Julsaga

Och bäst som hon satt där i soffan i skenet av granens alla små ljus, så satt hon och mindes Jularna. Jularna förr, jularna som var så annorlunda mot nu, jularna som var så roliga och som hon minns med glädje, jularna där många var med som inte längre finns, jularna då hon var alldeles slut efter allt arbete. Vad var det som var så jobbigt? tänker hon nu.

Hela december var ett crescendo av arbete. På jobbet – mycket som skulle bli klart innan årsskiftet och kanske ville hon förbereda för att kunna vara ledig någon klämdag. Och alla som skulle visas uppskattning för ett bra arbete och skulle få julklappar, glöggar som skulle drickas och lucior som skulle sjunga för allihop och lussebullarna som skulle beställas och ätas och plastas in om det blev nån över. Men å va roligt det var, många satsade på nåt rödklätt hela sista veckan och alla var definitivt rödkindade – det var mycket att göra för alla.

Med barn i skolåldern var det mycket som skulle ske. Julmarknad där hon först skulle skänka saker att sälja, sen gå dit och köpa … bara för att. Det var ju ändå till barnens klassresa/behjärtansvärt ändamål. Lucialinnen skulle förhoppningsvis visa sig passa ett år till, tomteluvorna var oftast försvunna. Tidiga morgnar när barnen var trötta och lite småförkylda, men ändå stod där och sjöng med klara röster. Och hon höll tummarna att dom skulle komma ihåg sin vers och hela tiden snyftade hon lite lätt, det var ju så vackert alltihop.

Julen med stort J när hon födde ett barn på självaste julafton. Det var så osannolikt att det skulle ske just den dan, man kan undra varför det var så oväntat och osannolikt?

I och med att barnets födelsedag hädanefter inföll denna dag infördes nya rutiner. Här skulle firas födelsedag med vissa delar av släkten, med kakor och tårta och presenter. Och sen efter Kalle Anka startade julafton. Då kom andra släktingar och som hon minns det var det väldigt många som kom och gick hela dan. Nu när hon tänker efter var det väl inga mängder precis, var väl hon som tyckte det var mycket.

Och julklappar skulle inhandlas och skrivas och rimmas på. När barnen var små fanns det gott om saker som införskaffades till jul. Det var jackor och skidor och skridskor och lite roliga saker också förstås. Nuförtiden har alla barn precis allt dom behöver, allt är inköpt rätt tidpunkt; dvs skidor och jackor på hösten, inte att dom får vänta till jul.

Och mamman kom, satt i sin stol och pratade hela dagen, var så glad att ha nån att prata till, familjen sprang runt och svarade då och då. Och farmorn ville till slut inte komma alls, hon ville vara hemma i lugn och ro. Vi gav oss inte, vi skjutsade och bestämde att det skulle bli roligt för henne. Så fort hon ätit klart ville hon hem. Varför fick hon inte bestämma själv hur hon skulle fira jul? Antar att det var vår egen samvetsro vi försökte stilla.

Och när kvällen kom och alla hade gått hem, klädde familjen på sej pyjamas och samlades framför TV:n där det oftast var en mysig film sent på kvällen. Nu finns det filmer dygnet runt och att enas om en som inte nån har sett framstår som ett mirakel.

Och nu, vid 72 års ålder, sitter hon här vid granen och minns. Och tänker på hur bra hon har det, lugnt och skönt, julstöket känns som a piece of cake, julklapparna är enkla att fixa, ett knapptryck och välja rätt belopp så är man hemma. Och julaftonsmenyn förenklas lite eftersom, fast det är klart att det är en hel del som ska fram men nu känns det inte jobbigt alls, hon har ju så mycket tid. Och en fin familj kan hon glädjas åt, hon har en fin och snäll man, underbart snälla och rara barn och barnbarn som är på väg ut i själva livet och som ser ut att klara det alldeles utmärkt.

…..

