En riktig match

I kväll surar vi inte. Vi sätter ribban lite lägre än vanligt med tanke på hur säsongen varit. 91-95 känns förstås som ännu ett surt regnoväder över oss basketsupportrar, men det här var ändå ett stort fall framåt.
Jämtland gjorde en riktigt bra match. Aggressivt och högprocentigt anfallsspel (åtminstone i tvåpoängsskyttet) och en krigarvilja som man ska ha beröm för. Kanske skulle man dock ha övergett zonförsvaret i andra halvlek och mixat mera med man-man.
Här är vad vi kommer ihåg mest från den positiva fronten:

1. Äntligen ett riktigt PG-spel. Dwayne Mitchell tog tag i bollen och gav en helt ny dimension till Jämtlands spel. Det blev ett helt annat lugn och samtidigt en kreativitet som vi saknat. 32+11+6 är fantastiska siffror. Tyvärr också 7 to. Men det här var det bästa pg-spel vi sett sedan Evaldas Zabas.
2. Aggressiviteten. 47-36 i returer är toppbetyg. 15 av Ayuba och 11 av Mitchell. Lovande.
3. Ayuba/Larsson. Båda klev fram och båda tog för sig. 20 och 19 poäng. Niklas Larssons insats var ruggigt roligt. Nu visade han varför Gehrke värvade honom till Jämtland.

Här är vad som kan bli bättre:
1. Bollförluster. 18 är för många. Flertalet var dessutom helt onödiga. Skär ned på dem och Jämtland bör ha klart rimliga chanser att vinna matcher framöver.
2. Mario Pesut behöver speeda ned. Sakta tempot och börja leta säkra pass. Inte avgörande frispelningar. Göra allting mycket enklare. Se på Mitchell och lär!
3. Torbjörn Gehrke borde ha mixat mera i försvar. Han höll kvar med zonen för länge, vilket öppnade upp för Umeås erkänt starks trepoängsskytte. Syftet var säkert att slippa bli slagen av Krayem och Jordan i en-mot-en-spelet, men det hade nog varit bättre att ta den risken. Det gör trots allt mindre ont att få en tvåa mot sig än en trea kastad i ansiktet.
4. Mattias Markusson startade. Spelade åtta minuter i rad och bidrog till Jämtlands jätteledning, men blev sedan bänkad resten av matchen. Varför?
Berodde det på att Umeå saknade en riktig insidemotstpndare och därför spelar snabbare? Det blir alltså en form av mis-match som Gehrke kanske ville undvika.

Publicerat av

Hans Andersson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *