Gräset är grönare på andra sidan …

Min gräsmatta på Lantstället är fantastisk… och fin … och ovanlig … och bra.

Som exempel på att den är bra kan nämnas att den har olika färger. Nu varierar den såklart i och med att hösten är på väg. Men även innan, under värsta sommardagarna, så kunde man se sprakande färgstråk; det är gult och lite brunt, ljusgrönt och mörkgrönt och mittemellangrönt.

Ett annat plus är underlaget. Det är inte stumt utan det liksom sviktar när man går. Det är mjukt och alldeles underbart för bara fötter. Nu ska jag enligt sjukgymnasten inte gå barfota eftersom det inte är bra för mina hälsporrar!! Det där tror jag inte riktigt på, inget kan väl vara bättre för en fot än att få vara i full frihet där man kan spreta med tårna och få härliga gröna och starka fotsulor? Men OK, jag ger mej och går omkring i några strandtofflor där jag får knipa fast mej med tårna och koncentrera mej för varje steg så att jag inte halkar ur och omkring.

Men det bästa är nog att den inte växer. Nästan alls! Vi har klippt kanske fyra gånger under sommaren. Härligt. Vem vill klippa gräset i tid och otid. Ganska trist att gå där och skjuta gräsklipparen framför sej, backa och köra framåt, undvika buskar och möbler.  Jobbigt!

Man ska ju tänka positivt och nu tänker jag att gräsmattans kvalitet kan ingå i mitt framtida koncept där jag ska ha ”kurser” i feelgood och välbefinnande. Jag har ju tidigare framfört tankarna på att samla nyttiga (?) växter till ett fotbad, hitta gamla kvarlevor från ett annat århundrade i skog och mark, vandra på stigar där det sägs (?) att ett urgammalt folk har föst fram sin boskap. Nu kan gräsmattan ingå som en del i välmåendet. Man får gå omkring här med bara fötter, (jag skiter i att nämna att hälsporrefolk kanske inte ska …) känna att marken gungar, undvika fallgropar och luriga små uppförsbackar.Jag kan se det framför mej. Om jag inte vore så urusel på att sy så skulle alla förses med nåt slags tygstycke där dom tassar omkring.

Känns kul att jag har framtidsplaner för nästa år. Eftersom det börjar närma sig slutet på min vistelse på landet. På söndag, jag tror det blir kvart över två, drar vi hemåt. Jag fasar redan för hur vi ska få plats med allt i bilen. Men jag längtar lite också. Till att få dra igång hemmet i stan. Putsa fönster och byta nån gardin, ladda med nya kuddar och färger, lära mej att hitta i kyl och skafferi. Komma ihåg hur man handskas med soporna. Träffa en granne så fort jag sticker ut snaggen. Dra på stan och spana.

”Var sak har sin tid!”, sa mamma. Jag håller med! Men nu är det torsdag och jag ska städa spisen!

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *