Härligt med presenter

Det är faktiskt kul att fylla år. Och att fylla jämnt är ännu kuligare. Då får man så fina presenter. I helgen inkasserade jag en av dom, nämligen en resa till Paris med två av mina döttrar. Snart väntar nya prisutdelningar, med tredje dottern. Vi ska på konsert både en och två gånger. Härligt att man kan dra ut på paketöppningen, typ fira hela året.

Paris var förstås fantastiskt. God mat, gott vin och strålande väder. Vi har gått och stått och åkt och druckit och ätit och sett och njutit och skrattat. Det tråkigaste med att resa är när man ska berätta om hur fantastiskt det var så ser man direkt att den man pratar med inte förstår hur det var ”egentligen”. Dom nickar instämmande men dom fattar liksom inte själva grejen.

Men idag när klockan närmade sig tre och jag inte såg nåt som helst tecken till vare sig sniglar eller champagne så insåg jag att nu är det vardag som gäller.
Så idag har jag gnott och putsat fönster och i ett infall fick jag för mej att jag måste ha blågröna gardiner…. Hur kan man bara komma på en sån sak? Sagt och gjort, ner på stan och shoppade. Pust! Mätt och fållat och strukit och putsat fönster. Så nu är det höstigt här hemma. Ikväll kommer ljuspunkterna att flämta och glimma och glittra både här och där. Det blir mysigt det också!

Den andre personen i hushållet har haft en ljuvlig och lugn helg och idag ser man man hur han tänker ”Herregud, var det så här det var?”.

Mycke nu …

Var ska allt få plats? Dubbla påsar. Dubbla burkar. Dubbla paket. Jag häller över och samlar ihop, klämmer in allt i skåpen. Kylskåpet däremot är väldigt tomt, här behöver fyllas på. Frysen är proppfull trots att jag inte hittat just nån svamp. Jag har dock deltagit i tunnbrödsbak två gånger under sommaren …. Va mycket bröd det blir? Kaffekopparna – va små dom är? Vilka tallrikar använder vi? Var står äggkopparna? Kniv? Vilken är bäst? Och hur var det jag låg i soffan, på sidan eller halvsatt jag eller låg jag raklång? Känns obekvämt och ovant.

Frågorna hopar sig. Så också hemarbetet. Vem har dammat till det här under sommaren? Bäst att ”ta” köksfönstret i alla fall. Nya gardiner, ja dom är faktiskt 22 år men lika fina än. Ibland lönar det sig med kvalitet. Minns att jag brukar ha ett stort ljus på en bricka och runtomkring lite lingon. Rusade upp till ÖSK-skogen och bärgade mig några deciliter lingon, men dom var bara röda på ena sidan, inge fint. Plötsligt fick jag syn på rönnbären utanför mitt fönster. Jättefint!

Det är så många ljud här. Och många människor. Det smäller i bildörrar, det rusas i motorer, det går folk förbi fönstret både nu och då, och varje gång måste jag titta. Har börjat inse nu att jag inte känner nån av dom. Grannarna, måste höra hur dom haft det i sommar.

Så är alltså livet hemma på min gata i stan. Jag blir alldeles trött.  Jag tror jag tar och åker till Paris!

Strövtåg i hembygden


På Frösön oroar man sig över en kringströvande björn. Här duggar rapporterna tätt om en kvinna i mycket-övre-medelåldern, som syns irra omkring på skogsbilvägarna. I handen har hon nåt slags vapen, kanske är hon knivbeväpnad? Bilar som åker förbi ute på landsvägen skyndar sig att ta signalementet …påttifall.

Ingen fara… det är bara jag… som irrar omkring och letar svamp. Jag går väg upp och väg ner och konstigt nog så upptäcker man dom även när det är mycket gräs, man liksom känner på sig att där ska stå en liten gullig blodriska som väntar på att få bli plockad ??? (nu tog jag väl i …) Vi hittar inga mängder, är nog för tidigt ute. Men det är en rolig promenad, mycket roligare än att rusa runt på landsvägen och nästan falla omkull av vinddraget från timmerbilarna.

Men nu blir det andra gångvägar som gäller. I morgon drar vi tillbaka till våran gata i stan. Så nu är det packa och kolla och inte glömma och hej och hå som gäller. Och fast jag för en månad var så bedrövad över att mitt härliga sommarliv snart skulle ta slut, så har jag nu kommit på att det blir nog roligt i stan också. Det gäller att tänka ”var sak har sin tid” och nu är det mörkt på kvällarna och ute-aktiviteterna blir färre och färre (frånsett svampen då). Vi kommer tillbaka senare och kanske hittar vi lite lingon att befolka frysen med.

Vi hörs från stan…. Idag ska jag vika, syna skåpen, packa, lägga patiens (eftersom jag bara gör det på landet), inte glömma inte glömma. Och så ska jag se ÖFK vinna ikväll!
Trevlig fredag!

Fantastisk forskning …

En helt oemotståndlig artikel som jag såklart inte kan låta bli att applicera på mej själv och såklart måste kommentera.

I Canada har man i en forskningsstudie kommit fram till att 1-2 glas vin om dagen faktiskt kan ersätta 1 timmes träning. Nu när jag ska kolla om det verkligen var 1 timmes träning så hittar jag inte artikeln??? Var kan den vara? Nåja, jag har i alla fall läst den och 1 eller 2 timmar var väl detsamma.

Jag kan riktigt se mej själv hur jag vänder andra sidan till när klockan klämtar och mina kompisar ger sig i väg på en träningsomgång. Då ligger jag där och tänker att ”vänta bara”…. För det var så att man skulle dricka dom två glasen på kvällen, annars var det ingen mening. Absolut inget problem, jag väntar så gärna.

Och sen läste jag (va mycket tok man kan läsa överallt) ”Om du letar efter personen som ska förändra ditt liv, se dej själv i spegeln! SKULLE INTE TRO DET!

Idag är det torsdag – SIMMA LUGNT!

Jag har fått så mycket att tänka på …

Man kan verkligen få sig till livs en hel massa här i en liten by i södra Norrlands inland. Nu har jag varit på två evenemang som gett mej så mycket så det räcker för ett gott tag framåt, i alla fall tills på lördag för då ska jag på Auktion.

I söndags lyssnade jag på en föreläsning med Daniel Mendoza, en man som kom hit som flykting med sin familj från Uruguay i början av 80-talet. Man kunde ju ha trott att han skulle tala om hur det var att vara flykting i Sverige, men istället började han med att berätta om en oerhört svår uppväxt i ett stökigt hem och hur han så småningom bestämde sig för att bli en annan person än sina föräldrar.

Han bestämde sig för att ”tanka godhet”. Han började se sig om och upptäcka goda saker som folk runtomkring visade. Det var små saker som att någon visade vänlighet i en kö, någon som hjälpte till att bära kassar, när någon som ramlat fick hjälp att ta sig upp. Och så började han tänka att han också skulle tänka gott och bli en snäll människa.

”Det där tar jag …” tänkte jag direkt och skyndade hem och skulle börja bli god. Tyvärr så har landsbygden hastigt avfolkats och jag har inte sett en kotte på flera dar, alltså svårt att praktisera. Men så plötsligt korsades min väg av en spindel som kröp omkring här på golvet och som jag bestämde skulle få ett bättre liv bland blommor och blader, så jag lyfte försiktigt ut den på ett hushållspapper. Tippade av krypet och önskade honom lycka och välgång på de sju grässtråna. Men lugn, det är bara början. Jag kommer att fortsätta utöva snällhet på det som kommer i min väg. Som mamma sjöng: ”Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt!”

Igår kväll var vi i Hällesjö kyrka och lyssnade till en kvinna och två män Trion Yttre Bodane som framförde musik skapad av Georg Riedel. Han har gjort många välkända visor som t ex ”Idas Sommarvisa” och ”Jag en fattig bonddräng”. Och båda var så annorlunda och fina och underbara med kvinnans röst, som stämde så bra med saxofonen och pianot, det var som att jag aldrig hört dom förut. En fantastisk kväll då många tårar trillade.

Och tänk, han Georg hade skrivit en låt till mej också:
Mors lilla lathund sa:
Du må tro, jag jobbar bra,
fastän vet du vad;
inte just i dag,
jag gör det helst en annan dag.

Så nu ska jag sitta här i flera dagar och bara tänka ut goda ting samtidigt som jag nynnar vidare.

Festligt värre

 

Jag hade längtat så efter det här. Jag hade sett alltihop framför mej och glatt mej så… Jag såg hur dom kom gående. En del hade långa blommiga kjolar, andra hade såna där hängselbyxor som man liksom har när man är ute i sin trädgård och plockar upp ett och annat grässtrå. Alla kvinnor skulle ha hatt. Och alla män skulle vara klädda i jeans och rutiga skjortor, med uppkavlade ärmar. Och alla skulle le och skratta och vinden skulle sakta smeka deras kinder och det var absolut inte jättevarmt men skönt och behagligt.

Vad skulle hända?? Kan man undra? Min Skördefest…

Jag drömmer alltid om att vi ska äta lite potatis med smör som jag piffat upp med min egen persilja. Vi skulle smaska på små rädisor och vi skulle äta en god sallad från mina egna grödor. Jag skulle ha bakat fina franskbröd som jag stekt i mycket olivolja. Och vi skulle dricka vin och ha så roligt… och vi skulle prata i munnen på varandra och berätta om vilken fantastisk sommar detta varit.

Ja, ni fattar. Allt blir inte riktigt som ett reportage från Frankrikes eller Spaniens inland. Istället blev det en härlig lite blåsig dag då jag och den andre personen i hushållet skördade några förskrämda persiljor som jag klippte ner i en pytteliten burk så jag kan ha i november då jag tar mej en liten nypa från frysen. Jag insåg förstås tidigt att jag inte kunde bjuda in en enda människa, vad skulle vi ha festat på… och framför allt varför skulle vi ha festat?

Nej med mitt odlande blir det likadant varje år. Alltså ingenting. Men jag tror jag tror på sommaren och nu tror jag att jag hade för mycket hönsgödsel i år. I fjol trodde jag att ”någon” hade varit för snål med att vattna växterna, året innan trodde jag att hästskiten kanske var för gammal och inte ”tog”. Jag har massor med ursäkter och idag tänkte jag för första gången att jag kanske skulle sluta låtsas alldeles. Bära bort pallkragarna och klippa gräs där istället. Men… man ska inte fatta viktiga beslut i affekt. Jag avvaktar och ser vad vintern gör med mej.
Vi ska i alla fall äta några nypotatisar som växt i en hink ikväll. Och vem vet, kanske blir det en lika stor succé som när ÖFK klår Sundvall…. Jag hoppas i båda fallen!

Och fint var det i morse på promenaden!

Bragdguld

Ja visst måste det bli så… Att trampa omkring på en myr i strålande solsken och mitt i brinnande mygganfall = BRAGD … Skogens röda guld = HJORTRON …. Alltså borde jag få bragdguld!

Vi krakade oss ut på en myr, bara för att. Jag har ju hjortron kvar sen flera år tillbaka och det är bara nån fågäng idé att vi vill visa för oss själva att vi kan och
orkar.

Idag är det fint väder igen. Varpå jag inte kunde hitta en enda anledning till att  inte ta tag i min skogstomt. Den behöver faktiskt också fixas till lite. Det växer så det knakar överallt och nu när allt blommat ut så måste det trimmas – bort.

Jag är alltid glad att jag är kvinna. Särskilt nu när jag just köpt mej en LIE. Ni fattar?

Jag har inte fått in rätta svingen än, men jag räknar med att den kommer. Jag är ju för bövelen uppfödd på landet och på en gård. Fast inte fick jag svänga nån lie där inte, min uppgift var alltid från början till slut att räfsa. Först kanterna och sen ta upp efter släpräfsan.

Och rätt som det var började det droppa från pannan. Raskt drog jag mej ner till sjön för ett hastigt dopp. Har hört att badloppor angriper stort som smått i år men jag kommer att klara mej. När min strömlinjeformade kropp klyver vågorna i ett enda tjusigt hopp så hinner inga loppor med. Efter några simtag rakt ut tills jag är säker på att jag nästan inte bottnar, så vänder jag på hela mej och simmar in till land igen. Fort och kvickt. Och jag passar på att skvätta lite också så att dom ska fatta att ”mej rör ni inte”.

Så här är det alltså ”dagarna som går” och dom går så bra så!

Viktig information!

I år på Mors Dag förärades jag en prenumeration på tidningen M-Magasin. Det var väldigt snällt och bra, själv står jag stundtals och tummar på nån veckotidning, tänker att det kunde väl vara kul att läsa lite skvaller, men just när jag ska slå till så kollar jag på priset, och plötsligt blir jag snål. Nästan 50 kr för en tidning när jag kan köpa en hel pocketbok för ca 80 kr. Men såklart om man får en så ..

Just den här tidningen är för kvinnor 50-60 och uppåt och där platsar man ju länge. Och i just det här numret finns ovärderlig information att hämta: ”Bästa sätten att strama upp halsen – utan lyft!” Visst låter det fantastiskt. Och nu ska ni som inte har nån tidning få ta del av dessa fantastiska tips:

  1.  Halskräm … tror jag inte ett dugg på. Skulle inte funka för mej för jag glömmer alltid att smörja in halsen… är det kanske därför som det blivit så många halsar på mej plötsligt?
  2. Dermapen – tunna nålar som sticks in på önskat ställe… det kunde man tydligen inte göra själv, annars har jag många knappnålar som jag skulle kunna använda
  3. Fractora forma – radiovågsbehandling… den var ganska billig dessutom – 12000 för tre behandlingar! Då köper jag hellre vingar för pengarna. Och här har dom skrivit Före och Efter. Före: Åren har satt sina spår (jojo), Efter: Betydligt mer uppstramad hud… smart, verkar svårt att mäta, tomma löften med andra ord.
  4. Trådlyft ….kirurgiska trådar…. inga kommentarer
  5. TCA-peeling… men då kan man fjälla ordentligt en vecka efteråt.

Vad är det här? Jag orkar knappt läsa klart … men just när jag ska bläddra vidare står det längst ner: KNYT EN SCARF!!! Vilket jäkla bra tips. Värt en hel prenumeration bara det. Scarfsar har jag som bekant några tiotal av så det blir billigt och bra och det bästa är att när jag är hemma och ingen ser mej kan jag halsa på som jag vill, rynkig och stygg.

Jag är säker på att jag i denna tidning kommer att hitta en massa hokuspokus för oss arma kvinnor som inte ser ut som vi gjorde.

Idag är det ett obönhörligt härligt väder. Jag kokar potatis och ska ta med den och matjesill till stranden. Det blir kanon…. Och jag ska bada idag också! Ha så härligt ni också!

Alla maktlösa ting

Jag brukar ju beskriva tingen omkring mej. Särskilt tingen som inte gör som jag vill. Nu idag heter tingen Sotarn och Banken. Först:

Sotaren anmälde sitt besök här på Lantstället. Han skulle inte bara komma ensam utan tillsammans med självaste Inspektörn. Herr I var här för fyra år sen och retade upp mej ordentligt, särskilt när han skulle berätta hur man gjorde när man eldade i vår kamin. Han beskrev att man skulle lägga in ett vedträ åt gången och att dom helst skulle vara av en viss längd. Han konstaterade snabbt att ett vedträ som låg i korgen var alldeles för långt…. VA?? Sen fick vi anmärkning på att stegen var fastsatt med fel sorts skruv… Den som sotar har inga problem med stegen, han klättrar upp och ner som värsta stengeten. Men det är det fel sorts skruv. Den ska sättas fast med en mutter på insidan. På vinden alltså…  Vi har verkligen försökt få hit nån som kan hjälpa oss med detta men till dags dato har ingen dykt upp trots ihärdiga påminnelser.

Alltså var det med bävan vi mottog Herr I. Han anmärkte såklart ännu en gång på stegen, samtidigt som kompisen – Sotarn – inte hade några problem med steg-isättningen på taket. Vedträna hade vi mätt och lagt i korgen så där var det OK. Men han lyckades hitta ett fel till. Nån grej ska sättas fast på taket vid stegen. Nåja, om jag har tur kommer den vidtalade hantverkaren hit innan september.

Så kom räkningen, eller rättare sagt två räkningar. Dom ska jag såklart betala, fast jag måste verkligen kontrollera vad en Grundavgift på fritidshus innebär. Måste man betala för att elda? Räcker det inte med att man betalar sotaren? Det blir en annan historia.

