Basketveckan: Alla Jämtlandslag i elden

Två matcher väntar för Jämtland i veckan. Dessutom ytterligare tre för ÖB och Jämtland U.

Jämtland A, Jämtland U och ÖB är alla igång med viktiga matcher i veckan.

Onsdag, fredag, lördag och söndag är matchdagar.

Det börjar på onsdag, då Torbjörn Gehrke tar sitt lag till Boråshallen för en av årets tuffaste bortamatcher. Borås, som stundtals utklassade Luleå på bortaplan i helgen, kommer att bli en formidabel motståndare.

På lördag är det dags igen. Hemmamatch mot regerande SM-guldvinnare Södertälje Kings. Återigen en 20.04-match.

ÖB reser till Stockholm för en ny bortadubbel. Mot Lidingö och AIK.

Jämtland U fortsätter att lira på hemmaplan. På söndag väntar topplaget AIK – en idealisk chans för att reparera eller sudda bort helgens förlustsmäll.

Pålssons positiva prestationer

John Pålsson är den Jämtlandsspelare som har förbättrat sig mest från i fjol.

John Pålsson.

Det är årets solskenshistoria i Jämtland Basket. Den 20-årige skytten har tagit överraskande stora kliv sedan i fjol – något han ytterligare visade prov på mot Ockelbo i söndagens division 1-match.

23 poäng blev det, varav 5/10 på treorna. Pålssons energi med bollen, förbättrade intensitet och fysik och inte minst hans starka skytte, är faktorer som gjort honom till årets utropstecken i Jämtland Basket.

Formförbättringen har dock inte kommit som en ”blixt från klar himmel” – även om vissa kan tycka det. John har verkligen jobbat för det. Han har tränat hårdare, varit noga med mat och annat och gjort en rejäl satsning på att ta nästa steg.

Därför är det så väldigt roligt att se resultatet. Att se att ambitionen betalar sig.

Mot Ockelbo var emellertid JP den ende som riktigt kom upp i nivå mot ett överlägset gästrikelag. Alexander Yemane – som tillfälligtvis hade tagit ett kliv ned från Jämtland A – ville mycket, men kom inte riktigt in i rytmen.

AY har normalt sett klart mer krut i sig än 12+5. Skönt ändå för honom att få gå tunga minuter i en bra tävlingsmatch.

Felix Tandberg hade också en lite tyngre dag, men var förstås hämmad av att hela laget kom snett in i matchen.

Nä, det är nog som John Pålsson sa till Bloggen efter matchen: ”Bara att stryka ett streck över det här”.

Vissa negativiteter är lönlösa att djupanalysera. Det blir bara fåfänga försök att hitta fel som är självklara och som alla ändå är medvetna om.

Bättre då att bara ta en kort genomgång på det grundläggande misstagen, sedan glömma förlusten (64-125) och gå vidare.

Vi måste ändå låta Wiktor Buszka fritt berätta från sitt hjärta vad han tycker om matchen:

– Matchen blev för fysisk för oss i anfall. Vi kanske inte förväntade oss att till exempel behöva göra extrajobbet för att bli fria efter en screen eftersom de bytte och ”spelade över”. Det gjorde att vårt anfall blev något stillastående. Spelarna missförstod varandra och det blev för stort behov av 1-1 för att rädda situationen med tanke på skottklockan.

Jämtlands problem i offensiven påverkade försvaret. Man hann inte sätta upp sina defensiva positioner i halvplansspelet.

– Vi hann inte rotera runt på skyttarna efter en attack.

Buszka pekade också på sitt lags orutin som ett skäl till att siffrorna rann iväg.

– Allt känns tyngre när man inte har rutinen att bara jobba på, vinna tillbaka en poäng här och där och minska underläget. Men beröm till Ockelbo som fortsatte att spela sitt spel oavsett vilka som var inne på planen.

Sammantaget en mycket utvecklande match, som om den tacklas på rätt sätt, kan ge Jämtland U en fin läropeng.

Wiktor Buszka.

Små stänk av glädje

Sinit Tesfaslassie i en lay up-situation.

ÖB vann hemmapremiären mot Västerås.

72-65 skvallrar om en jämn match, men det är inte helt sant.

– Vi ledde med 20 poäng ett tag, men började att slarva. Vi stressade istället för att ta det lugnt, säger Sinit Tesfaslassie.

ÖB-guarden var en av banans bästa spelare. Hon ledde sitt lag på ett fräscht sätt, med snabba fötter, attacker på korgen och ett aggressivt spel som syftade till att öppna upp Västeråsförsvaret.

Sån inställning är något Bloggen älskar att se. Att spelare försöka att skapa sitt eget skott och påverkar matchbilden med att ta bollen hårt till korgen. Det behöver inte alltid betyda att attackerna avslutas med poäng. Huvudsaken är att det blir rörelse mot korgen, att man är aktiv och att man sätter försvaret under press.

I Sinit Tesfaslassies fall slutade det med 15 poäng och 3 assists.

ÖB blandade och gav. Ibland fick man till flera minuters flyt och tajming i offensiven. Ibland blev det missar, slarv i dribbling och passning och tappade positioner i försvar.

Uppfriskande i alla fall att se ÖB:s aggressivitet med bollen. Det forcerade fram hela 31 straffkast, varav Stina Dahlin tvingade fram 12. Dahlin har en härlig förmåga att skapa lägen med sin speed och sin vilja att med fart ta bollen till korgen.

En annan positiv bit var trepoängsskyttet. 8/20 och 40 procent är helt okej. Allra bäst var Mika Vågström med 3/4.

Det som Elena Popkeys lag framförallt saknade var tuffheten och den bestämda attityden i försvar. Man var alldeles för snäll i duellspelet.

– Vi saknar ”size”, var Tesfaslassies förklaring och det har hon rätt i.

Dagens ÖB är fylld av många små guards och small forwards och formligen skriker efter en fysisk närvaro under korgarna. Mari Stewart gör ett styvt jobb, men hon är lite för kort för att kunna bli en dominerande faktor.

Nya Ciara Rosten är förhoppningsvis svaret på den frågan. Liksom Elsa Paulsson Glantz.

Båda satt på sidan om i dag, tillsammans med Shahara Ingram. Den som lär komma i spel snabbast är Rosten. Där väntar man bara på ett klartecken från Migrationsverket.

Paulsson Glantz behöver nog några fler veckor innan hennes knä är starkt nog.

Ingrams framtid handlar först om att vara en träningssparring. Om och när alla papper blir lösta runt hennes vistelse och uppehälle – ja, då kan även hon bli en spelare att räkna in. Just nu är hon enbart på besök i Ragunda, en plats hon i somras gästade tillsammans med sju andra amerikanska spelare.

Stina Dahlin i försvarsposition.

Mari Stewart och Ida Lundgren i närkamp.

De nästkommande matcherna spelas till helgen. En bortadubbel mot Lidingö och AIK. Kanske med Ciara Rosten i laget.

Tack för den, Haney

Steven Haneys distansbössa banade väg för Jämtlands första seger i år.

1 512 åskådare slets mellan hopp och förtvivlan.

Jämtland spelade torftigt på alla sätt, var i underläge med 47-56 och på väg att förlora sin fjärde raka match. Vi på presshyllan suckade av missmod och började redan att skissa på krisrubriker.

Då vände allt. Eller ska vi säga att Jämtlands ende (?) storskytt vaknade till liv.

Steven Haney hade i 26 minuter blivit helt utraderad av ett aggressivt Norrköping. Men plötsligt fick han den där extra halvmetern och då tog han chansen och avlossade sin bössa.

Först satte han en trea till 50-56 – och även det efterföljande bonuskastet. Ett fyrapoängsspel och Jämtland började känna vittring.

Fyra minuter senare var Haneys lag förbi. Man leder med 66-60 och har äntligen hittat det tvåvägsspel man sökt under hela säsongsstarten.

Jaan Puidet spelar tufft försvar.

Alltså ett intensivt försvar och ett effektivt anfall.

Det gör att man kan parera en snabb Norrköpingsrush på 6-0. Eller egentligen är det mest Steven Haney som gör det.

Jämtlands just nu ende riktigt pålitlige distansskytt (ja, så illa är det) sätter tre (!) treor på 1.25 och Jämtland går från 66-66 till 75-66.

När sedan Toomas Raadik fyller på med fyra poäng och Davon Bell med en tvåa är läget 81-68 och det är ”game over”.

Jämtlands första seger är i hamn och glädjen – kanske även lättnaden – är enorm överallt i hallen. Torbjörn Gehrke och hans lag, ja, hela klubben kan andas ut i några dagar. Helgen blir så otroligt mycket bättre. Luften känns plötsligt lättare att andas och det blir (mycket) enklare att gå till jobbet på måndag.

Timeout för Jämtland i andra halvlek.

Jämtlands vändning och seger ska INTE underskattas. Det är som Norrköpingscoachen Mikko Riipinen säger: ”Snyggt gjort av Jämtland. Det är inte lätt att spela med ryggen mot väggen”.

Segern var inte baserad på något ihållande storspel. Den byggde på stötvisa ”tomtebloss” av hög klass, av en stark kollektivism hos ett lag som länge agerade ängsligt och utan den där enkelheten i anfallsspelet.

Den som till slut löste upp nervknutarna var inte oväntat storskytten från Loyola Maramount University.

Mattias Markussons förre lagkompis.

Steven Haney.

Samtidigt konstaterar vi att det är precis den här egenskapen som ofta vinner matcher: spelare med känsliga händer eller med förmågan att från studs bryta ned ett försvar.

Det här hade fjolårets Jämtland på många händer. Den där talangen att kunna skapa sitt eget skott och kunna skjuta i treor från alla vinklar.

Årets lag är tyvärr inte alls lika talangfullt offensivt sätt. Anfallsspelet bygger mer på den kollektiva kraften, på att med fart kunna öppna upp och göra poäng nära korgen.

Problemet kommer när motståndare bromsar Jämtland och tvingar laget att spela uppställd 5-mot-5-basket. Då blottläggs bristerna. Det är då som Jämtland blir för stillastående, för enkelt att försvara mot.

Utan Tavrion Dawson sjunker högstanivån alarmerande mycket. Det är därför som Bloggen är så fundersam över årets lag.

– Vi har fortfarande en väg att vandra i försvarsspelet, men det är ändå där vi måste börja. Om vi hittar ett starkt lagförsvar kommer vi att kunna vinna bollar och anfalla med fart, som vi vill, menar Torbjörn Gehrke.

Ett fartfyllt anfallsspel, med snabba förflyttningar av spelare och passningar ska alltså öppna upp för enkla avslut nära korgen.

Kan det verkligen hålla en hel säsong?

Eller kommer Jämtland till slut att tvingas förstärka med en kreativ kraft ute på vingen?

20:04: Jämtland-Norrköping

Toomas Raadik gjorde ett lovande intryck i sin debut. Han och övriga Jämtland siktar i kväll på att ta ännu ett steg på prestationsskalan.

Den tredje raka hemmamatchen och en ny chans att spräcka vinstnollan.

Norrköping gästar nya Sporthallen och då säger Torbjörn Gehrke att det är ”upp till bevis” för honom och hans lag.

Lite så är det.

Kravribban har ökat efter fjolårets succésäsong och årets starka försäsong. Att därför börja med triss i förluster är en präktig skuffelse.

Nåväl. Från och med i dag, fredagen 11 oktober, börjar en ”ny tid” för Jämtland Basket.

Turbulensen med en chockartad skada på Tavrion Dawson börjar ebba ut.

Dawson själv har, enligt uppgift, äntligen blivit opererad och alla bör då ha fått veta om han kan vara tillbaka denna säsong.

Ersättaren Toomas Raadik har fått nästan en vecka på sig att bli inspelad i laget.

Hela laget har trimmats in i det nya spelsätt som behövs för att ta sig vidare utan Dawson. Det betyder till exempel att Davon Bell blir mer av en poängspelare och ett aggressivt anfallshot.

Dimman börjar att skingras. Konturerna blir klarare.

Norrköping kommer på besök och det är till stora delar ett nytt lag som matchar upp. Profiler som Joakim Kjellbom, Adnan Chuk, Mikael Lindquist och Johnell Smith är borta.

Nu leds laget främst av nye guarden och poängspelaren Tyre Gathright, Tim Schuberg, Anes Zekovic, Anton Saks och LaDarrien Griffin. En mycket duglig förstafemma. Bakom dessa finns massor av talang.

Nye headcoachen Mikko Riipinen har byggt ett lag som har en fin bredd. Ett framtidslag. Dessutom kommer Dolphins säkert inom kort att ha en ny guard på plats eftersom Kareem Canty fick lämna laget i veckan.

Plötsligt vänder det

Triss i amerikanskor. Ingram, Rosten och Stewart ska förhoppningsvis bli de pusselbitar som får ÖB att fungera på ”alla cylindrar”.

Plötsligt händer det.

Eller plötsligt vänder det.

Båda meningarna passar in på dagsläget i ÖB dam.

Efter en höst som varit mer svajig än någonsin, börjar det plötsligt blåsa en varm och behaglig bris över Krister Blomgrens klubb. Grundaren, eldsjälen och sportchefen till basketens enda damklubb i Jämtland kan äntligen blicka ut över ”sin” skapelse och veta att man har ett lag som matchar målsättningen.

Så har det inte varit tidigare i höst. Elena Popkey har varken haft spets eller bredd nog för att på ett seriöst sätt kunna satsa på serieseger. Den bilden förstärktes i helgen, då man föll klart mot Djurgården.

I dag är läget plötsligt ett annat. Se bara:

ÖB har beslutat att försöka behålla Mari Stewart. Anledningen: hennes starka premiärhelg i Stockholm, då hon snittade hela 19,5 returer per match och visade att hon verkligen har den kvalitet som behövs. Det innebär att Popkey i så fall förfogar över två USA-spelare i frontlinjen; Stewart och nya centern Ciara Rosten.

Klubben väljer dessutom att ta in in 25-åriga USA-guarden Shahara Ingram – som anlänt till laget i veckan. Hon är först och främst tänkt som träningssparring.

– Shahara är på besök i Ragunda och spelar gratis för oss. Hon bor där och åker in några gånger per vecka för att träna här, förklarar Elena Popkey.

ÖB har därmed fem (!) amerikanskor i laget. Tre spelare och två coacher (Popkey och Sidney Santos).

Det betyder att Östersundslaget borde kunna utmana Djurgården om seriesegern, det mål som ÖB har i år.

Nu handlar det bara om att få Rosten och kanske även Ingram spelklara och även hitta ytterligare ett boende till Stewart. Det sistnämnda låter som en bagatell, men fullt så enkelt är det inte. Att få tag på en centralt belägen bostad i Östersund brukar inte vara det lättaste.

Elena Popkey berättar för Sportens Sanna Svanebo att ÖB behöver ”rätt” prisnivå på lägenheten. Allt handlar om att inte dra på sig onödiga kostnader i en situation som redan är en utmaning.

I söndagens hemmapremiär mot Västerås blir det dock troligen enbart Mari Stewart som kommer till spel.

– Ciaras ärende (ansökan om arbetstillstånd) är hos Migrationsverket. Vi vet inte när de är klara med handläggningen, men det brukar ta några veckor. Först när tillståndet är klart kan hon bli godkänd för licens hos förbundet, säger Åsa Blomgren, kanslichef i ÖB.

Ragunda vill gärna behålla Ingram som coach i klubben. Om man lyckas med det kommer hon att få en nyckelroll i verksamheten.

Vid sidan av ett eventuellt jobb hos Ragunda lär hon också vilja vara med och köra hos ÖB när tid finns.

I så fall en vinn-vinn-situation för alla parter.

– Så kan det bli. Just nu är hon på besök hos oss så att vi får lära känns varandra bättre, säger en ledare i Ragunda.

H19 gör avtryck i Stockholmsserien

En nöjd headcoach efter helgens insatser.

ÖB:s H19-lag har startat riktigt lovande i årets upplaga av Stockholmsserien.

Tre segrar på sex matcher och en fjärde plats i serien. Bland annat pressade laget serieledande Fryshuset i en riktigt bra match.

Helgens utflykt slutade med två segrar av tre – och en väldigt nöjd headcoach:

– Jättebra insats av alla nio spelare som var med. Vi hade kunnat vinna alla tre matcherna om vi hade haft lite tur. Mot Tyresö var vi i underläge med tre poäng med tio sekunder kvar och hade bollen, men tyvärr gjorde vi stegfel, berättar Leif Danielsson.

Bredvid sig hade han Hasse Widell, hans gamle lagkompis från tiden i KFUM Östersund. Widell – med all sin basketrutin och vinnarskalle – har i höst anslutit sig till laget och det verkar ha gett alla ett lyft.

– Det är jätteroligt att ha med Hasse i laget. Både för killarna och för mig. Som coach är det alltid bättre att vara två. Dessutom fungerar vi så bra ihop.

Förlusten mot Tyresö (71-75) vägdes upp av meriterande triumfer mot Central och Södertälje.

– De två första matcherna var jättebra och på söndag spelade vi fenomenalt. Det var den bästa matchen jag coachat under mina tre år. Då lossnade det rejält för oss.

Alla nio spelare gjorde stora bidrag – inte minst guarden Filip Lindstedt.

– Filip var överraskande bra, säger Leif.

– Han är en ambitiös och basketmogen spelare, med mycket boll i sig. Jag tycker faktiskt att han liknar ”Lill-Linken” i hur han spelar.

Två segrar av tre är ofta det bästa som ÖB-lag kan få ut av en helg i Stockholm. Anledningarna är främst två:

1. Stockholms ungdomsbasket håller väldigt hög klass, med en enorm bredd. Lag från landsorten (bland annat Östersund, Gävle och Sundsvall) har med andra fullt sjå med att kunna konkurrera.

2. Eftersom ÖB och de övriga lagen utifrån har så långt att resa, tvingas man mestadels spela tre matcher under en helg. Det är förstås fysiskt ganska påfrestande, vilket ger Stockholmslagen en fördel.

”Är verkligen stolt över tjejerna”

Elena Popkey var nöjd och missnöjd efter helgen.

Elena Popkey var både nöjd och missnöjd efter helgens seriestart i Stockholm.

– Jag önskar att vi hade kommit hem med två segrar. Mot Norrort tog vi en bra seger. I början hade vi för mycket nerver och det resulterade i många misstag. Men andra halvlek var annorlunda. Tjejerna klev upp i prestation och gav oss en bra seger, säger ÖB:s spelande coach.

Popkey nämner speciellt Stina Dahlin, Mari Stewart och Sinit Tesfaslassie som tog ansvar, men även nya duon Jennie Alfredsson och Helena Axelsson som båda påverkade matchens utgång med massor av viktiga bidrag.

Jennie Alfredsson får beröm för sin insats mot Norrort. Den 24-åriga guarden gjorde sin första tävlingsmatch sedan 2015.

Matchen mot Djurgården var en helt annan historia. ÖB mötte ett lag som mycket väl kan vinna hela serien. Nykomlingen imponerade med bredd och spets, med individuella prestationer av högsta division 1-klass.

– Djurgården var ett tufft och mycket bra lag. De har talang och en hög basket-IQ. Dessutom är de välcoachat.

Elena Popkey hittade ändå ett område där ÖB var väl så bra.

– Vi var mindre än dem rent fysiskt, men vi vann ändå returkriget. Det var något vi pratade om innan matchen, så jag är verkligen stolt över våra tjejer. Vi hade några väldigt bra försvarsstopp och det var bara trist att vi inte kunde omsätta det i anfallsspelet.

Det som INTE var bra var skyttet. Elena Popkey hymlar inte med sitt betyg där.

– Vi sköt runt 25 procent, vilket är en hemsk skottprocent. Även vårt straffkastskytte var lågt. Om vi kan förbättra oss och bli stabilt i skyttet då tror jag vi kommer att bli ett svårslaget lag.

Tre hemmamatcher

Toomas Raadik och Jämtland Basket är först ut i veckans hemmatrippel.

Tre hemmamatcher i nya Sporthallen.

Det är veckans samlade begivenhet för Jämtlands basketfamilj.

Här är listan.

Fredag 11 okt: Jämtland-Norrköping, 20.04.

Söndag 13 okt: Jämtland U-Ockelbo, 13.30 och ÖB-Västerås, 16.00.

Stewart het igen – men Djurgården vann

18+18 från Mari Stewart.

ÖB avslutade Stockholmsdubbeln med en tung förlust. Ett överlägset Djurgården hade lite för mycket kvalitet och vann med 69-52.

Förra norska landslagsspelaren Tina Moen samt Therese Pettersson gjorde 20 poäng var och var viktiga faktorer för hemmalaget.

Hos ÖB saknade man en driven PG som kunde göra skillnad. Elena Popkey behövs verkligen som en stabiliserande faktor.

Sinit Tesfaslassie ersatte så gott hon kunde och gjorde verkligen sitt bästa, men i dag hade hon ring-ut i skyttet 1/10).

Mari Stewart och Stina Dahlin var återigen bäst. 18-+18 respektive 21+11 är jättefina siffror. Ja, Dahlin har verkligen utvecklat sitt spel. Hon tar ansvar på alla sätt och känns mer mogen i sitt uppträdande.

Dagens ÖB var dock lite för obalanserat i produktionen. Fem spelare blev nollade.

En breddning av leveransen är därför ett önskemål till nästa match, hemma mot Västerås.

Stark leverans av Stina Dahlin.

Jennie Alfredsson kunde spela i båda matcherna. Det är väldigt glädjande och tyder på att hennes efterlängtade comeback fortsätter att gå åt rätt håll.