PUH …

Faktiskt får jag säga ”äntligen”…. Nu har tiden för utnyttjande av På Stan Häftet gått ut. Det har varit svettiga dagar kan jag säga. Speciellt som jag alldeles glömde bort alltihop under sommaren.

Jag har räknat ut att jag tjänat in kortet + ca 300 kronor till. Men om man tänker på vad jag köpt så ser inte siffrorna lika smickrande ut. Jag behövde faktiskt inte ett nytt fruktfat, jag har ju redan 4 stycken Men det här var lite mindre och det ser inte trevligt ut när två clementiner ligger och skvalpar på jättefatet. Alltså var jag helt tvungen att köpa ett nytt litet fint ett…


Och inte behövde jag en mörkgrön sidenblus… jag har faktiskt väldigt mycket kläder. Dessutom upptäckte jag, när jag skulle använda den, att den var helt omöjlig att stryka. Den går alltså tillbaka under dagen. Så där blir det avdrag på intjäningen.

Och jag beställde en bok till barnbarnet och insisterade på att den skulle betalas i förskott.

Och almanackan för 2020, som jag ju inte behöver på ett tag än.. den ligger nu färdig och beredd på nytt år och där tjänade jag faktiskt hela 6 kronor.

I samband med förra veckans fyndresa nere på stan fick jag plötsligt syn på en lång kö på Åhléns. Där stod att man fick 20 % rabatt om man handlade för 500. Det hade jag ingen aaaning om. Jag gjorde ett hastigt överslag och kom på att min hudkräm nog snart är slut, det spelar ju ingen roll när man köper den? När jag stod där och plockade kom en kompis fram, hon funderade på att köpa en parfym men retfullt nog kostade den bara 499. Där ser man, det är fler som gillar rabatter! Stoiskt överlät jag min nagellacksflaska ett tag, jag hade redan varor för 500 kr. Vi kände oss lite busiga och väldigt ekonomiska där vi stod i var sin kö och åtnjöt vår rabatt.

Det var bara det att jag – det här har jag kommit på nu – sa till henne ”Du får väl swisha mej sen.”Hon såg liiiite undrande ut. Nu idag, 2 veckor senare tänkte jag kolla om hon hade skickat pengar för nagellacket. Inga pengar…. Då, och inte förrän då, kom jag på att det är ju för sjuttsingen jag som ska betala henne. Det var ju mitt nagellack. Pinsamheten känner inga gränser. Jag har ringt och undrat hur hon planerade att framföra detta till mej och hon sa att ”hon inte hade tänkt på det så mycket”…. Hm, det tror jag säkert att hon har. Nu är pengarna överskickade och hon fick t o m 1 krona i ränta, ingen ska säga att jag är en snål jäkel när det kommer till skulder. Men man kan verkligen säga att jag är en riktig snåljåp när det gäller att få åt sig rabatter.

Och idag är det en härlig måndag och jag ska tassa ner på stan och Bara Lämna Tillbaka… Inte Köpa Något Alls!

Hos doktorn

JAG: Först vill jag be om ursäkt för att jag belastar sjukvårdens dyrbara tid. Jag är nämligen inte alls sjuk utan vill bara lägga fram några synpunkter.

Här börjar den unge läkaren, som direkt när han kom in i rummet slank ner på yttersta biten av stolen, beredd på att direkt hoppa upp och undersöka något, anta en spänd hållning, plocka fram en blank sida i sitt collegieblock och försynt stryka sig i pannan med en svettig hand

Ja, låt höra!

JAG: Det är tre saker.
Han greppar om pennan som var den en livboj..
JAG: Nr 1: Jag är så svälld längst ner på benet, där foten börjar, det känns som nåt mjukt och luddigt där. Jag vet att jag har en VISS övervikt, men visst är det väl konstigt om allt samlas där nere?

DOKTORN: Jag ska titta på det.
Han klämmer och känner på fotknölen som knappt syns pga allt som lagt sig som bomull i vägen
Nej det här är inte farligt, jag föreslår stödstrumpor.

JAG: Jag tänker på strumporna som jag med nöd och näppe fått på mej under flygresor och som jag direkt vid landning sliter av mej. Sliter och sliter…. Dom sitter ju stenhårt fast på benet. Tänker också att jag kanske väljer att ha luddiga fotknölar.
Men jag svarar glatt. Men va bra, då ska jag köpa såna.
Nr 2: Jag är så fläckig i ansiktet.
(mitt ansikte, främst min panna påminner om ett ölandskap i Karibien, det röda är havet, mycket vatten blir det, och dom små ljusbruna stråken föreställer öar. Fint i Karibien, men inte i min panna.

DOKTORN: Vi ska titta på det (varför säger dom alltid vi… vi ska klä av oss … vi ska kolla på det …

JAG: För många år sen hade jag fläckar i ansiktet som dom frös bort på Hud. Men dom var liksom lite mer centrerade, rödare och fnasigare. Jag förstår ju om man inte kan frysa bort allt det där, undrar vilket redskap man skulle använda då?

DOKTORN: Det har du rätt i. Här får vi nog avvakta tills dom blir mer centrerade i formen. Du får hålla uppsikt över det.

JAG: Nr 3: Ibland rapar jag flera gånger i rad och det är ganska hårda smällar. Och sen har jag halsbränna ibland. Men då tar jag en Omeprazol
(jag sa inte att jag tar en sån tablett om jag ska bort på middag och dricka vin också …man vill ju inte berätta att man vid min förhållandevis höga ålder förbereder en bortamiddag med att grunda…

DOKTORN: Har du ont i magen? Inte. Här passar han på att berätta om  magmunnens och struphuvudets funktion. Då är det jättebra att du gör som du gör. Ta en Omeprazol när du känner att du behöver det. Det är inte farligt.

JAG: Jamen va bra då… då var det inte mer jag hade.

DOKTORN: Vi kan väl ta några blodprover också…. Nu när du ändå är här!
Jag kan riktigt se hur lättad han är… vad hade han trott?

Jag tackar för ett bra samtal och säger: Är du stationerad på den här hälso-centralen? Blir du kvar här? Jag säger inte ”blir du min egen doktor nu?”

Han svarar: HRMFP och får plötsligt väldigt bråttom bort genom korridoren.

 

Vad kan den göra?

Vilt uppskruvad och svettig, i total koncentration och på inte minsta sätt uttröttad eller uttråkad fäste jag blicken på TV-skärmen hos Friskis och Svettis. Där stod ”Tänk på vad din kropp kan göra istället för att fokusera på hur den ser ut!”

Skitenkelt, det fokuset har jag flyttat för länge sen. Det är för sent att gräma sig över hur man ser ut. Men jag fastnade ändå i tanken. Vad Kan Den Göra? Kroppen min. Tanken har ältats och förädlats under längre tid. Här kommer mina slutsatser:

Den kan gå i normal takt ganska långt
Den kan ligga still oändliga stunder så länge motivation och intresse finns att ligga kvar (spela spel på mobilen, kolla på nån härlig film, lösa korsord halvliggande)
Den kan avbryta den raska promenaden eller den intensiva träningen direkt, ifall nån bekant dyker upp för att prata lite
Den kan läsa böcker hela nätterna utan att få ont nånstans, typ liggsår
Den kan skratta och gråta och snyfta och jubla (på fotbollen)
Den kan svära och skrika (på fotbollen)
Den kan tänka på mina döttrar dagligen och stundligen (hur det går, ska gå och har gått för dem)
Den kan njuta av mat och dryck
Den kan ha nästan alla kläder i garderoben
Ja, det räcker väl så här långt. Hel OK med andra ord.

Igår hade jag förresten ett snack med Ian Burchnall (han störde mej i promenaden). Många skulle säga att just ”snack” är dåligt med sanningen överensstämmande, helt klart en överdrift. Men jag sa i alla fall ”Good luck on Sunday” ”Thank you” ”I´m here to check your shape” ”Good”. Sen hade han så himla bråttom där han sprang omkring på andra sidan skranket, höll väl på att fasa ut nån meningsfull träningsidé där på planen. Och jag lommade iväg hemåt och tänkte att nu har jag gjort mitt, jag har uppmuntrat honom så det så.

Och idag är det en strålande lördag. Av PUB-besöket igår syns inga spår varken i själ eller hjärta. Solen strålar, löven ligger alldeles still och jag ska ta mej en tur ner på stan och köpa en blomma för ikväll är vi bortbjudna på middag. Det ska bli så roligt! Härlig lördag på er!

Måste testas…


Snäll-Grannen ger mig understundom en hög med smaskiga tidningar. Svensk Damtidning är mumma om man vill följa med det senaste i ”branschen”. Mest är det kungahusen som skärskådas och ibland bläddrar jag raskt över bilderna på nåt bröllop i Belgien där en systerdotter till hon som var kusin till systern till Albert har gift sej. Min kunskap om Belgien slutade med Albert och Paula (hette hon verkligen så?).

Men mest handlar det förstås om vårt kungahus och det är onekligen en bedrift att vecka ut och in fantisera om vad man tror försiggår mellan svägerskorna Sofia och Madeleine, eller vad man tror om Chris lämplighet som prinsessmake. Kronprinsessan med familj undgår förvånande nog all negativ granskning.

Britterna är påpassade. Mest är det nu prins Harry och hans skådespelande fru. Dom står inte högt i kurs, kan jag berätta. Det senaste som totalt skämt ut prinsen och som heeeela engelska folket förfasar sig över är att han på senaste tiden
HAR STÄNGT SIN BILDÖRR SJÄLV!!!
Ni fattar! Hur kan han? Det ska ju en annan person ordna, en som är särskilt utsedd för detta!

Tanken kittlar. Jag tänker (det här är en annan sak som jag kommit på… Nu säger inte folk ”jag tror” längre utan ”jag tänker”, vilket onekligen låter mer sofistikerat och intelligent?). Jag tänker alltså att det här skulle vara en fin liten uppgift för den andre personen i hushållet. Medan jag med ett elegant kliv kravlar mej ut ur bilen, grabbar handväskan (för den vill han väl inte bära?) och glider in mot ytter-dörren så hör jag i bakgrund en bildörr falla… SMACK!

Härlig fredag ni också!

Nya inköp

Härom veckan stajlade jag om i vardagsrummet, stajla för mej innebär att jag bytte gardiner. Alla prydnadssaker är samma som vanligt och min fruktskål är som vanligt alldeles för stor för några äpplen som ligger där och skramlar. Funderar på att köpa nåt mindre, men var ska jag ställa schabrak-fatet? Nya färger kräver nya tillbehör. Kuddar finns i lager i allsköns färger. Såklart hade jag två som passade alldeles utmärkt till den blågröna färgen. Fast det behövdes ju några fler, så raskt inhandlade jag två till.

Men så var det filten. Den kära filten som jag varenda kväll drar på mej, fast jag inte fryser ett dugg och fast jag efter en stund är så blossande varm att strumporna ryker först, sen öppnar jag upp för ena benet och till slut är hela filten vräkt åt sidan och jag bara kippar efter luft. Nu är mina filtar vita eller rosa… passar inte alls. Så härom dan när jag av en händelse befann mej uppe i Lillänge (va tråkigt det är att gå på shopping där!!!) så hittade jag en filt i precis rätt färg, och den såg så ullig och gullig ut och den var så billig… Alltså!

Första kvällen var ljuvlig, den var varm och skön och mjuk och len. Det var bara det att när jag skulle lägga mej så såg jag att mina svarta mysbyxor mer liknade en päls av okänt ursprung. Filten hade hårat av sej nåt så fruktansvärt! Vad göra? Jag törs inte tvätta den för då brakar väl hela filtermekanismen på tvättmaskinen sönder.

Passade ju bra för nu fick jag byta dammsugarpåse direkt. Vilket var en väldig tur eftersom jag köpte såna där små kulor som ska lukta gott när man dammsuger. Expediten sa att man kunde ta ganska många. Så jag sopade ner halva röret på golvet och sög in det i dammsugaren. Det blev för många…. Nu stinker det nån konstig lukt som väl ska kännas frisk och härlig men som faktiskt är riktigt äcklig. Man kan säga att jag nu alltså gjorde ”två flugor på smällen”.

Inte för att jag tror att filten har slutat håra efter denna behandling men kanske får den bara ligga lite nonchalant på ryggstödet till den vita soffan. Jag har sett i inredningstips att man liksom bara ska slänga ner filten, skrynkla till den liksom. Men det verkar lite slarvigt… fast om jag skulle göra det så behöver jag inte vika ihop den på natten när jag lägger mej.

Det är många det är synd om. Just nu tycker jag synd om alla fåglar här ute. Alla som liksom jag inte hunnit fatta att det snart är vinter.  Jag kan verkligen sätta mej in i hur dom känner sig. Tänk om nån skulle säga till mej  ”nu ska du dra söderut och stanna i flera månader…. ”jag som inte har packat!” ”Vad ska jag ha med mej?” Vilken väg ska jag ta?” ”Hur stor blir gruppen?” Inte undra på att dom flyger som yra höns.

Och idag är det söndag och ÖFK ska ta 3 poäng… i alla fall som jag har tänkt det!

På topp

Jag hade kunnat spara in gym-besöket. Pulsen var på topp redan när jag vaknade.. väldigt sent! Snabb som en elefant stapplade jag (jag stapplar alltid på morgonen) ut i badrummet och trängde på mej mina slimmade träningskläder. Slängde i mej frukost och tittade ut.


