Kontemplation … det är mitt förnamn….

Ute blåser höst- eller snarare vintervind. Det ser rejält kallt ut. Vad ska man då ägna den här almanacksradsblanka dagen åt?

Blir inte svårt. Jag har god vana i att slå ihjäl dagarna. Oftast hasar jag mej upp och äter frukost, ikläder mej något ur min snofsiga garderob (hihi), grabbar tag i mobilen för att kolla påttifall nån har skrivit nåt roligt eller intressant adresserat just till mej (brukar gå rätt fort att scrolla), vandrar runt i mina 89 kvadratmeter (fast ett rum är jag nästan aldrig inne i, bara för att tända lampan på kvällen, det är vårt s k gästrum och vi har inte så många övernattande gäster nu för tiden, behöver inte städa förrän det börjar närma sig en incheckning), plötsligt är det lunch (såklart är det inte plötsligt, timmarna mellan uppstigning och lunch kan ibland bli väldigt få), sen kommer eftermiddan och då… kan det bli lite frågetecken. Efter den dagliga promenaden då jag förstås funderar över hur jag ska disponera resten av dan, så kanske jag ägnar mej åt kontemplation.

Det verkar vara en innegrej att man ska åka på retreat för att bl a göra en inre resa. Skulle inte tro det… Jag har faktiskt ingen större lust att träffa mitt inre jag. Gud vet vad man då skulle upptäcka? Jag väljer att leva i total okunnighet om mina mörka sidor.

Det sägs att man får Tystnaden på köpet. OK, check på den. Här hemma är det så tyst så varje ingrepp i den tystnaden känns som en miljonvinst. För så är det ju, vad ska man prata med den andre personen i hushållet om? Det är klart att om nån råkat träffa en tredje person då kan ju det samtalet återges i flera minuter, i alla fall om jag är den som träffat… Här skiljer det sig åt mellan parterna i detta boende. Medan jag kan berätta allllt om vad hon eller han sa, så säger den andre personen ”ja det var väl inget särskilt vi pratade om”. Va! Han kan väl hitta på lite, det gör jag… bara för att.

Närå, skojar bara. Jag har minsann fullt upp (beror på vem man jämför med). Klockan är bara 0930 och jag är klar med mina morgonbestyr, att skriva den här bloggen har kostat på. Jag tycker själv jag är duktig som kan skriva så många ord som helt saknar substans. Finns det nåt pris som heter nonsens-skrivar-priset? Borde jag få i så fall.

Nu närmast ska jag ägna mej åt storbak. Jag ska tillverka minst 12 st muffins med blåbär i… tar tid. Och på eftermiddan kommer två av mina revykompisar hit. Jodå, ni läste rätt. Jag är en tredjedel av trion ”De tre B:na”, som har sitt första framträdande om en vecka. Var, när och framför allt hur är det säkert många som undrar. Mina läppar är förseglade, vi får se hur det går. Vid succé kommer jag att skriva spaltmetrar, vid sådär kommer jag nämna att vi gjort det och vid flopp så var det här det sista ni hörde om gruppen.

Vilken dag det här blir…. Nu till smeten!

 

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *