Om jag vore …

Under mitt liv som arbetande fick jag ibland åka på utbildning eller konferens. En tjusig tid på många sätt! Det får jag faktiskt nu också, inte utbildning och inte konferens, men jag är i alla fall med på vissa möten som skickas ut via etern. Senast var det ett nytt grepp där man skulle välja vilka par skor man föredrog att gå i. Jag missuppfattade frågan och valde ett par med stilettklackar. När jag skulle förklara varför och hur skovalet skulle påverka mej så var jag rökt.

Men nån annan gång har man tillfrågats vilket djur man skulle vilja vara, ifall möjlighet fanns. Tur att inte alla möjligheter ligger öppna…. Jag har alltid sagt hund, eftersom det alltid är nån som kommer och hämtar hunden och säger ”kom nu så ska vi gå på promenad”, vilket vore perfekt för en latmask som mej. Och sen förstås för att hunden jämt är glad och bara därför är det ingen som kan vara riktigt arg på den.

Men nu har jag kommit på att jag är som en Travhäst. Jag står här i spiltan och bara väntar på min debut i omvärlden. Jag har vilat mej till toppform, mina träningsvärden förbättras för varje dag (hm), jag äter god och nyttig kost (för mycket skulle säkert många hävda), mina hovar är klippta och lagom långa (fast jag har inte nagellack på handnaglarna, slöseri eftersom ingen ser mej och jag diskar och städar och tvättar dagarna i ända (stooor överdrift),  jag längtar ut och jag trampar otåligt och väntar på min debut i Livet där utanför.

Jag är fullvaccinerad, mer än full faktiskt, vet inte vad jag skulle kunna hitta för ytterligare preventiv dos att peta in i mina ådror. Jag har mitt blodtryck under kontroll och jag tror mig om att ha vissa delar av hjärnan igång också. Alltså skulle jag kunna fatta intelligenta och smarta beslut som skulle gagna min väg ut i världen. Min man är välkammad och försedd med lämplig tonart.

Nu väntar jag bara på en plan för mitt återinträde. Var ska jag börja? Hur ska jag vara? Vad kan jag tillföra? Vem kommer tycka att min ankomst är av det härligare slaget?

Frågorna hopar sig… under tiden försöker jag glädja mig åt att det verkar vara läge för en promenad, stormen verkar ha bedarrat. Dessutom är det fredag hela dan. Gläd dig du med!

En härlig dag, ja varför inte …

Den här tiden Förr om åren så såg man fram emot ett nytt härligt arbetsår. Man kanske hade en utbildning eller en konferens inbokad redan. Man kanske skulle få nån ny arbetskamrat fram på vårkanten, man kanske bokade in möten och träffar och program för fullt. Det var alltid mycket att göra efter alla jul- och nyårshelgerna. Kanske hade man varit ledig några dagar och kände sig sugen på att ta sig an jobbet igen.

Den här tiden Mindre förr om åren hade man garanterat bokat in en eller flera semsterresor till både främmande länder och ställen i Sverige. Man planerade resor till barn och barnbarn, kanske hade man rent utav fått uppdrag att vara barnvakt under vissa dagar. Och man längtade till våren och sommaren förstås.

Den här tiden Nu om året får man väl säga att det är ganska tomt i kalendern. Våg på våg sköljer över oss av olika pandemivarianter och man vågar helt enkelt inte planera något. Idag verkar det som att man ska återgå till ett liv i avhållsamhet. Som tur är har inte vi ”över-70-åringar” ännu fått utegångsförbud och det får ju man tacksamt ta emot. Men helst inte träffa folk, vara försiktig hela tiden och inte utsätta sej för nåt som är trevligt och roligt och kul.

Nu är jag förstås barnslig och tänker att många har det besvärligare än jag att följa nya restriktioner. Jag sitter ju här på min kant och min tillvaro ställs inte på ända bara för att jag inte ska träffa nån. Jag kan pilla på med min stickning och mina korsord och mina TV-serier ett tag till.

Hoppas bara att inte all idrott blir inställd. Det är ett sant nöje att kunna få jaga upp sig över ett t ex domslut i handboll, alldeles som att jag skulle fatta varför inte motståndarn fick straff?. En missad ståskjutning i skidskytte, ganska dumt av mej att ropa ”Kalv” fast jag förstår att det inte är så lätt att pricka den där lilla runda saken i storm och blåst. Eller när nån av våra ramlar i en nerförsbacke i längdskidåkning och jag ropar ”men va fan kan inte norskan se sig för!”  Nåt måste man ju roa sig med och jaga upp sig för.

Bara jag slipper bli hänvisad till att kolla på långfärdsåkning i skidor. Nu har ju SvT inte så mycket annat att engagera Blomkvist och Hård med så då blir det skidåkning timme ut och timme in, där man ser olika lag stakandes fram genom det italienska bergsmassivet. Det enda som händer är att lagen bestämmer sig för att nu får åkare nr 2 ta täten, sen kommer åkare nr 4 och så växeldrar dom alla milen tills någon till slut har varit taktiskt mest smart. Dötrist.

Ja det här var ingen rolig läsning men vem har sagt att man ska ha roligt jämt? Nu drar jag ut på en härlig promenad bland snödrivor och strålande sol och isande vind. Det kan man kalla en härlig dag!

Nytt år …. nya inlägg … nya påhitt …. men kanske mest som vanligt

 

Ja inte sjutton varade min Jul ända till Påska. Den såg sin sista stund komma redan den 2 januari. Då fick jag plötsligt ”feeling”, vilket i det här fallet betyder att jag kände för att jobba lite. Så vips började det swisha tomtar och änglar och stjärnor och glitter överallt. Lite som på film – en sväng runt i etern och sen vips ner i en låda. Jag försäkrar alltid tomtarna om att jag hoppas vi ska ses igen nästa jul. Känns liksom inte rätt att bara slänga ner dom.

Den andre personen i hushållet såg sig förskräckt omkring från sitt soffhörn och påpekade att ”man kanske inte behövde ta ALLT just idag?” men se där fick han inget gehör. Allt eller inget. Men medan jag hängde upp dom soliga och glada och våriga gardinerna med mönster av Lena Linderholm, så ångrade jag mej lite. Ute föll snödrivor stora som fåglar och vinden ven och det såg verkligen vintrigt ut. Men det är bara att ruska på sej och inta en självsäker min, låssas tro på att det var ett lyckat drag och för sig själv försäkra att ”jag ångrar ingenting”.

Och efter att ha baxat upp lådan med dukar (tung) och lådan med saker samt flera turer till förrådet i ett annat hus är jag säker på att inga röda ting finns kvar. Fönstren gapar förstås tomma, hur kan det komma sig att så många blommor dör under jul? Vi har ju plastgran så den kan väl inte förstöra luften vi andas. Nej, det är nog mer att man har så mycket (pytt!) annat att tänka på så vattningen och skötseln blir åsidosatt.

Nu är jag i alla fall nöjd och belåten. Det är härligt att få in mer ljus och känna att vi går mot ljusare tider. Och i morgon är det helg igen, vojne vojne. Här blir det till att ligga på latsidan ett tag till.

God Dag på er!

Julsaga

Och bäst som hon satt där i soffan i skenet av granens alla små ljus, så satt hon och mindes Jularna. Jularna förr, jularna som var så annorlunda mot nu, jularna som var så roliga och som hon minns med glädje, jularna där många var med som inte längre finns, jularna då hon var alldeles slut efter allt arbete. Vad var det som var så jobbigt? tänker hon nu.

Hela december var ett crescendo av arbete. På jobbet – mycket som skulle bli klart innan årsskiftet och kanske ville hon förbereda för att kunna vara ledig någon klämdag. Och alla som skulle visas uppskattning för ett bra arbete och skulle få julklappar, glöggar som skulle drickas och lucior som skulle sjunga för allihop och lussebullarna som skulle beställas och ätas och plastas in om det blev nån över. Men å va roligt det var, många satsade på nåt rödklätt hela sista veckan och alla var definitivt rödkindade – det var mycket att göra för alla.

Med barn i skolåldern var det mycket som skulle ske. Julmarknad där hon först skulle skänka saker att sälja, sen gå dit och köpa … bara för att. Det var ju ändå till barnens klassresa/behjärtansvärt ändamål. Lucialinnen skulle förhoppningsvis visa sig passa ett år till, tomteluvorna var oftast försvunna. Tidiga morgnar när barnen var trötta och lite småförkylda, men ändå stod där och sjöng med klara röster. Och hon höll tummarna att dom skulle komma ihåg sin vers och hela tiden snyftade hon lite lätt, det var ju så vackert alltihop.

Julen med stort J när hon födde ett barn på självaste julafton. Det var så osannolikt att det skulle ske just den dan, man kan undra varför det var så oväntat och osannolikt?

I och med att barnets födelsedag hädanefter inföll denna dag infördes nya rutiner. Här skulle firas födelsedag med vissa delar av släkten, med kakor och tårta och presenter. Och sen efter Kalle Anka startade julafton. Då kom andra släktingar och som hon minns det var det väldigt många som kom och gick hela dan. Nu när hon tänker efter var det väl inga mängder precis, var väl hon som tyckte det var mycket.

Och julklappar skulle inhandlas och skrivas och rimmas på. När barnen var små fanns det gott om saker som införskaffades till jul. Det var jackor och skidor och skridskor och lite roliga saker också förstås. Nuförtiden har alla barn precis allt dom behöver, allt är inköpt rätt tidpunkt; dvs skidor och jackor på hösten, inte att dom får vänta till jul.

Och mamman kom, satt i sin stol och pratade hela dagen, var så glad att ha nån att prata till, familjen sprang runt och svarade då och då. Och farmorn ville till slut inte komma alls, hon ville vara hemma i lugn och ro. Vi gav oss inte, vi skjutsade och bestämde att det skulle bli roligt för henne. Så fort hon ätit klart ville hon hem. Varför fick hon inte bestämma själv hur hon skulle fira jul? Antar att det var vår egen samvetsro vi försökte stilla.

Och när kvällen kom och alla hade gått hem, klädde familjen på sej pyjamas och samlades framför TV:n där det oftast var en mysig film sent på kvällen. Nu finns det filmer dygnet runt och att enas om en som inte nån har sett framstår som ett mirakel.

Och nu, vid 72 års ålder, sitter hon här vid granen och minns. Och tänker på hur bra hon har det, lugnt och skönt, julstöket känns som a piece of cake, julklapparna är enkla att fixa, ett knapptryck och välja rätt belopp så är man hemma. Och julaftonsmenyn förenklas lite eftersom, fast det är klart att det är en hel del som ska fram men nu känns det inte jobbigt alls, hon har ju så mycket tid. Och en fin familj kan hon glädjas åt, hon har en fin och snäll man, underbart snälla och rara barn och barnbarn som är på väg ut i själva livet och som ser ut att klara det alldeles utmärkt.

…..

Till sist … Tack för alla Julhälsningar i detta forum och Tack för att ni väljer att följa mitt enahanda och stundtals totalt ointressanta liv och Tack för att ni väljer att tro på att det jag skriver om är alldeles sant.

GOD JUL TILL ER ALLA!

 

Vojne, vojne … mycke nu

Det är mycket nu. Som häromdan till exempel. Tänkte att det var väl rätt många dar kvar så det kändes inte nödvändigt att trilla köttbullarna riktigt än. Beslöt mej för att, i avvaktan på lämpligare datum, kasta upp en stickning. Några timmar innan hade jag bestämt att jag skulle spara med handarbeten tills jag fick bättre tid. Nu blev jag sittande några timmar, eftersom det var ett så roligt mönster och jag inte riktigt kunde sluta.

Igår hade jag ärende ner på stan. Ärendet påkallade minst en timmes väntan. Jag köpte mej en pocketbok (en julig, fjantig, osannolik men gullig historia om en flicka som står i en godisaffär och in kommer en greve…. Jag kanske ska tillägga att den utspelade sig 1870). Satte mej på ett fik och läste bok i över en timme. Toka där!

Medan jag ändå var där köpte jag lite fina choklader och gotter (nytt ord!) Har kommit på att jag inte hinner (hihi) göra en massa julgodis som vi sedan är ”tvungna” att äta upp och som räcker ända in i januari då man har påbörjat marschen mot Beach 2022.

Å sen var jag på lååångt kafferep till söstra mi. Satt där i lugn och ro och tänkte att det är väl tur ändå att man har något att ta sig för, det är inte nödvändigt att koka knäck just idag.

Läste i tidningen om ett trevligt sätt att pynta till jul. Det var skrövliga linnedukar och kantstötta tallrikar och ljusstakar med rinnande ljus. Där är jag hemma, jag har lummer i taket och när jag ska duka fint så åker några grankvistar upp på bordet. Undras om det räcker för att säga att man har julpyntat lantligt?

Och idag är det fredag och då ska man väl förbereda sig inför myset… Måste säga att här märks det tydligt att julen står för dörren??!!… Men kanske i morgon…. Det blir kanske då jag drar igång med allt??? Ha så mysigt ni också, jobba inte ihjäl er!

 

Mer jobb…

Efter en dag med hög arbetsbelastning (allting är relativt!) kan jag äntligen luta mej tillbaka och pusta ut lite.

Igår var det nämligen dags för den stora köksrengöringen. Man kan absolut göra den vilken dag som helst, men den dagen verkar aldrig infinna sig så då brukar jag förlägga den till en dag i december. Min yngsta dotter är född på julafton. Det året minns jag tydligt att jag, när jag flängde upp och ner på stolar, i hyllor och under skåp, sa till mej själv: ”Om det går bra med förlossningen lovar jag att jag aldrig mer ska tycka att det är jobbigt att städa köksskåpen.” Så alltså tycker jag numera att det bara är roligt (svag för överdrifter?).

Om inte roligt så i alla fall intressant. Skafferiet är roligast och där märks det mest. Turerna till sophuset blir många och tunga. Gammalt mjöl, ris till risotto som jag gjorde nån gång under 2018 tydligen. Gammal Tagliatelli. Ni kanske tänker att den kan väl inte bli för gammal. Jodå, om datumet har gått ut för 2 år sen och dom dessutom ser helt likbleka ut, alltså dom med spenat, så kan det definitivt vara dags att slänga dom.

Värst var det med konserverna. Dom ska väl stå hur länge som helst? så dom har jag inte kollat på år och dag. Men nu… herregud – Vita bönor sista datum 2015… jag minns absolut att man en gång i tiden gjorde chili con carne, men att det var sååå länge sen. Och ananas…. Numera köper man ju färsk, men när i jösse namn köpte jag flera burkar ananas? Jodå, det kan jag berätta… dom köptes 2017. Herregud!

Men så himla skönt att slänga iväg sånt där. Och bäst som jag höll på så hivade jag ett gammalt uppläggningsfat som har flera sprickor och ser så där allmänt medfaret ut. Två koppar som knappt kan stå själv eftersom foten är så minimal, dom var också helt krackelerade inuti. Bort, bort, bort!

Och idag kan jag därmed ägna mig åt att reflektera över alla tingen. Kanske sitter jag till och med och tindrar med ögonen och lyssnar på nån mysig julskiva. Björn Skifs har spelat in en alldeles underbar sådan med låtar jag nästan aldrig hört.

Och kanske sippar jag på lite glögg medan jag smider planer …. På vilka rim jag ska ha, om jag ska skicka julkort till nån överhuvudtaget, hur det var då och hur det blir nu….Nej just i sjutton, idag skulle jag ju baka bullar med saffran i. Toka där… än är det inte dags att sitta och glo.

Ha så mysigt ni med!

Nu har jag roligt…

Fy faderuttan vad det är roligt att ha bråttom. Och bara för det så överdriver jag förstås. Men om man har god  fantasi och är svag för överdrifter så kan jag faktiskt säga att jag har jätteroligt=jättebråttom just nu.

Fast just nu sitter jag förstås och bläddrar i gamla jultidningar. Jag har köpt tidningen Lantliv varenda jul i flera år och det är så mysigt att spana på alla mysiga julidyller och inredningsdetaljer.

Fotona tas alltid i gamla trähus som ser ut som min barndoms lador. Utanför är det förstås lagom mycket snö. Inga stora snödrivor som man svettas bara man tänker på att skotta, nej bara så pass att man ska känna knastret under fötterna. Perfekt vinter med andra ord.

Och på bron står en kvinna i hemstickad kofta, med grova skor och tjocksockar på fötterna och en vacker sjal om axlarna, Hennes äppelröda kinder antyder att hon just kommit hem från en tur i skogen där hon plockat sig en gran och en massa andra saker att jula till det med.

Inne är det varmt och skönt. Det brinner alltid en brasa nånstans, helst i en kakelugn. Grankvistarna står som spön i backen och i fönstret ser man att julkärvarna är fulla av rödbröstade domherrar som bara mumsar och myser.

Det ligger härliga ullplädar över alla stolar. Stolarna står helst placerade intill en kakelugn. Flera mysiga böcker ligger på ett litet bord intill. Här ska läsas. Middagsbordet är så där gammalt och rustikt och som gjort för att ha grankvistar som duk. ”Och uti fönstren hänga julgranssaker”…. Och inte bara där, över borden, på spiselhällen, på hyllor och skänkar och bänkar. Hur kan dom få till nån julmat med alla dom där sakerna framme? Det finns inte en yta som inte är julig och röd och mysig.

