Allt ljus på Gehrke

Bloggens kontaktnät av basketfolk och breda skara av Jämtlandssupportrar betyder att vi ständigt får tips och åsikter om laget och klubben. Just nu faller allt ljus på Torbjörn Gehrke.
Det är han som har svaret på hur Jämtland Basket ska hitta rätt i den prestationslabyrint som man befinner sig i.
Headcoachen. Lagbyggaren. Vägvisaren. Strategen.
Gehrke har rutin som få andra i Basketligan. Kelly Grant och Pat Ryan ståtar överst i form av ålder, men sedan kommer Jämtlands coach.
Gehrke har kunskapen, insikten, energin och den mentala kylan för att hitta vägen ut genom labyrinten. Han har upplevt mängder av med- och motgångar. Han har sett vad som fungerar och inte fungerar. Han har varit med på internationell klubb- och landslagsnivå, observerat hur trender kommer och går.
Är det någon som är värd att ”hålla i handen” när det blåser kallt är det 47-åringen från Alvik.

Gehrke har oerhört mycket skicklighet, men det finns något han inte har.
Pengar i överflöd.
Jämtland Basket var en gång i tiden – 1970- och 80-talet – en av Sveriges mest offensiva och ekonomiskt starka klubbar med Tomas Persson, Lasse ”Linken” Lindqvist, Göran Henriksson och Rolf Sundström som dynamiska ledare. I dag har läget förändrats.
Maktförskjutningen – med bland annat nya arenabyggen som avgörande drivkraft hos ligaklubbar – har tryckt ned Jämtland i hackordningen.
Därför är Gehrke tvungen att bygga sitt lag på ett annat sätt än genom snabba och dyra värvningar. Unga talanger är de främsta byggstenarna. Unga talanger som älskar att träna och som vill stanna under Gehrkes flagg under flera år och som även ges chans att mogna i det JB Framtid som förhoppningsvis kliver upp i BasketEttan till nästa säsong.

Detta tänk känns helt självklart.
I den här fasen är det förstås viktigt att hitta rätt utlandsproffs. Dessa tre, max fyra spelare ska bära ungdomarna.
Gehrkes val i år är Pesut, Peters och Gruis. 24 respektive 23 år gamla.
Rutinerade som spelare, men inte lika rutinerade i att leda sina lag som proffs.

Pesut känns som en spelare som kan klara kraven. Peters och Gruis är fortfarande frågetecken. De två USA-proffsen är rookies på många sätt och kommer att behöva en acklimatiseringstid för att blomma ut.

Efter tio matcher och två månader i Jämtland kan vi konstatera:
Peters är ingen Darboe och Gruis ingen Peterson. Kanske kan de fylla deras skor vad det lider, men just nu har de för ”små fötter”.

Torbjörn Gehrke inser förstås att han inte kan hänga fast vid sina USA-värvningar i all oändlighet om de inte uppfyller kraven. Han har dock sett och hört så mycket av och om deras grundkapacitet att han fortfarande tror på en vändning.

Borås på fredag är en ny chans för Jämtland att ta nästa steg. Eftersom vi lagt ribban ganska lågt just nu förväntar vi oss inget himlastormande spel. Däremot att Person, Peters och de andra bestämmer sig för att verkligen använda både hjärta och hjärna och bjuder upp till riktig kamp.
Då blir åtminstone Bloggen nöjd.

Publicerat av

Hans Andersson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *