En härlig dag, ja varför inte …

Den här tiden Förr om åren så såg man fram emot ett nytt härligt arbetsår. Man kanske hade en utbildning eller en konferens inbokad redan. Man kanske skulle få nån ny arbetskamrat fram på vårkanten, man kanske bokade in möten och träffar och program för fullt. Det var alltid mycket att göra efter alla jul- och nyårshelgerna. Kanske hade man varit ledig några dagar och kände sig sugen på att ta sig an jobbet igen.

Den här tiden Mindre förr om åren hade man garanterat bokat in en eller flera semsterresor till både främmande länder och ställen i Sverige. Man planerade resor till barn och barnbarn, kanske hade man rent utav fått uppdrag att vara barnvakt under vissa dagar. Och man längtade till våren och sommaren förstås.

Den här tiden Nu om året får man väl säga att det är ganska tomt i kalendern. Våg på våg sköljer över oss av olika pandemivarianter och man vågar helt enkelt inte planera något. Idag verkar det som att man ska återgå till ett liv i avhållsamhet. Som tur är har inte vi ”över-70-åringar” ännu fått utegångsförbud och det får ju man tacksamt ta emot. Men helst inte träffa folk, vara försiktig hela tiden och inte utsätta sej för nåt som är trevligt och roligt och kul.

Nu är jag förstås barnslig och tänker att många har det besvärligare än jag att följa nya restriktioner. Jag sitter ju här på min kant och min tillvaro ställs inte på ända bara för att jag inte ska träffa nån. Jag kan pilla på med min stickning och mina korsord och mina TV-serier ett tag till.

Hoppas bara att inte all idrott blir inställd. Det är ett sant nöje att kunna få jaga upp sig över ett t ex domslut i handboll, alldeles som att jag skulle fatta varför inte motståndarn fick straff?. En missad ståskjutning i skidskytte, ganska dumt av mej att ropa ”Kalv” fast jag förstår att det inte är så lätt att pricka den där lilla runda saken i storm och blåst. Eller när nån av våra ramlar i en nerförsbacke i längdskidåkning och jag ropar ”men va fan kan inte norskan se sig för!”  Nåt måste man ju roa sig med och jaga upp sig för.

Bara jag slipper bli hänvisad till att kolla på långfärdsåkning i skidor. Nu har ju SvT inte så mycket annat att engagera Blomkvist och Hård med så då blir det skidåkning timme ut och timme in, där man ser olika lag stakandes fram genom det italienska bergsmassivet. Det enda som händer är att lagen bestämmer sig för att nu får åkare nr 2 ta täten, sen kommer åkare nr 4 och så växeldrar dom alla milen tills någon till slut har varit taktiskt mest smart. Dötrist.

Ja det här var ingen rolig läsning men vem har sagt att man ska ha roligt jämt? Nu drar jag ut på en härlig promenad bland snödrivor och strålande sol och isande vind. Det kan man kalla en härlig dag!

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *