Vad göra?

Alf Henriksson sa: ”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker.” Jag tror bestämt att han syftade på nåt mer stort och livsavgörande livsögonblick, men man får ju anpassa diktinnehåll till sin egen verksamhet och tyda som man vill.

Här blev det tvärstopp. När graderna sjönk flera stycken på några timmar. När regnet började strila, dugga och ibland ösregna. När det blev mörkt på kvällen. När det blev blött i gräset. När vi inte ens hann ner till landsvägen förrän vi insåg att vi inte kan åka och titta på svamp idag. När varje tur till vinbärsbusken innebar blöta kläder. När vi behövde elda varenda dag. När vi suttit inne och kurat alldeles för många dagar. När vantstickningen kom fram.

Jag veeet att det här är som vanligt varje höst. Men jag har glömt det. Som så mycket annat skulle säkert många tillägga. Härom dan satt jag och berättade som en rolig historia att jag inte kommer ihåg namn, särskilt inte dubbelnamn. Och absolut inga som börjar på S – Stig-Erik, Sven-Olof, Stig-Göran, Sven-Arne … vilka kombinationer! Jag klarar dom bara inte. Sen satt vi och pratade och jag skulle säga att jag träffat han… ja du vet han … jamen jag har ju så svårt för dubbelnamn på S … men just ja Karl-Ove hette han. Den förvånade medprataren kunde förstås inte undanhålla mej uppgiften att hans namn började på K och inte S. Hela alfabet är snart täckt av min glömska tydligen.

Men så här i regnets och höstens tid får man ägna sig åt andra viktiga saker än att bärga hem skogens guld. Jag har städat garderober, förråd och visthusbodar. Turerna till Återvinningen har aldrig varit så många och vår fina bil har fått transportera allt från murkna träbräder till gulnade gardiner. Och samtidigt, vad det är härligt att slänga! Hur mycket skräp har man inte överallt? När jag står och funderar med en sak i handen försöker jag tänka på vad barnen kommer att säga när dom ska ”rensa upp efter oss”. ”Men herregud, varför har hon sparat det här?” Inget är så säkert som det. Och inget är så säkert som att den här rensningen inte räcker. Det finns mer, men nu har alla rostiga skruvar, gamla dörrhandtag, gardiner som gulnat av år i klädkistan, dukar som har en fläck och som aldrig blir sig själva igen fått avsluta sin gärning i mitt hushåll. Ibland går det väldigt fort och ibland tänker jag att jag kanske kommer att ångra mej. Men såklart gör jag inte det, jag har glömt vad jag har slängt efter nån timme. Tilläggas ska sägas att kläder, skidskor och vissa saker som det inte är något fel på, har fått komma till insamling av förnödenheter.

Så idag känner jag mej lätt om hjärtat och tiden får gärna stanna upp ett slag medan jag grabbar tag i stickorna och tillverkar ännu ett alster som ingen vill ha och som en vacker dag också får sin plats på ett annat ställe.

Ska bli skönt med en vildag… ha så härligt i regnet ni med!

 

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *