Julsaga

Och bäst som hon satt där i soffan i skenet av granens alla små ljus, så satt hon och mindes Jularna. Jularna förr, jularna som var så annorlunda mot nu, jularna som var så roliga och som hon minns med glädje, jularna där många var med som inte längre finns, jularna då hon var alldeles slut efter allt arbete. Vad var det som var så jobbigt? tänker hon nu.

Hela december var ett crescendo av arbete. På jobbet – mycket som skulle bli klart innan årsskiftet och kanske ville hon förbereda för att kunna vara ledig någon klämdag. Och alla som skulle visas uppskattning för ett bra arbete och skulle få julklappar, glöggar som skulle drickas och lucior som skulle sjunga för allihop och lussebullarna som skulle beställas och ätas och plastas in om det blev nån över. Men å va roligt det var, många satsade på nåt rödklätt hela sista veckan och alla var definitivt rödkindade – det var mycket att göra för alla.

Med barn i skolåldern var det mycket som skulle ske. Julmarknad där hon först skulle skänka saker att sälja, sen gå dit och köpa … bara för att. Det var ju ändå till barnens klassresa/behjärtansvärt ändamål. Lucialinnen skulle förhoppningsvis visa sig passa ett år till, tomteluvorna var oftast försvunna. Tidiga morgnar när barnen var trötta och lite småförkylda, men ändå stod där och sjöng med klara röster. Och hon höll tummarna att dom skulle komma ihåg sin vers och hela tiden snyftade hon lite lätt, det var ju så vackert alltihop.

Julen med stort J när hon födde ett barn på självaste julafton. Det var så osannolikt att det skulle ske just den dan, man kan undra varför det var så oväntat och osannolikt?

I och med att barnets födelsedag hädanefter inföll denna dag infördes nya rutiner. Här skulle firas födelsedag med vissa delar av släkten, med kakor och tårta och presenter. Och sen efter Kalle Anka startade julafton. Då kom andra släktingar och som hon minns det var det väldigt många som kom och gick hela dan. Nu när hon tänker efter var det väl inga mängder precis, var väl hon som tyckte det var mycket.

Och julklappar skulle inhandlas och skrivas och rimmas på. När barnen var små fanns det gott om saker som införskaffades till jul. Det var jackor och skidor och skridskor och lite roliga saker också förstås. Nuförtiden har alla barn precis allt dom behöver, allt är inköpt rätt tidpunkt; dvs skidor och jackor på hösten, inte att dom får vänta till jul.

Och mamman kom, satt i sin stol och pratade hela dagen, var så glad att ha nån att prata till, familjen sprang runt och svarade då och då. Och farmorn ville till slut inte komma alls, hon ville vara hemma i lugn och ro. Vi gav oss inte, vi skjutsade och bestämde att det skulle bli roligt för henne. Så fort hon ätit klart ville hon hem. Varför fick hon inte bestämma själv hur hon skulle fira jul? Antar att det var vår egen samvetsro vi försökte stilla.

Och när kvällen kom och alla hade gått hem, klädde familjen på sej pyjamas och samlades framför TV:n där det oftast var en mysig film sent på kvällen. Nu finns det filmer dygnet runt och att enas om en som inte nån har sett framstår som ett mirakel.

Och nu, vid 72 års ålder, sitter hon här vid granen och minns. Och tänker på hur bra hon har det, lugnt och skönt, julstöket känns som a piece of cake, julklapparna är enkla att fixa, ett knapptryck och välja rätt belopp så är man hemma. Och julaftonsmenyn förenklas lite eftersom, fast det är klart att det är en hel del som ska fram men nu känns det inte jobbigt alls, hon har ju så mycket tid. Och en fin familj kan hon glädjas åt, hon har en fin och snäll man, underbart snälla och rara barn och barnbarn som är på väg ut i själva livet och som ser ut att klara det alldeles utmärkt.

…..

Till sist … Tack för alla Julhälsningar i detta forum och Tack för att ni väljer att följa mitt enahanda och stundtals totalt ointressanta liv och Tack för att ni väljer att tro på att det jag skriver om är alldeles sant.

GOD JUL TILL ER ALLA!

 

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *