Idag händer det …

Idag har jag duschat länge. Tvättat håret. Smörjt in heeeela min torra fnöskiga och omfångsrika kropp med väldoftande oljor. Sminkat mej, inte bara ögonfransarna utan hela kittet, ögonskugga i två färger, ögonbrynen har jag gjort så svarta som jag vågade och försökt rita dit en linje där det inte finns så många hårstrån, foundation så nu ser jag inte ut som en fläckig vit alpakka utan mer som en som vistats ute i solen timvis och fått massor av ”fin” färg. Läpparna lyser vällldigt röda.

Jag har valt kläder med omsorg, fast det blev svart idag också. Konstigt nog så har jag svårt att klä på mej nåt vettigt på dagarna. Oftast hemfaller jag åt mysbyxor – där ser man, tur att jag köpte så många såna under en period (det är värre med alla halsdukar som jag handlade när jag inte kunde hitta på nåt annat, när ska jag använda dom?, känns lite varmt att vira en sån där jättelång runt halsen när man bara ska förflytta sig från kök till soffa).

Jag har tagit på mej ringarna vilket har känts helt onödigt innan.

Jag sitter här och inväntar tiden. För jag har nämligen en sak som jag ska göra idag…..
Lugn bara lugn, jag har förstås kollat hur det ska gå till i mitt tillstånd. Har varit och läst på dörren att man bara ska sitta och vänta så kommer dom ut och hämtar.

Så, iförd plasthandskar och med antagande av en sluten min, kommer jag att sitta utanför BILPROVNINGEN om en kvart.
Hörs!

PS… På mitt förra inlägg hade jag 10 kommentarer, där alla utom en ville sälja på mej fotbollströjor. Vad får dom alltifrån?

 

Det hade jag inte tänkt på

JUST JA… det hade jag glömt. Det är ju Stilla Veckan nu. Aldrig har väl så många anpassat sina liv till rekommendationer från Bibeln. Och jag tänker på så många andra saker som passar så bra just nu…Stilla flyter Don, Stilla Natt, Ligg Still, Stilla din hunger… ja det finns många härliga citat som man kan leka att man lever efter.

Stilla och stilla … idag jädrar i min låda drar det igång.
1.Jag ska lägga in sill – löjligt för två personer, kunde ha satt ett kryss i ”Kryddsill” på min nota

2.Jag ska baka en kaka – varför/varför inte, frågorna haglar

3.Jag ska plantera – när jag inte vågade beställa fröpåsar från Maxi så beställde jag en låda som ska vattna och blomstra alldeles av sig själv. Med följde två knular som jag ska lägga i vatten, efter ett tag blir dom till härlig mull och i den ska jag sprida ut en lllliiiiiiiten påse med basilikafrö och en liiiiiiiiten påse med persiljefrö. Sen ska lådan stå både osoligt och soligt och sen har jag början på en köksträdgård (fan trot!)

4. Jag har rätt mycket att stå i när det gäller att planera menyer. Oss emellan sagt så är det helt blankt i skallen när jag ska tänka ut vad vi ska äta. Mat finns, det är inspirationen som saknas… och vad har man till? Såser? Röror? Allt har suddats ut. Helst skulle jag köra makaroner och korv ikväll, det är i alla fall väldigt okomplicerat och något som jag absolut har ingredienser till… men såklart inte. Så gör man inte på självaste Skärtorsdagen. Klockan är ju bara halv tio så innan sex lär jag väl komma på nåt.

5. I will go out… Igår hann jag inte. Det var så stökigt här hihi, och när jag äntligen blev klar med alla mina göromål så började det regna/snöa. Brrr! Bestämde mej för att gå en annan dag, det haster icke.

5. Roman i ÖP, måste läsas varje dag – fast det går väldigt fort. Räknar med att hinna klart mellan varven, jag har en stickning på gång också.

5. Sy ett ben. Jo det är sant. Jag har beställt hem julbonader, flera stycken, och nu har jag börjat på den ena. Efter att ha utformat en katt som är enorm och mer liknar ett nötkreatur misstänker jag att Tomten blir jättestor, med skostorlek minst 54. Han drar på en kälke och på den ligger en julgran. Jag gruvar mej redan nu för när jag ska börja sy barren. Hur många barr finns det inte på en gran? Och i alla mönster så envisas dom med att det ska vara flera flera grönfärger. Så ser väl inte granar ut? Dom är väl väldigt enfärgade som jag minns det.

6. En mordhistoria måste få ett slut. Där lägger jag nog en och annan halvtimme på att få reda på vem som är mördaren. Jag är inte så väldans förtjust i deckare eftersom jag tycker att det är väldigt spännande väldigt länge. Intrigerna och bevisen haglar. Men när det kommer till upplösningen av historien, som jag anser ska komma i sista kapitlet, då är det som att dom inte orkar längre. Då faller allt platt och mördaren kan vara precis vem som helst, och det kan vara hur ologiskt som helst.

7. Sen är det kväll och jag är förmodligen jättetrött efter en ansträngande dag.
Ja ni fattar. Skönt att det snart är helg så man får pusta ut. PÅSK PÅ ER!

… och tiden den går

Nu är vi inne på fjärde veckan då vi tillämpat social isolering i, för oss i det här hushållet, ”splendid isolation”. Lusten och ivern att utföra stordåd i hemmet har minimerats till ett intet. Nu sitter jag och glor på fläckiga skåpluckor och dammiga hörn och tillämpar den gamla härliga slagdängan som är skriven av Astrid Lindgren och tonsatt av Georg Riedel:

Mors lilla lathund sa:
Du må tro, jag jobbar bra,
fastän vet du vad,
inte just idag, jag gör det helst en annan dag.

Det är över 3 veckor sen jag var på stan. Om jag hade vetat… men nej jag höll som vanligt ett högt tempo och sprang bara in på Kapp Ahl en sväng och bärgade mej nya mysbyxor. Jag kanske anade vad jag skulle ha som störst behov av framöver. Dom är helt gräsliga i en tokblommig färg. Men dom är sköna och perfekta att hasa runt i. Men idag tänkte jag att nu får det vara nog. Jag har gjort värsta krigsmålningen och satt på mej kjol och en snygg tröja. Och det blev faktiskt lite roligare.

Jag har länge tänkt på hur det ska bli för mej när jag blir ännu äldre och inte kan hoppa iväg på mina aktiviteter; sjunga i kör, träffa kompisar, jobba ideellt, gå på stan och bläddra mm. Jag har tänkt och förstås också sagt ”då kommer jag att bli tokig”. Men se det blir jag inte alls, för det är precis det som hänt nu. Jag sitter här och dagarna går och dom går ju faktiskt bra. I morse tänkte jag på hur tur jag har som hör och ser… Helt klart får man andra tankar att bearbeta.

En annan, mycket roligare tanke, är att jag börjar längta till pallkragarna. Jag kommer oförtrutet, precis som alla andra år, tro och hoppas att i år händer det. I år kommer det att blomstra och växa så det knakar. Skam den som ger sig.
Och jag tänkte faktiskt att jag skulle beställa hem lite fröpåsar som jag kan förodla. Men med förra veckans leverans i åtanke så bestämde jag mej för att vänta med det. Tänk om jag beställer en påse dillfrö och inte återfinner den nånstans i leveransen. Det kan ju vara svårt att upptäcka ett enda litet frö i en stor påse.

Jag har fått många frågor om clementinen. En sorglig historia. Den låg där så fin och orange och grann och plötsligt på lördag kväll skulle det ske. Vi skulle knapra i oss en halva var. När jag skulle börja skala upptäckte jag att den var rutten…. Gamla ordspråk gäller inte längre i dessa dagar: Den som spar han har … puh!

Idag är det tisdag och det regnar ute. Perfekt, då försvinner snön och jorden är klar när jag ska ut och markbereda.

Andra tider nu

Det fanns stunder då jag kände mej pigg och alert. Tänkte att den här tiden i karantän absolut kan leda till att en massa saker blir gjorda här hemma. Och förra veckan var jag verkligen på hugget. Jag putsade fönster, bytte gardiner, bytte lakan fast det nästan inte var dags, bakade och gav till grannarna, städade i garderober och lådor. Det var då det!

Den här veckan har det varit precis tvärtom. Jag har börjat inse att det inte alls är roligt att bara sitta inne och att det verkligen inte främjar min kreativitet och fantasi. Jag känner mej som en säck potatis. Har mest degat framför TV:n, läst lite och pratat i telefon. Som så många gånger tidigare är jag glad och tacksam över att min bästa gren är att prata, och gärna i telefon.

Men det är bara att pinna på. Man kan få vara med om roliga saker också, jag lovar. I går kom vår matleverans från ICA Maxi. Den här gången hade jag klickat i många saker som blev alldeles rätt. Bara 1-litersförpackning av både fil och mjölk och när jag med ivriga fingrar började packa upp påsarna så kände jag rik och glad, vi skulle inte behöva sakna något …. Plötsligt låg där en clementin längst ner i påsen.

Jaha, tänkte jag, den har väl ramlat ur… Inte då. Det fanns bara en clementin. När jag kollade på beställningen hade jag absolut trott att jag beställde 1 påse clementiner, men min kryssade 1:a innebar istället att jag bara beställt 1 st. Dom måste ha undrat??

Så nu sitter vi och stirrar på den där frukten. Alla andra hade vi ätit upp kvällen före, eftersom vi visste att det skulle komma nya härliga nästa dag. Och nu vet vi inte riktigt när den ska gå av stapeln – händelsen som gör att vi får fira med en halv clementin var. Här måste man tajma så att vi inte väntar för länge och den blir torr. Det är mycke nu…

Och ute är det vintervitt…. Det var väl bra onödigt!

Det är mååndaa morgon

Ska jag vara riktigt ärligt så är det inte ens morgon. Det är sen förmiddag. I morse somnade jag om vid halvsjutiden och vaknade inte förrän halv nio. Efter en låångsam uppstigning (man ska inte göra för hastiga uppbrott), hasande steg fram till det dukade frukostbordet (fast han hade inte satt fram filen), långsamma tuggor och gott kaffe så var det dags att börja dagen.

Just det… vad skulle man ta och börja med. Tveksamt. Inte ens mitt röriga (jo du läste rätt, många har i olikhet med mej ett rörligt) intellekt kunde skaka fram nån enda plan för dagen. Vad har hänt?

Så nu sitter jag här och väntar på inspiration. Och det finns faktiskt saker runt omkring mej som behöver tas om hand. Spisluckan som jag tyvärr ser väldigt tydligt från min utsiktsplats vid matbordet, behöver helt klart en liten touch av kvinnlig eller manlig hand. Kan nån förklara hur det kan bli smuts mellan rutorna när dom är så omöjliga att ta isär? Skulle vara en möjlig sysselsättning?

Förra veckan, då jag var som mest aktiv eller det vet man ju inte, fler såna perioder kan komma, då ”tog” jag halva Biblioteket (jag kallar det Biblioteket för jag tycker det låter så förnämt och fint), bytte gardiner till nåra som jag aldrig gillat (det har inte förändrats) och sen orkade jag inte mer. Alltså har jag halva rummet kvar. Många böcker är det… Jag kände en dam som tog ut alla sina böcker på balkongen och liksom bläddrade lite i dom så att dammet skulle flyga all världens väg. När jag med avund tänker på den kvinnans städintresse så tänker min illvilliga sida att hon säkerligen inte hade lika många böcker som jag. Kan bara tänka mej att jag skulle springa ut och in på uteplatsen med kanske 5 böcker i taget. Det skulle onekligen ta tid och förmodligen skulle jag öka på min kondition från noll till nollkommaett. Nej, det blir nog som vanligt att jag slafsar lite med en fuktig trasa ovanpå böckerna och kanske, om jag känner för det, så rycker jag ut några i taget och torkar där dom står också. Kanske!

En sak gjorde jag häromdan som var lite kul. Jag hade sett nånstans att man istället för dun i påskriset kunde göra små ”knular” av garn och sätta dit. Man kunde faktiskt köpa hela set med mohairgarner i olika färger. Och trot på 17 så hade jag ett rosa mohairgarn som var så dyrt och fint och som hade blivit över. Se så fint det blev!

Det är strålande sol ute och såklart tar jag mej så småningom en promenad i splendid isolation!
PS… dunvipporna är självklart inte dun utan nåt annat konstigt material som jag var tvungen att köpa ifjol när inget annat fanns. Dom gamla var mycket finare, men jag fattar varför man ska köpa tunna spretiga ostyriga och underbara dunvippor!

Rapport dag 7

Idag ringde det på dörren. Och nu växlades inga oroliga blickar ”vem kan det va?”, ingen oro spred sig utan vi kände bara spänning och glädje. Det var ICA Maxi som kom med vår matleverans. Välkommet. Inte för att jag direkt saknade några matvaror, jag hade handlat rejält innan vår isolering började. Men ändå, det var roligt att fylla på i kyl och skåp. Fast det är klart, jag har kvar 4 liter mjölk och 5 liter fil… tänkte lite fel där, men jag lär mej väl.

Det blev liiite småfel. Jag hade kryssat i fil och mjölk, det var bara det att jag beställt 2-liters-förpackningar. Mycket blev det. Och jästen var restnoterad, annars hade jag kunnat…. Nästa gång är jag mer uppmärksam när jag beställer och det var så roligt och bra att få varorna hemburna till dörren.

Det här påminde mej om när jag var liten och bodde i min lilla by. Där skedde alla klädköp via katalog. Då tyckte man att det var lite tråkigt och att kläderna i katalogen inte skulle vara lika fina som om dom köpts i affär. Nu köper folk från ”katalog” hela tiden, dom får hem varor och dom skickar tillbaks varor i en aldrig sinande ström. För oss var det inte till att skicka tillbaks något, då skulle det ha varit ett mycket stort fel.

Varje år skulle klänning inhandlas till examen, både för syrran och mej. Ett år kom inte paketet fram i tid. Panik utbröt, vi fick inte skämma ut familjen genom att gå på examen i nåt begagnat. Mammas ögon var stora och oroliga och till slut tog hon telefonen och ringde till Lindströms, en fin ekiperingsaffär i Kälarne. Där beställde hon två klänningar, affären fick avgöra vad som skulle skickas.

Sen kom dom, antar jag med buss eller mjölkbil. Och det var den finaste klänning jag sett. Den var ljusblå med små små vita blommor och längst fram i urringningen var det en liten spetskant. ”En besparing”, sa mamma. Jag har aldrig känt mej så fin och så lycklig som den examensdagen.

Och nu blir jag lika glad över en burk rödbetor, jag köpte isterband förra veckan och upptäckte då att jag hade slut på rödbetor. Isterband utan rödbetor är som ”kaffe utan grädde, är som kärlek utan kyssar…” (om ni kommer ihåg den gamla slagdängan).

DAGENS PLAN:
Plocka in alla varorna och samtidigt rätta till lite i kylskåp och skafferi.
Fortsätta med min t-shirt-låda och tvätta lite.
Fundera klart på om jag ska ta och byta gardiner i sovrummet en annan dag.
Lägga klart sjöstjärnan, som i det här fallet är blå.

Igår var vi också 7 som applåderade, två hade utgått men två nya som tillkommit.

Nu lägger  jag ner min rapportering för tillfället. För den som önskar kan tips hämtas från Rapport dag 1, jag skulle tro att innehållet blir ungefär detsamma.

Simma lugnt, som vi säger i fisk-stimmet!

Rapport dag 6

Dagens plan: KLÄDVÅRD


Idag ska jag ta hand om mina byrålådor och hyllor och utrymmen där det gömmer sig kläder kläder och åter kläder. Nu ska allt gås igenom.

Det finns kläder som är väldigt noppiga …. Men dom är ju mina favoriter? Till högen med FUNDERA!
Det finns kläder som har en eller två små fläckar mitt fram eller på ärmen. TVÄTT!
Det finns långkalsonger som jag knappt använt i vinter, det har ju varit så varmt. Tvättar dom för säkerhets skull ändå så är dom fräscha till nästa vinter. Och när nästa vinter kommer tänker jag att det är väl bäst att jag tvättar upp dom här, dom har ju legat så länge…! TVÄTT!
Det finns vissa exemplar som verkligen borde utgå, dom ser helt enkelt väldigt använda ut, men dom är ju så himla sköna och jag gillar färgen. FUNDERA!

I lådorna har jag dålig ordning. Jag tvättar och stryker t-shirts, viker fint och lägger dom på sitt ställe, kanske tillsammans med sin färg. Sen har det uppenbarligen hänt nåt, nu ligger alla huller om buller och dom är skrynkliga och slafsiga. Felsökning säger mej att jag leker ”ha bråttom” och rycker upp en tröja, smäller igen lådan och vips… röran är total.

Bäst när jag plockar i högarna så dyker sommarbyxorna upp. Dom vita och rosa och beige… Längtar! Man skulle förstås kunna prova om dom passar?? Men nej, det vore att utmana ödet och kanske riskera att man förstör en hittills bra dag. AVVAKTA!

Nu har jag hållit på ett bra tag, fast ska jag vara ärlig så är det ett ganska litet tag. Jag har under förmiddagens gång pratat med två kompisar …. Lååååånga samtal. Ingen av oss hade särskilt bråttom. Jag har fixat klart fina fisken, den som är orange och vitrandig och ligger där och guppar så in i vassen. Jag har checkat av mina sociala medier … är det färre inlägg eller tittar jag oftare?

Och snällheten fortsätter. Härom dan kom Pigg-Grannen, hon som är bara 66, och ställde en påse utanför dörren. Hon hade varit på Wedan och köpt en brödpåse som hon delade med sig av. Och igår kom Snäll-Kusinen och ställde två semlor utanför dörren. Trevligt var ordet sa Bill.
Och igår var vi 7 stycken som applåderade kl 2000!

Rapport dag 5

Idag är det söndag = vilodag. Planen är därför denna:

Jag ska irra runt på olika stationer och göra en insats här eller där. Vantar behövs alltid, snart är det vinter… nej nu tog jag väl i?, korsord ska lösas, tankar ska tänkas, böcker ska läsas och njutas av och fiskarna i havet är fortfarande oinplacerade i sitt sammanhang. Idag kanske jag ägnar mej åt att med små olika bitar utforma en jättefin havssköldpadda med massor av fläckiga stråk och prickar som ser väldigt likadana ut bit för bit.

Alla dagar sitter jag här med en tår i ögat och en klump i halsen. När jag hör på TV om hur folk har det i hela vida världen, hur folk finner nya idéer och göromål, hur folk stöttar varandra och framför allt hur dom fantastiska människorna som jobbar inom sjukvården har det och kommer att få det. Ingen avundsvärd situation.

Och det enda jag behöver göra är att hålla mej hemma och undvika sociala kontakter??? Va!! Hur kan det vara jobbigt för mej?

Igår var vi 4 st som applåderade kl 2000.

