Utflykt

Himmel och plättar va kul det var att sticka iväg till storstan en sväng. Förberedelserna för denna ovanligt långa och osedvanligt nymodiga tripp var såklart rigorösa. Väskan packades i god tid, alla biljetter kollades uppåt och neråt flera dagar innan och många gånger samma dag. Ovant att ge sig ut i vida världen, sa Bill.

Och i Stockholm var det roligt att se så mycket folk; så många som hade bråttom, så många som inte såg sig omkring alls utan bara kollade i mobilen, så många som såg ut att längta bort om man kollade på den världsfrånvända blicken. Och jag, jag bara glodde på allt och alla.

Det var så roligt att stå och dingla i tunnelbanan, försöka att inte bli skräckslagen ifall vi tagit fel linje, kände inte igen stationerna alls. Men allt gick bra och vi hade några härliga dagar tillsammans med barn och barnbarn. Det var precis som förr i tiden.

Och väl hemma har vi än så länge klarat oss från det vita guldet och då tänker jag på snön. Igår morse var jag tvungen att gå och hämta regnbyxorna igen, dom var sen länge förpassade till förrådets låda för nästa vår. Men det gör jag så gärna, jag vill verkligen inte ha vinter än.

Reflektion 1
Ena dottern har köpt ny bil. Den har laddats under natten och körs nu omkring på hennes stads gator och torg. Den lär vara osedvanligt teknisk och innovativ. Den parkerar själv om man bara hittar en lämplig plats. För jag hörde väl inte fel, han letar väl inte upp en ruta? Och blinkersen hördes ända till Östersund så den var säkert jättebra på att visa vägen. Jag föreslog att hon skulle läsa instruktions-boken ordentligt (för det följde väl med en sån eller finns den på nån display om man bara trycker på ratten?) Kanske står det att hon kan lägga in en kod, kanske är det en alldeles ordinär sådan som är lätt att komma ihåg, t ex  FPN12G2Y9. Koden indikerar kanske att nu ska jag jobba, kör mej dit och då hittar bilen bästa och minst trafikerade vägen, kör fram till närmaste parkeringsruta, parkerar sig och, jag tycker absolut att det kan ingå att en röst säger ”Varsågod, nu är du framme på ditt jobb… gå in och jobba nu din lata loppa!” Kanske har ingen tänkt på detta så jag lämnar med varm hand över idén till bilindustrin. Synd att många kineser inte är svensktalande.

Reflektion 2

Jag är så glad att jag aldrig nånsin har kunnat höra vad rapparna säger i sina låtar. Jag fattar ingenting… tur är väl det!

Och nu är det fredag…. Gu va mysigt!

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *