Per Nirsa i ensamt majestät

Härom dan skulle jag försöka ta en bild på mannen som synes gå på vattnet i Storövsjön. Jag stod, som synes ganska långt ifrån, och försökte få in honom mitt i prick. Men det var jättesvårt, han vred och skruvade på sej hela tiden så det här blir vad jag fick till.

Kanske ville han inte fotas. Eller också kanske han fortfarande inte mår så bra. Här kommer en sann historia från en liten by i östra Jämtland:

1839 bodde Bonden Pehr, Hustrun Märta-Kajsa och nio barn på en stor fin gård mitt i byn. Märta-Kajsa blev plötsligt blixtförälskad i Drängen. Ja så pass förälskad så att hon funderade på att göra sig av med sin man. (Antar att skilsmäss inte var nåt alternativ vid denna tid). Tillsammans med Drängen planerade hon att maken skulle skjutas när han var ute på sjön och fiskade. Den illvilliga hustrun hade sytt fast ett rött hjärta på hans väst så att han skulle synas på långt håll för skytten. Men drängen/skytten bangade, han klarade inte av att skjuta sin husbonde.

Nya djärva mordförslag dök upp och till sist bad man den spritglade grannen Per-Nirsa om hjälp. Man konspirerade och kom fram till att Per-Nirsa skulle lura med sig Bonden på jakt i skogen och väl där skulle Per-Nirsa skjuta honom. Han skulle bli rikligt belönad med både pengar, hö och sprit.

Projektet genomfördes och Per-Nirsa kom tillbaka och berättade för alla att han tappat bort Bonden på skogen. Tiden gick och när han inte dök upp eller hittades spekulerades det förstås vilt hur en person kunde försvinna så plötsligt. Misstankar mot Märta-Kajsa och drängen fanns också.

Flera år senare när byssborna var ute med korna uppe i skogen, hittades Bondens snusdosa… efter upptäckten började man leta i närheten och där hittades hans kvarlevor. Märta-Kajsa, Drängen och Per-Nirsa åtalades och blev alla dömda till långa fängelsestraff.

Så det är väl inte konstigt att han vrider sig hela tiden han Per-Nirsa… han kanske ångrar sig!

Idag är det måndag…. yippie!

Dagarna som går

Dom här fina blommorna lever i en otacksam värld. Ingen tycker om dom, fast dom heter nästan som dom älskade rosorna. Men jag tycker dom är jättefina där dom ute i backarna står. Jag skulle vilja ta in dom och sätta dom i en vas…. tänk va soligt och somrigt och roligt det skulle bli här inne! Men jag vet ju förstås att det inte går, dom skulle sloka direkt. Men kanske, om jag satte en liten ståltråd i varje … skoja bara…. Dom passar jättebra där dom står.

Mina dagar på landet är ljuvliga. Varje kväll försöker jag skriva några rader i en bok som jag fick i julklapp och som ska innehålla iakttagelser under tre år. Vad ska man skriva? Vädret är väl ganska ointressant om det inte plötsligt skulle bli en jätteorkan eller ett skyfall av hemula mått. Men att skriva vad jag gjort under dagen visar sig oerhört svårt att beskriva på några rader. Jag skulle kunna förenkla och skriva ”dagarna som går” på alla streck.

Det är klart… en promenad längs landsvägen på förmiddagskvisten kan innebära både oanade och oöverträffade händelser vid vattnet. Man kan möta en granne med en hund och då kan man prata hund ett tag. Man kan hitta jättefina blommor att plocka. Och man kan få vinka till flera bilar som dånar förbi trots att man inte ser vem det är men man får anta att dom känner mej. Man kan titta på utsikten mot Badhuset som har en alldeles särskild historia.

Dit fick vi gå en gång i veckan för att bada (jag är INTE född på 1800-talet), innan vi hade badkar hemma. Hela byn var där och vi barn fick duscha medan vissa damer i byn hade råd med karbad. Lite avundsjuk var man allt på dom. Karlarna kom en annan tid och dom dristade sig ofta till att kasta sig i sjön efter bastubesöket. Det är i alla fall en fin plats. Och numera finns där en berömd Konstpark ”Badhusparken”. Där har kända och okända människor gjort fiffiga och kluriga och fina och roliga installationer och det är ett stort utflyktsmål på sommaren. Kom vetja! Invigning av årets installationer sker på midsommardagen. Det blir spännande.

Ja det finns så mycket mer att berätta om den här byn. Men jag spar lite till en annan dag. Nu ska jag ta och baka bullar,  här på landet händer det ganska ofta att nån kommer och vill fika och då gäller det att vara beredd.

Glad torsdag på er!

 

Den är här nu …

Så kom den bara. In genom ett hål i väggen. FIBERN…. Som jag har väntat… På att

kunna googla det svåra ordet på Veckans kryss, vem kan ha koll på vad en radiofigur skapad av Rolf och Alexander Becker heter?
(Han heter Dickie Dick Dickens). Omöjligt att klara utan hjälp.

eller som nu när jag inte hade några marinad-påsar och snart strömmar gästerna in. Googla och gör en egen marinad. Lätt som en plätt.

läsa mejl och framför allt svara på mejl.

skriva blogg… håll i er, jag kommer att ha sjuukt mycket tid över till att blogga nu.

och så kan jag spela på mobilen. Jag har tre spel som jag kör varje dag, inget är med pengar utan man samlar poäng och jag ”leker” som vanligt att jag har
452 358 kr på mitt Gin Rummy-spel. Stundligen och dagligen kommer frågan om jag inte vill satsa en slant. Men icke… jag spelar gratis så de så.

Se på Netflix och Play nätterna igenom.

Ja det är så härligt så det är inte klokt. Fast det får förstås inte gå ut över mitt vanliga arbete här på gården.

Som t ex min Lingonodling. Jag har planerat att den ska vara färdig för skörd den dagen då jag inte orkar gå bakom huset och hämta mina lingon. Då ska jag sätta mej på en stol (fast hur ska jag  nå ner? tänkte inte på det!), nåja en låg stol eller också får jag åla mej fram till bären. Där kan jag fånga dom utan att lämna tomten. Det ser inte så hoppfullt ut just nu, det kan jag hålla med om. Men jag tror stenhårt på idén, jag ska bara ta bort oönskade rönn- och björkskott och andra mindre önskade bladväxter. Jag pinnar på med detta.

Annat som jag pinnar på med…. Himmel och plättar va mycket kvistar och pinnar det finns på min tomt. Jag plockar varje dag.

Och dagarna dom går och går. Rätt som det är har klockan blivit 4 och man är helt enkelt tvungen att svalka sej med ett glas rosévin. Och idag ska jag till Fugelsta på teater. Vad jag har det bra!

Härlig lördag på er också!

Den stora flytten!

Och jag som brukar surra om att vi har ett rum för mycke. Nu känns det som att vi har ett rum för lite. I alla fall om ett ska användas som Transportcentral. Nu laddas det för ut-på-landet-vistelse minsann. Frågan är väl hur mycket man behöver ta med för en 3-månaders bortavaro?

Inte mycket tänker ni? Jag tänker precis tvärtom. Tänk om det blir en kall sommar (fast långkalsonger tar jag INTE med), då måste man i alla fall ha lite tjockare byxor. Och tänk om det blir en varm sommar, då måste man ju ha mycket shorts, t-shirtar och linnen (fast jag får bara ha linne när jag har nånting över…. armarna är alldeles för rynkiga … ). Badkläder och såna där skynken som är så händiga att hälla över kroppen ifall det kommer nån när man ligger och solar. Skor, alla möjliga – i fall jag ska ut och gå, ifall jag ska ligga still, ifall jag bara behöver nåt när jag går ut på tomten, ifall jag ska vara fin.

Sen är det saker, saker och åter saker. Dragspelet ska med, tänk om jag kommer på att jag ska sitta på broa en vindstilla eftermiddag och spela så att det hörs över sjön. Och om det ska med så ska mina låtar med, jag kan inte alla utantill.

Stickningen, man vet aldrig. Rätt som det är sitter man där och det spöregnar flera dagar och jag blir rastlös efter att ha lagt patiens i timmar och läst böcker halva dan, då måste man kunna slå ett slag på stickorna för att lugna nerverna.

Matrecept? Jag har ju hittat så många bra i vinter…. men nej, det finns ju recept i mobilen nuförtiden. Fast lite jobbigt är det att läsa den lilla texten samtidigt som man steker eller vispar nåt

Blommor. Jag tar med alla blommor som ser ut att ha en framtid. Och alla blommor jag köpt för att ha i krukor och amplar och gud vet vart. Och fröer och kryddor. Jordsäckar får vi köpa på plats.

Men det ska bli så roligt och härligt och ljuvligt. Och enligt uppgift blir vi snart anslutna till fiberkabeln (som vi har väntat!) så då ska ju datorn med och vem vet, kanske kan jag skriva och hittepå även från Lantstället.

Om inte betyder det förmodligen att jag lever i högönsklig välmåga, ouppkopplad från omvärlden och omgiven av tallar och granar och friskluft och sjöbris. Glad sommar så länge!

 

Bruna ben

Det skulle bli fest i bostadsrättsföreningen. Vårfest kan man tro när vi har hunnit till maj månad. Vad har jag på mej?

Jag har en fin blommig klänning, den vore det väl roligt att få ta fram igen. Men herregud, vita ben…. strumpor känns helt fel till en sommarklänning. Såklart gick jag på Apoteket för att inhandla Brun utan sol.

När jag rådfrågade den kunniga personalen om vilken sorts kräm jag skulle ta sa hon att det berodde på. Den ena var liksom lite mer långverkande, den fick man smöra på flera gånger för att man skulle märka något. Men den andra däremot, den visade resultat direkt. Självklart tog jag snabb-krämen, festen är ju om två dar.

Och jag smorde och smorde, två kvällar och mina ben såg faktiskt riktigt solbruna ut. Och jag förstår vad ni tänker, ni tror att jag ska skriva om hur många ränder och kanter det blev. Men otroligt nog gick det inte att hitta en enda rand eller ros, det var helt jämnt utsmetat. Första gången jag lyckats med det kan jag säga.

Så då provade jag klänningen till bena. Men va f-n har hänt med bena i vinter. Dom ser inte bra ut. Gropiga, tjocka och rynkiga. Knäna ska vi inte prata om. Jag får ta en lång kjol istället. Tack för det besväret!

Men det blir en rolig kväll ändå. Kan ju vara skönt att ha nåt runt bena ifall det drar nånstans…. Trevlig lördag på er också!

Våren som försvann

Det var ju så roligt allting…. Jag sprang ut och in och skrattade helt okontrollerat, jag hade både hektiska, rodnande och solbelysta kinder och solen lyste både ute och inne. Jag såg alla dammiga hörn, smutsiga fönster och otorkade skåpluckor och tänkte att nu får jag minsann lägga på en rem för att hinna med allt som ska göras. Och jag sprang ut och in med skor och kläder och utropade med jämna och ojämna mellanrum ”Vad det är roooligt att få byta till sommargarderob!” Det var härligt att få känna sig lite stressad.

Men roligast var det att vara ute, hänga på en räfsa och hoppas att nån granne kom förbi för att prata, dra några tag och fylla säckarna (visst är det mycket roligare att kratta än att ta upp?).  Hann baka en kaka ifall nån skulle vilja göra oss sällskap och fika på terassen.

Och jag gick omkring i mina halvbyxor (som jag läste annons om härom dan och då heter dom Capri-byxor … varför då?). Jag köpte penséer och hann plantera på kyrkogårdar och jag skrattade när jag läste om penséerna ”dom här tål flera minusgrader”…. det är ju bra det men det kommer inte att behövas, tänkte jag. Dom kommer snarare att behöva vattnas lite oftare.

Och så … pang sa det och allt blev alldeles stilla. Snön vräkte ner, inne var det mörkt och man såg inte en enda fläck eller dammkorn. Lamporna på igen. Jag dråsade ner i soffan och glodde mej omkring. Vad göra nu? Gjorde mej ett ärende ner på stan för att ”uträtta en massa”, i själva verket hade jag kommit på att jag behövde ett terapeutiskt program. Köpte svindyrt garn för att sticka en poncho !!!! ???? Iren Panik är mitt namn. Det är lite som med halsdukarna, man kan väl alltid behöva en poncho? Eller? Om min mamma hade levt så hade hon sagt ”Gu va barnsligt, köp dej en poncho ifall du behöver en!”

Jag bestämde mej för att göra samma modell som grannen köpt på en fin affär i Stockholm. Den är inte så bred, men lååååång. 85 cm x 2. Och garnet är som en sytråd. Nåja, det var ju terapi jag sökte. Jag ser det här projektet som ett som jag kan ta fram under flera år, just när jag sitter där och inte vet vad jag ska ta mej till. När den är färdig kommer  1) det att vara omodernt med poncho, 2) färgen är helt fel och 3) jag kan inte lyfta armarna över huvudet för att ta på mej skapelsen.

I alla fall så är det måndag och idag när jag öppnar min blogg så har jag återigen så fantastiskt många följare. Jag luras än en gång att tro att jag blivit bönhörd, att kommentarerna på sikt ska innebära ekonomisk frihet för mej eftersom så många vill plantera in sina varumärken i mina texter och på så sätt sponsra mitt skrivande. Min glädje avtar något när jag märker att de flesta av dagens följare tycker att det jag skriver är ”Amazing” och att dom hoppas att vi ska kunna samarbeta i stora projekt. Kommentarerna kommer från spelbolag … det finns många som jag inte hört talas om , jag lovar. Undrar hur det samarbetet skulle se ut?

Men till alla er andra som följer min blogg så ska ni ha stort tack… det är roligt att läsa att mina tokigheter och hittepå-texter nånstans gör nån glad! En måndag kan också vara rolig!

 

Nu är det drag i vinterskorna

Som O-VANLIGT är jag uppe med tuppen, här kan man tänka sig olika kommentarer ”vilken tupp? ”vem har sagt att tuppen är uppe tidigt”, ”det där är nåt gammalt fjant, ingen säger det längre”. I alla fall så vaknar jag tidigt och känner mig O-FULL av arbetslust. Inser att jag måste göra en hastig och O-LUSTIG rajd i mitt hem. Jag drömde dessutom i natt att när jag torkade damm på en fin vas så blev det en rand efter trasan …. O-TUR.

Kastade mej in i garderoben i hallen. Bort med överdragsbyxorna, dunjackorna kanske ska tvättas?, fler skor ska ner i förrådet, vantar och mössor ska placeras fint i lådorna (vi har väldigt många vantar och handskar i det här hushållet – O-NÖDIGT!), vinterhalsdukar ska vikas ihop och läggas fint i en korg som ställs undan på O-SYNLIG plats. Alla sittunderläggen till fotbollsmatcherna ska vikas ihop och placeras i härför avsedd påse. Ryggsäcken med gym-kläderna hamnar längst in, jag har nu avslutat min variationsrika, oftliga, fokuserade och till intet nyttande gym-säsong.

Fram ska alla fina små scarfsar/scarfar (man får välja vilket som passar bäst), alla sommarskor ???? Jag har inga sommarskor!! Vad har man på sej på fötterna på sommaren? Dom ser trådiga och uttrampade ut, rent av skulle man behöva tvätta dom också – går det? Regnjackan ska väl hängas fram, för det blir väl regn nån gång?

Och medan jag höll på så började jag riva i alla sommarbyxor och shortsen och korta kjolarna som jag packade ner för inte så länge sen. Då var dom tvättade och strukna och nu ser dom ut som om jag hade slängt ner dom huller om buller. Måste strykas…. och provas! Herregud, dom känns jättetrånga. Är det O-VANA eller har jag blivit större? Hjälllllpppp! Fast kanske om jag ”spiter” på mej dom så går dom ut sig… Väldigt O-VANLIGT att tygbyxor går ut sig. Nästa jag köper ska var stretch både på längden och tvären.

Och bäst som jag tittar ut så ser jag att grannarna håller på och krattar!!! Städdagen är inte förrän den 12:e!!! Alltså måste jag ut med krattan en sväng också. Vojne vojne vilken O-TROLIGT O-BESKRIVLIGT O-LAT dag det här blir.

Kontroll över markområde har påbörjats

… och snön låg vit på marken när vi kom. Ja inte vit, den var väldigt svartprickig. Och det kan man ju verkligen fundera över. Hur kan snö som legat nära skogen hela vintern, där inga vägar går och därmed inga bilar kör, vara så smutsig. ”Vit som snö” tillhör sagornas värld.

Vilket underbart väder och vilken fantastisk påsk! För varje dag smälte snön undan och blev till stora lokar med iskallt vatten. Vinterskorna byttes ut mot gummistövlar, ja alla paren som stod i förrådet kom till användning, vi slogs om dom.

Och framför broa blev det bruna området större och större. Solstolen kunde snart ställas direkt på marken. Då började det …. Kriget! Dom kom krypande genom snön, över snön eller via en smal sträng med brunmark. Dom kom i tusental och dom var mycket ivriga och påstridiga. Dom ville helt klart ha besittning. På området ovan, kanske en meter åt alla håll, uppskattade jag att det fanns 10 000 st… Påståendet ogillades av mina närstående, påstods vara grovt överdrivet. Och visserligen är jag dålig på att räkna men jag tror ändå att jag var ganska rätt ute. Och, det är faktiskt sant, fast vi satt tre personer på nästan samma fläck, så var det mina fötter dom ville åt. Dom kröp upp på skon, uppför benet och det gjorde faktiskt ont, okey då, lite ont. Dom markerar sitt missnöje med mitt sätt att sköta fastigheten helt klart.

Och i början tyckte jag det var lite fascinerande att se hur det började leva i jorden.  Och tänkte att det skulle ha varit roligt om man kunde dressera dom. Jag såg framför mej hur dom hivade upp ett löv på huvudet och sen trippade iväg på två ben till bostaden där ute i skogspartiet. Där det är så soligt och fint. Fast jag tror inte dom går att locka till vilka enformiga arbetsuppgifter som helst. Jag misstänker att dom är lite enkla i kolan och helt saknar organisationsförmåga. Dom springer ju fram och tillbaka, dom krockar, dom kryper, struntar i trafikregler och dom verkar inte veta åt vilket håll dom ska.

Okey, dom är många… men jag har stridsbekämpningsmedel. Dom blir inte långvariga framför broa… men först måste jag förstås kratta…. och köpa mer Myrr…

Och nu är jag i stan igen och bara tänker på hur härligt vi haft det!

 

 

En vit påsk

Vojne vojne va kul det var igår när jag rattade iväg österut till Lantstället. Första gången sen i höstas.

Solen lyste som en stor lampa ovanför huvudet och himlen var så blå så blå. Ganska kallt, det gnistrade i snön. Och då kan man säga att det verkligen gnistrade. Det var jättemycket snö där. Man kunde gå på skaren och det är ju en härlig känsla. Jag minns när jag var liten och mamma sa ”Skynda dej så hinner du ta sparken ner till sjön innan skolbussen kommer”. Det lutade lite nerför på lägdan och det var så kul att glida fram över snön.

Att ta sig in innebar ett mindre konststycke. Det hade rasat från taket och allt hade hamnat på ”broa”. Man fick attackera från sidan och svinga sig upp genom att ta tag i räcket.

Väl inne funkade allting. Vattnet pilade och rann. Ingen råttframfart i sikte. Knappt nån spindelväv heller. Nån (?) hade tydligen städat ordentligt innan vi for hem i höstas. För säkerhets skull drog jag dammsugaren och torkade av lite, bara så att man vet att det är gjort. Och TV:n funkade också.

Så nu bär det iväg på påskfirande. I morgon lastar vi bilen full med ännu mer mat och vinterkläder och varma skor. Det blir en vit påsk (fast vi har med oss lite vin också!). Glad Påsk på er också!

Nya ord poppar upp

Ett tag sades allting vara en Utmaning.  Alla intervjuoffer meddelade att det ena och det andra skulle ses som en utmaning. Jag hade stora problem att se något i mitt liv beskrivas som just en utmaning. Jag menar, jag pinnar ju på här och klarar av det mesta som jag förväntas klara av. Men kanske är det en utmaning att ta sej till affären och handla prisvärda och faire-trade-rätt saker, titta på informativa TV-program och källgranska Wikipedia. I så fall så …

Nu är det i alla fall ett annat ord som är inne och som används väääälllldigt ofta. Pop-up. Idag läste jag att superkända Fäviken ska öppna pop-up-restaurang i en av kabinbanans gondoler i påsk.

”Min” bank försäkrar att vi inte ska vara ledsna över att kontor efter kontor stängs. Man tänker öppna pop-up-kontor bl a på Biblioteken. Så nu har dom lejt ut penninghanteringen till ICA och så använder dom sig av bibliotekets lokaler till att bedriva banktjänster. Vart är vi på väg?

Men jag ska inte vara sämre. I påsk tänker jag öppna en Pop-Up-Restaurang på Lantstället. Jag tar helt enkelt ut en kokplatta och så serverar jag en 2-rätters: Vitt bröd eller spisbröd till förrätt och Soppa till varmrätt. Då behöver jag inte slita på mina lokaler och kanske går det lite mindre bröd om dom måste hålla på och bre med frusna händer. Hihi!

Annars har jag jättemycket att göra nu … måste bära ner alla vinterskor till förrådet… för visst törs man väl plocka undan spikskorna? Kan väl knappast bli halka igen? Och vissa jackor kan jag hänga undan. Fast värsta dunjackan vete tusan, vi ska på fotboll på Långfredan …

Det är helt klart en utmaning att hinna med allt nu. Måste knäppa knappar, dra igen blixtlås, kanske tvätta, hänga undan. Är det nån som fortfarande stoppar tidningspapper i skorna när dom ska ligga för sig själv nere i källaren över vintern? Tänkte väl det!