Och dukningarna och festerna och förberedelserna. Det är spetsar och handbroderade servietter och handskrivna etiketter och krusade sidenband och snören. Det ser alltid ut att vara väldigt många gäster som kommer. Då blir jag riktigt avis, jag skulle vilja ha fest varendaste dag om jag bara såg till dukningen.

Det finns kakrecept också. Och allt är så vackert och allt ligger i fina burkar och det är röda band och snören överallt. Jag lägger mina kakor i några gamla plastburkar från Tupperware och dom är ju väldigt praktiska men inte vill man ta kort på dom och lägga upp som särskilt Jul-Granna.

Nu tror jag bestämt att jag ska ta mej lite glögg, och då, bäst som jag sitter där, så kan jag riktigt känna Julen i näsan. Den luktar. Ha så härligt ni också!

  1. Plötsligt hör jag en röst inom mej som säger till på skarpen: ”Men människa, häv dig upp ur stolen, sluta drick och ta och städa köksskåpen…. OK… det blir ju också väldigt roligt för jag gillar som bekant att ”bråtta” till det… DS

 

Snåljåp var ordet, sa Bill

Det stämmer inte… eller rättare sagt … Jag stämmer inte. Jag är hit och dit och upp och ner och, för att göra ett prinsigt citat till mitt, all over the place.

Jag köper gladeligen vad som faller mej in. En onödig sak, en ny blus fast jag har flera likadana, en slipover för det är ju så inne med såna, det smäller bara till och så tänker jag hela tiden ”det är klart jag ska ha det här, det kan jag unna mej”.

Men det som inte stämmer är när det är en rabatt inblandad. Då blir jag som galen och då jagar jag procent och tior och tjugor som en besatt. Nu har jag bläddrat fram och tillbaka i mitt köphäfte som jag köpte av grann-grabben, och kommit på att det inte var till särskilt stor nytta om man ser det rabatt-mässigt. Men jag tänkte att jag sponsrade hans klubb så det var helt OK.

Men så igår när sista bläddret var inne, det är snart slut på november. Då såg jag  ”Äta två för en, eller var det en för två?” så då blev det bråttom. Vi trängde oss in på Arenan bara för att tjäna 85 kronor. Ja det var faktiskt att tränga sig in, hela skidskytte-volontärs-staben äter där.  Check ändå på den!

Black Week eller Friday har ju funnits i många år men jag har aldrig hunnit med att utnyttja nåt. Men igår drog jag ner till skönhetsaffären på stan för att inhandla några julklappar på önskelistorna från flickorna i familjen.

I affären:
– Ja men då tar jag den där. Visst har ni nåt med Black Week också?
– Ja, det är 25 % men då kan du inte köpa den förrän på torsdag?
– På torsdag??? Jaha men då kan du väl lägga undan den åt mej?
– Nej det går inte. Du får komma tillbaka på torsdag
– OK då tar jag nästa sak på listan. Har ni det?
– Absolut och den är det också 25 % på, men det är också på torsdag

Nu började jag bli desperat. Skulle jag verkligen inte kunna få med mej nåt när jag tagit mej ända ner på stan i blixthalkan. Fick syn på min favoritdoft.

– Ja men den då. Är den nedsatt i pris?
– Absolut, men då får du komma tillbaka på lördag.

Nu måste jag gapskratta inför den förvånade kvinnan. Jag sa att det var väldigt många regler för att få handla där. Och jag riktigt såg hur hon tänkte ”Men köp till fullt pris då, din snåljåp”.

Så jag for hem tomhänt och tänker dra mej ner till stan även i morgon. Då kan jag nämligen tjäna minst en hundring… Alltså är jag knäpp och jag stämmer inte alls.

Annars sitter jag bara och väntar ut tiden då jag ska stryka mina julgardiner….. Får inte ske förrän på fredag, några principer har man väl???

 

Nåt ska jag väl kunna hitta på …

Står där och trånar och tittar längtansfullt på allt som glittrar och glimmar. Jag är verkligen förtjust i krimskrams och rött och guld och framför allt Jul.