Helt vitt ute och det, ja inte precis vräker ner, men ändå ¨det pinnar på, vita flingor och på marken har dom lagt sej dom rackarna. Usch… vill inte!
Nu är det bråttom. Kan inte gå till gymmet i ”små-tränings-skorna”, dom är inte små men dom är nätta och lätta och har härliga tunna sulor. Iväg till förrådet i ett annat hus för att hämta upp vinter-dito. Måste ha överdragsbyxor, mössa, vantar. Skit, jag ska på lunch sen och hade inte tänkt tvätta håret men nu om jag ska ha mössa…. Skit.

Vid det här laget är puls och hjärtfrekvens på topp. Men jag bangar inte för en sån sak. Gym-passet ska genomföras till varje pris. Vem är väl jag som skulle sumpa en sån chans till välmående och ett förmodat längre liv?

Tänker positiva tankar, att när jag kommer hem från lunchen, kan jag lägga mej raklång och bara viiiila mej hela eftermiddan och kvällen. Om vädret fortsätter så här så blir det dessutom under filten. Because I´m worth it!

Ha en härlig dag ni med!

Äntligen inne!

”När fan blir gammal blir han religiös”, finns det ett gammalt ordspråk som heter. Nu har jag ett nytt: ”När jag blev gammal blev jag inne”…. Det var ju på tiden kan man säga.

Men faktum är att idag hamnade jag framför TV:n på förmiddan. Något som jag normalt inte gör eftersom jag inser att mitt TV-tittande i så fall skulle ta alldeles för mycket tid till förmån för andra viktiga saker som jag ska göra under dagen (hihi). Det räcker att jag sitter hela kvällarna.

Men så i morse, när jag passerade bildrutan, såg jag en jättesöt tjej som var hos frisören. Det har tydligen varit nån frisörtävling av stora mått. Hon var enormt söt. Håret var blont och snaggat och sen hade frisören gjort som vägar i huvudet, raka linjer som skulle föreställa nåt, jag tror hon nämnde isberg…. KAN ha hört fel! Och sen fyllde man i ”vägarna” med mörkare färg.

Och såklart fanns där en som sminkade modellen också. Och då hade hon lagt in FRÄKNAR. Ni fattar!! Supercoolt tyckte alla närvarande i studion. Jag säger bara … som jag kämpade med fräknar när jag var ung. Jag la på gurkskivor, undvek att sola, smetade på massor med brunkräm (jag veeet att det heter foundation), men icke, dom syntes för mycket. Nu har dom blivit större kan jag säga, nu talar vi inte om prickar utan o hela stråk av bruna färger. Man skulle kunna säga att jag ser ut som en snabb skiss av uralbergen i ansiktet. Mycket brunt och väldigt många fläckar och väldigt lite plats däremellan.

Men eftersom jag blev så glad att jag mina fräknar äntligen var inne, så tog jag hand om tomten ute. Den är cirka 1 meter bred och några fler lång. Tacksamt objekt. Och så köpte jag en fin kruka med ljung.

Höst ute, höst inne, sol i hjärtat sol i sinne!

Snart så ..

Snart så börjar det ordna till sig. Jag hittar numera både koppar och glas och vägen till tvättkorgen ligger som en öppen autostrada. Att slänga smörkniven in i diskmaskinen lyckades jag med vid första försöket.

Nu är det nog bara stressen som jag ska hantera. Jag har en massa tider inbokade??!!! Det känns väldigt ovanligt och arbetsamt. För säkerhets skull skriver jag upp mina inplanerade aktiviteter både i mobilen och på en almanacka som hänger på kylskåpet. Den som hänger är alldeles fullklottrad – jag har skrivit för stort.

Då undrar man förstås (vem skulle undra???) vad en klart övermedelålderskvinna kan ha att göra vecka ut och vecka in? Frågan är befogad, men vill man så kan man. Mina ideella verksamheter har börjat så smått, frissan (hjälp hur jag ser ut!), möte i alla möjliga konstellationer som jag lyckats nästla mig in i, kören startar och jag har börjat på Gymmet. Ja ni fattar, det här är ingen dans på rosor.

Sen har jag inte nämnt dragspelet, korsordet och stickningen. När vi var i Paris köpte jag GARN…. Ja egentligen skulle man väl inte tala om sånt. Som syrran säger, ”Du skulle kunna söka för det där, men det är förmodligen för sent”. Sa hon, som köper ett nystan så fort hon känner ull-lukten nånstans.

Och apropå gymmet så har jag börjat på Friskis som ligger alldeles över vägen från min gata i stan. När vi var där för andra gången sa jag till min kompis…. ”Man kan ju undra varför man håller på med det här?”, eftersom jag då faktiskt hade lyckats frammana flera svettdroppar och kände mej lite trött. Hon sa att det såklart är jättebra att gymma, ”du förlänger förmodligen ditt liv genom det här”. Hmmmm. Med den intensitet, periodicitet, inlevelse och koncentration som jag lägger på maskinjobbet så har jag svårt att tänka mej att det skulle röra sig om mer än en vecka i bästa fall. Och i så fall så…

Fast jag skojar förstås, det är kul. Jag träffar en massa kompisar där och vi känner oss alla så fit-ade och slimmade och djärva när vi struttar runt i våra snygga gym-kläder – här lägger vi stor vikt vid både kvalitet och modernitet. Och för min del så tycker jag det känns super att kunna säga att jag går på gym, jag kan förmodligen lura i flera stycken att jag är den sportiga typen.

Ett annat problem på min gata i stan är att jag stundtals är osäker på vad jag ska ta mej för. Nu går det inte att gå ut och sätta sej på broa och glo. Om jag ska ut måste jag ha nåt mål eller nån uppgift. Nu kom jag på att jag har en sån faktiskt. Jag är Sopchef i ett av våra miljöhus. VA…. Det har jag nästan glömt… Alltså måste jag skynda mej ut och bläddra lite i påsarna innan det blir dags för Fredagsmys… det blir härligt, för det är precis samma inriktning och utfall som på landet!

Ha så roligt ni också!

Härligt med presenter

Det är faktiskt kul att fylla år. Och att fylla jämnt är ännu kuligare. Då får man så fina presenter. I helgen inkasserade jag en av dom, nämligen en resa till Paris med två av mina döttrar. Snart väntar nya prisutdelningar, med tredje dottern. Vi ska på konsert både en och två gånger. Härligt att man kan dra ut på paketöppningen, typ fira hela året.

Paris var förstås fantastiskt. God mat, gott vin och strålande väder. Vi har gått och stått och åkt och druckit och ätit och sett och njutit och skrattat. Det tråkigaste med att resa är när man ska berätta om hur fantastiskt det var så ser man direkt att den man pratar med inte förstår hur det var ”egentligen”. Dom nickar instämmande men dom fattar liksom inte själva grejen.

Men idag när klockan närmade sig tre och jag inte såg nåt som helst tecken till vare sig sniglar eller champagne så insåg jag att nu är det vardag som gäller.
Så idag har jag gnott och putsat fönster och i ett infall fick jag för mej att jag måste ha blågröna gardiner…. Hur kan man bara komma på en sån sak? Sagt och gjort, ner på stan och shoppade. Pust! Mätt och fållat och strukit och putsat fönster. Så nu är det höstigt här hemma. Ikväll kommer ljuspunkterna att flämta och glimma och glittra både här och där. Det blir mysigt det också!

Den andre personen i hushållet har haft en ljuvlig och lugn helg och idag ser man man hur han tänker ”Herregud, var det så här det var?”.

Mycke nu …

Var ska allt få plats? Dubbla påsar. Dubbla burkar. Dubbla paket. Jag häller över och samlar ihop, klämmer in allt i skåpen. Kylskåpet däremot är väldigt tomt, här behöver fyllas på. Frysen är proppfull trots att jag inte hittat just nån svamp. Jag har dock deltagit i tunnbrödsbak två gånger under sommaren …. Va mycket bröd det blir? Kaffekopparna – va små dom är? Vilka tallrikar använder vi? Var står äggkopparna? Kniv? Vilken är bäst? Och hur var det jag låg i soffan, på sidan eller halvsatt jag eller låg jag raklång? Känns obekvämt och ovant.

Frågorna hopar sig. Så också hemarbetet. Vem har dammat till det här under sommaren? Bäst att ”ta” köksfönstret i alla fall. Nya gardiner, ja dom är faktiskt 22 år men lika fina än. Ibland lönar det sig med kvalitet. Minns att jag brukar ha ett stort ljus på en bricka och runtomkring lite lingon. Rusade upp till ÖSK-skogen och bärgade mig några deciliter lingon, men dom var bara röda på ena sidan, inge fint. Plötsligt fick jag syn på rönnbären utanför mitt fönster. Jättefint!

Det är så många ljud här. Och många människor. Det smäller i bildörrar, det rusas i motorer, det går folk förbi fönstret både nu och då, och varje gång måste jag titta. Har börjat inse nu att jag inte känner nån av dom. Grannarna, måste höra hur dom haft det i sommar.

Så är alltså livet hemma på min gata i stan. Jag blir alldeles trött.  Jag tror jag tar och åker till Paris!