Till sist … Tack för alla Julhälsningar i detta forum och Tack för att ni väljer att följa mitt enahanda och stundtals totalt ointressanta liv och Tack för att ni väljer att tro på att det jag skriver om är alldeles sant.

GOD JUL TILL ER ALLA!

 

Vojne, vojne … mycke nu

Det är mycket nu. Som häromdan till exempel. Tänkte att det var väl rätt många dar kvar så det kändes inte nödvändigt att trilla köttbullarna riktigt än. Beslöt mej för att, i avvaktan på lämpligare datum, kasta upp en stickning. Några timmar innan hade jag bestämt att jag skulle spara med handarbeten tills jag fick bättre tid. Nu blev jag sittande några timmar, eftersom det var ett så roligt mönster och jag inte riktigt kunde sluta.

Igår hade jag ärende ner på stan. Ärendet påkallade minst en timmes väntan. Jag köpte mej en pocketbok (en julig, fjantig, osannolik men gullig historia om en flicka som står i en godisaffär och in kommer en greve…. Jag kanske ska tillägga att den utspelade sig 1870). Satte mej på ett fik och läste bok i över en timme. Toka där!

Medan jag ändå var där köpte jag lite fina choklader och gotter (nytt ord!) Har kommit på att jag inte hinner (hihi) göra en massa julgodis som vi sedan är ”tvungna” att äta upp och som räcker ända in i januari då man har påbörjat marschen mot Beach 2022.

Å sen var jag på lååångt kafferep till söstra mi. Satt där i lugn och ro och tänkte att det är väl tur ändå att man har något att ta sig för, det är inte nödvändigt att koka knäck just idag.

Läste i tidningen om ett trevligt sätt att pynta till jul. Det var skrövliga linnedukar och kantstötta tallrikar och ljusstakar med rinnande ljus. Där är jag hemma, jag har lummer i taket och när jag ska duka fint så åker några grankvistar upp på bordet. Undras om det räcker för att säga att man har julpyntat lantligt?

Och idag är det fredag och då ska man väl förbereda sig inför myset… Måste säga att här märks det tydligt att julen står för dörren??!!… Men kanske i morgon…. Det blir kanske då jag drar igång med allt??? Ha så mysigt ni också, jobba inte ihjäl er!

 

Mer jobb…

Efter en dag med hög arbetsbelastning (allting är relativt!) kan jag äntligen luta mej tillbaka och pusta ut lite.

Igår var det nämligen dags för den stora köksrengöringen. Man kan absolut göra den vilken dag som helst, men den dagen verkar aldrig infinna sig så då brukar jag förlägga den till en dag i december. Min yngsta dotter är född på julafton. Det året minns jag tydligt att jag, när jag flängde upp och ner på stolar, i hyllor och under skåp, sa till mej själv: ”Om det går bra med förlossningen lovar jag att jag aldrig mer ska tycka att det är jobbigt att städa köksskåpen.” Så alltså tycker jag numera att det bara är roligt (svag för överdrifter?).

Om inte roligt så i alla fall intressant. Skafferiet är roligast och där märks det mest. Turerna till sophuset blir många och tunga. Gammalt mjöl, ris till risotto som jag gjorde nån gång under 2018 tydligen. Gammal Tagliatelli. Ni kanske tänker att den kan väl inte bli för gammal. Jodå, om datumet har gått ut för 2 år sen och dom dessutom ser helt likbleka ut, alltså dom med spenat, så kan det definitivt vara dags att slänga dom.

Värst var det med konserverna. Dom ska väl stå hur länge som helst? så dom har jag inte kollat på år och dag. Men nu… herregud – Vita bönor sista datum 2015… jag minns absolut att man en gång i tiden gjorde chili con carne, men att det var sååå länge sen. Och ananas…. Numera köper man ju färsk, men när i jösse namn köpte jag flera burkar ananas? Jodå, det kan jag berätta… dom köptes 2017. Herregud!

Men så himla skönt att slänga iväg sånt där. Och bäst som jag höll på så hivade jag ett gammalt uppläggningsfat som har flera sprickor och ser så där allmänt medfaret ut. Två koppar som knappt kan stå själv eftersom foten är så minimal, dom var också helt krackelerade inuti. Bort, bort, bort!

Och idag kan jag därmed ägna mig åt att reflektera över alla tingen. Kanske sitter jag till och med och tindrar med ögonen och lyssnar på nån mysig julskiva. Björn Skifs har spelat in en alldeles underbar sådan med låtar jag nästan aldrig hört.

Och kanske sippar jag på lite glögg medan jag smider planer …. På vilka rim jag ska ha, om jag ska skicka julkort till nån överhuvudtaget, hur det var då och hur det blir nu….Nej just i sjutton, idag skulle jag ju baka bullar med saffran i. Toka där… än är det inte dags att sitta och glo.

Ha så mysigt ni med!

Nu har jag roligt…

Fy faderuttan vad det är roligt att ha bråttom. Och bara för det så överdriver jag förstås. Men om man har god  fantasi och är svag för överdrifter så kan jag faktiskt säga att jag har jätteroligt=jättebråttom just nu.

Fast just nu sitter jag förstås och bläddrar i gamla jultidningar. Jag har köpt tidningen Lantliv varenda jul i flera år och det är så mysigt att spana på alla mysiga julidyller och inredningsdetaljer.

Fotona tas alltid i gamla trähus som ser ut som min barndoms lador. Utanför är det förstås lagom mycket snö. Inga stora snödrivor som man svettas bara man tänker på att skotta, nej bara så pass att man ska känna knastret under fötterna. Perfekt vinter med andra ord.

Och på bron står en kvinna i hemstickad kofta, med grova skor och tjocksockar på fötterna och en vacker sjal om axlarna, Hennes äppelröda kinder antyder att hon just kommit hem från en tur i skogen där hon plockat sig en gran och en massa andra saker att jula till det med.

Inne är det varmt och skönt. Det brinner alltid en brasa nånstans, helst i en kakelugn. Grankvistarna står som spön i backen och i fönstret ser man att julkärvarna är fulla av rödbröstade domherrar som bara mumsar och myser.

Det ligger härliga ullplädar över alla stolar. Stolarna står helst placerade intill en kakelugn. Flera mysiga böcker ligger på ett litet bord intill. Här ska läsas. Middagsbordet är så där gammalt och rustikt och som gjort för att ha grankvistar som duk. ”Och uti fönstren hänga julgranssaker”…. Och inte bara där, över borden, på spiselhällen, på hyllor och skänkar och bänkar. Hur kan dom få till nån julmat med alla dom där sakerna framme? Det finns inte en yta som inte är julig och röd och mysig.

Och dukningarna och festerna och förberedelserna. Det är spetsar och handbroderade servietter och handskrivna etiketter och krusade sidenband och snören. Det ser alltid ut att vara väldigt många gäster som kommer. Då blir jag riktigt avis, jag skulle vilja ha fest varendaste dag om jag bara såg till dukningen.

Det finns kakrecept också. Och allt är så vackert och allt ligger i fina burkar och det är röda band och snören överallt. Jag lägger mina kakor i några gamla plastburkar från Tupperware och dom är ju väldigt praktiska men inte vill man ta kort på dom och lägga upp som särskilt Jul-Granna.

Nu tror jag bestämt att jag ska ta mej lite glögg, och då, bäst som jag sitter där, så kan jag riktigt känna Julen i näsan. Den luktar. Ha så härligt ni också!

  1. Plötsligt hör jag en röst inom mej som säger till på skarpen: ”Men människa, häv dig upp ur stolen, sluta drick och ta och städa köksskåpen…. OK… det blir ju också väldigt roligt för jag gillar som bekant att ”bråtta” till det… DS