, eller träffa nya personer eller varför inte utmana nästa by på att knyta knutar med en decimeters mellanrum och sen får man se ifall man träffas nånstans mitt på landsvägen med sitt långa rep.

För några år sen hade jag en annan idé för att locka turister. Jag klädde ut mej till gumman på Turkisk youghurt-burken. Helt i svart och med lite extra brunkräm (jag veeet att det heter foundation) i ansiktet vandrade jag längs landsvägen och hoppades att någon turist skulle stanna och fråga vad jag gjorde där. Då skulle jag ha sagt att jag gjorde reklam för yoghurten som faktiskt från början tillverkades här. Om nån skulle syna uppgiften och undra var tillverkningen ägde rum så hade jag inget planerat svar på gång. Tänkte att det väl löser sig eftersom. Och det behövde jag faktiskt inte alls fundera på för det var ingen som stannade. Men nog var det en hel del som tänkte sen ”Vad hette den där byn där det gick en svartklädd gammal gumma på vägen? Hon som såg ut som hon på Yoghurt-burken” Och då har man ju kommit långt anser jag. Liksom etsat fast namnet Västerövsjö i minnet.

Nu har jag inte tid med fler funderingar, nu är det verkligen Sommar och Sol!

Det jag är bäst på – hittepå … och då tänker jag inte på rimmet

Fast helt har jag inte gett upp tanken på att ha nån slags Utflyktsverksamhet här på Lantstället. Tänker att det kan va kul för stadsmänniskor att komma ut och besöka ett riktigt lantligt place. Och för att krydda besöket har jag såklart funderat ut flera fyndiga och lustiga och ovanliga sevärdheter.

Gamla gravar är ju intressant för en del. Och det finns ställen där man säger sig ha hittat gamla gravar, det kan t ex stenar som ligger i en runda. Som ni ser på kortet finns det en sån här, alldeles bakom knuten. Faktiskt alldeles intill soptunnan. Ja, det är förstås ingen som har varit där med en brödpensel och grävt fram stenarna, det är jag som lagt dit dom sen jag hade grävt i nån rabatt. Men vem vet, kanske kan jag få nån att tro att här döljer sig något urgammalt.

Min gräsmatta är full med hål, stora och små. Och särskilt ett har jag utsett till att det varit en fångstgrop en gång i tiden. Och det är faktiskt ingen lögn, om man går lite fort kan man absolut fastna där.

Ni får förstås INTE TALA OM FÖR NÅN ATT ALLT ÄR FAKE NEWS!

Sen har jag tänkt mej en promenad runt ägorna. Då plockar vi lite gröna växter och jag berättar vitt och brett att dom är nyttiga för stortånaglar, kvisslor i hyn och kanske hålfötter. En spännande resa i tiden, en resa som lämnar mycket över till den egna fantasin.

Det här med bärplockningen får nog anstå. Dom hinner inte bli såna mängder att det skulle löna sig. Folk kanske känner sig hitlurade och det vill man ju inte.

Men några trevliga timmar som avslutas med lunch, kanske en soppa gjord på en spik. Såklart är den inte gjord på spik, jag bara låssas det för att det ska bli lite spännande.

Ja faktiskt, ju mer jag tänker på det hela så inser jag att det här kan bli sommarens HappeNing….

Och idag är det tisdag… och vilken tisdag sen… strålande sol, härlig ljum vind och jag ska till frissan och få en ny färg på mina strån…. Vilken dag!