Rapport dag 4

Finns det några snälla barn?
Jajamän det finns det. Hemma på min gata i stan bor jag på första våningen. Jag har mitt vardagsrum mot innergården där mina stora fönster ger mig möjlighet att se allt som händer på gården. Jag ser folk som kommer och folk som går, och det gör vi ganska ofta här. Vi är flertalet över 70 år och de flesta får man nog beteckna som väldigt rörliga och ivriga på motion och andra förlustelser i samhället.

Nu är det väldigt stilla. En och annan går ut på en ensam promenad i det fina vädret. Men samlingarna när man träffas vid sophuset eller vid entrén är borta. Vi skyndar förbi varann och lyfter en liten hand på avstånd som tecken på att vi sett och att vi bryr oss.

Och ibland, inte alls sällan, så glider det upp en okänd bil (jodå, jag är värsta skvallerkärringen, håller till och med reda på vilka bilar folk har!!) vid någon av ingångarna. Och ut ur bagageluckan lastas papperskassar fulla med varor. Det är dom snälla barnen som levererar till sina föräldrar. Härligt att se.
Och det finns hjälp att få även för dom som inte har nån som kan handla.

Facebook är såna här gånger en underbar uppfattning. Här bildas grupper som erbjuder både det ena och det andra. Här kan man se fantastiska initiativ som syftar till att vi ska visa medmänsklighet.

Flera gånger har jag sett att man sjunger från balkongen till glädje för grannarna. Men där går nog gränsen för mej. Tror inte nån skulle bli särskilt glad… och vilken låt skulle man ta? Det kan ju inte bli tal om något av Puccini, nej i så fall skulle jag väl kunna dra Storfiskarvalsen. Den tillhörde min repertoar i 11-årsåldern och jag lovar att jag kan hela texten fortfarande.

Men idag infriar jag gårdagsplanen och bakar bullar. Här är jag säker på att lyckas, bullar är sen länge min paradgren. Sen ska jag lägga i små påsar och ge till grannarna i mitt hus. Sådeså…

Och ikväll kl 2000 går jag ut på uteplatsen och applåderar vårdpersonalen. Dom är värda all uppskattning! Igår var vi fyra applåderande och vem vet, idag kanske vi blir fler.

I dessa tider är det väl OK om man inför lördagsmys också?

Rapport dag 3

Man ska komma ihåg att planer är planer. Dom går att ändra. Planen igår kväll var att jag, när jag nu ändå hade kommit in i ”bak-mood” skulle fortsätta idag med att baka bullar.

Tyvärr blev brödet igår helt misslyckat. Ja kanske inte helt, man kan faktiskt få tag i några ätliga skivor på ytterkanterna men längst in är det ogräddat trots en gräddtid som var längre än …


Snäll-Grannen som hade blivit lovad en härlig limpa, var just snäll och sa att han kunde ju steka skivorna, kanske lägga på nåt gott och gratinera dom i ugnen. Bra tänkt!  Pigg-Grannen, som bara är 66, ringde idag och sa att hon tyckte dom var goda, hennes var det minsann inget fel på. Nehej, då var det väl bara mina som blev konstiga.

Men på förekommen anledning och för att jag inte ska gripas av missmod, gör jag en paus idag och tar bullbaket i morgon. Bullar brukar jag aldrig misslyckas med.
Idag blir därför planen att jag ska ta en liten promenad i det härliga vädret. Men innan dess en lätt städning på förmiddan och tankarna vid en dammtrasa går åt samma tydliga håll. När kan man börja ha fredagsmys?

Fördel med att befinna sig i karantän: Man kan läsa tidningen på sängen hur länge som helst utan att få då dåligt samvete. Det haster icke….

Nackdel med att befinna sig i karantän: Det är så himla härligt att gå i mysbyxor hela dagarna. Fast när jag tänker efter så kanske inte det direkt är nån nackdel….

Nu stundar bråda tider… fredan är här!