Va trist, jag har ju allt…. (många skulle definitivt vilja syna det påståendet…). Ljusstakarna är urgamla men fina, plastgranen är lite för stor men där slår den andre personen bakut och säger att vi INTE ska köpa en mindre gran, i så fall skrotar vi gran helt. Det kommer såklart inte på fråga.

Ljusslingor, men där skulle man väl kunna pressa nån fler i nån trevlig glasburk eller lykta? Ljus i massor ska man ju ha, röda och vita. Ett ställe för värmeljusen att blossa i, det har jag massor, i guld och i silver och i rött och i grönt och med eller utan änglar… alla kommer inte ens att få plats.

Å änglar och tomtar det har jag också flera stycken. Tänker längtansfullt på stora huset där man kunde pynta ihjäl sig, där fanns det ytor minsann. Här är det skillnad minst sagt.

Och medan jag går där och fantiserar så är jag medveten om att jag ska bärga mej en vecka till. Jag bara ligger i startgroparna och ser framåt.

Åsså har jag börjat skriva upp vilka 7 sorter av kakor jag och min kompis ska baka. I fjol inställdes hela bakdagen men i år, då jädrar i min låda… här ska bakas. Köpte massa mjöl och socker och smör idag så att jag är beredd. Och jag slår i mina receptböcker och skriver och suddar och längtar… det ska bli så roligt. Och sen blir det ännu roligare när jag får bjuda nån på gosakerna.

Jag blir så till mej så jag måste lägga mej ner och vila mej i form. Försöka tänka på nåt annat så att julmanin lägger sej en aning och dyker upp igen när det är dags. För nu är det ju en helt vanlig tors dag…. Fast det är klar …. I morgon är det ju fredag!

 

Mitt liv som Handlingens Kvinna

Mitt liv som Handlingens Kvinna:

Först var det halsdukar. Jag har säkert 40 st och det trots att jag rensat ut och gett bort många.

Sen var det mysbyxor. Jag har många par men passformen är verkligen inte den bästa på nåt av dom. Beror förmodligen inte på kvalitén utan på det som stoppas in i dom.

Garn har det varit en längre tid. Jag handlar nystan på nystan. Jag beställer på nät och handlar i butik. Det finns ingen hejd på hur många färger och tjocklekar och ullblandningar jag tydligen tänker använda. Och vanthögen i papplådan bara växer och växer. Jag har en känslomässig koppling till alla som ligger där och vill egentligen inte göra mej av med en enda. Ifall nån frågar och vill titta (kanske är dom spekulanter eller också är dom bara nyfikna)  så bevakar jag noggrant reaktionerna och tänker  ”du ska inte tro att du får nån ifall du inte är riktigt jäkligt förtjust och överväldigad över mitt skapande”. I och med det blir ju som ni förstår dom flesta kvar i lilla låddan.

Nu är det städgrejer. Förra veckan träffade jag några kvinnor som undrade om det verkligen var möjligt att jag inte hade skaffat mej en Swiffer. Skam till sägandes var jag tvungen att humma och brumma fram ett ”inte än”, medan jag raskt kom ihåg reklamen där ett par går omkring med nåt tygstycke på ett litet skaft och vips är hela huset dammfritt. Måste säga att jag inte trott på det där men nu när dom sa att den var så bra så skaffade jag en direkt… och den är faktiskt bra.

Härom dan inhandlade jag en trevlig liten mopp som är försedd med en flaska på skaftet. Från flaskan kan man dutta ut lite vatten som liksom ligger steget före när man går där och torkar. Har inte provat den än men den verkar lovande. Eftersom jag inte är särskilt förtjust i att städa kommer jag att lägga ut jobbet på entreprenad i närområdet. Anbudsförfarandet bedömer jag som relativt snabb-bearbetat och lätträknat, jag frågar bara i den närmaste kretsen. Han kanske tjurar lite men på sikt tror jag att han kommer gilla att gå där och sprutta på lite…

Och i helgen är det Singel-helg på Elgiganten. Jag grubblar ihjäl mej på vad jag skulle kunna behöva ur deras sortiment. Bara för att jag ska få till en diskussion om min singel-lighet. Men det känns svårt, kanske hoppar jag den inhandlingen.

Annars är det bara prima liv. Frånsett att vintern intagit mitt liv, eller kanske ska jag snarare säga Halkan. Nu börjas det, halt och jäkligt var man än tänker sätta fötterna.

Men man får bara härda ut. I dag är det ju fredag och det är ju som bekant en väldigt rolig och solig dag.