Nu var det räkningen, som saknade OCR-nummer. När jag lägger in uppgifterna så saknas ”ruta” för meddelande. Jag kontaktar såklart banken och följande fantastiska konversation utspelar sig:

Jag: Jag försöker betala en räkning som saknar OCR-nummer. Ingen meddelande-ruta kommer upp.
Banken: För många ord.
Jag: Ingen meddelanderuta.
Banken: Meddelande från banken?
Jag: Betala, saknar meddelande-ruta
Banken: Beskriv ditt ärende.
Banken: Här kommer en lång beskrivning hur jag ska göra för att betala en räkning.
Jag: Är frestad att skriva att jag minsann vet hur man betalar en räkning, man får nämligen väldigt god övning i just det. Men jag inser förstås att det blir alldeles för många ord. Och jag inser också att detta är helt forum för min fråga. Robotar har onekligen sin begränsning.

Ja herregud, jag blir väl tvungen att kontakta Sotaren ända nere i Ljusdal och meddela att han får komma hit och hämta kontanter. Fast var ska jag få dom ifrån?

Nej nu är jag gnällig. Nu ska jag ut i dagen som verkar vara kall, blöt och ogästvänlig. Skickar en bild på nåt jag lyckats med (förmodligen beroende på att denna vackra ros inte kräver nån som helst skötsel eller omsorg).

För övrigt önskar jag inte att jag blir fluga i mitt nästa liv. Dom verkar så oroliga, flyger och flaxar dagarna och nätterna i ända. Och ibland, om dom har otur, hamnar dom på ett ställe där en tokig käring jagar dom med ett avlångt föremål med nåt fyrkantigt längst fram, uttalande hotelser som: ”Kom an bara”, ”Nu ska du få”, ”Inbilla dej inget”, ”Jag kommer att ta dej”, ”Sätt dej bara så …

Och idag är det tisdag, det blir nog bra det med…

 

 

 

 

Vad är väl en bal på slottet?

Ibland smyger den sig på. Tanken på att dansa. Det var ju så roligt och så längesen. Tänk om man skulle? Men kan man? Vågar man? Är det så roligt längre?

Och vilka skor har man när man dansar nuförtiden? Kan ju minnas alla skor med klack som gled omkring så lätt på det nysteariniserade golvet? När jag tittar i skohyllan nu så ser jag bara några platta pladuskor som ser mer än tråkiga ut. Man kan väl inte ha träningsskor när man går på dans? Hur skulle det se ut? Men jag har för länge sen övergett klackeskorna, nu gäller det att se till att fötterna får plats…. så att dom kan växa ännu mer..

Jag gjorde ett studiebesök på en dansbana för flera år sen. Då befolkades dansgolvet av unga människor som förmodligen gått buggkurs tillsammans. Dom dansade såklart bara med varann och som dom buggade… ja dom svängde och bredde ut sej så väggarna på logen bågnade. Så pass att det inte fanns något utrymme för någon annan än dom som också gått kursen och åkt i samma bilar till dansen. En kille buggade med två stycken samtidigt … snacka om att ta plats. På min tid satte kavaljeren en ära i att inte krocka med någon när man dansade, han svängde så fint och smidigt mellan alla paren och det var en ren fröjd att göra 1 – 2 – 3 – ta ihop. Och tänk när man fick tag i en snidare som ibland körde liksom baklänges… ljuvligt var det!

Frågorna hopar sig… Vad har man på sej på dans? Ja om man ska använda befintlig sko-flotta så får det såklart bli långbyxor. Borta är förmodligen den tiden då kjolen svängde runt bruna ben och man blev uppbjuden heeela tiden. Det går såklart bra med långbyxor också, då slipper man svettas på låren för det är väl meningen att man ska dansa sej svettig?

Efter alla dessa frågeställningar och funderingar så slår det mej plötsligt. Tänk om man blir uppbjuden av en som gnussar? Vad har hänt med dansen? Vilket påhitt att hålla på och slänga med huvudet sådär? Hur ser man ut i håret efter en stund med en gnuss-dansare. Jag skulle förmodligen få en lättare hjärnskakning i försöken att hålla undan huvudet. Sen skulle jag förmodligen vilja kräkas för det ser så otroligt äckligt ut.

Nej jag blir nog hemma och luktar på blommorna…. Lika bra det! Idag är vädret strålande och flugorna flyger som kamazake-piloter här inne i köket. Så jag tar mej en svängom med flugsmällan istället, barfota och i ett par urtvättade shorts. Vilken höjdardag det här blir!