Nästa match för Jämtland Basket spelas på fredag. Hemma mot Umeå. Det är samtidigt årets stödmatch, där företag går in och skänker pengar för varje åskådare som kommer.
Förhoppningsvis kan det lyfta publiksiffran en aning. Kan det bli 700 åskådare?
Dessutom är det förstås viktigt att publiken ger sitt stöd till laget som upplever en grymt jobbig tid just nu.
Ja, för vissa spelare, som till exempel Mario Pesut och Andreas Karlsson, har det nog aldrig varit tyngre. De kommer fel i situationer, missar skott, blir tveksamma i en-mot-en-spelet och ”glömmer” att spela på instinkt. De tänker nog för mycket.
Båda två har drabbats av den otrevliga kombinationen av prestationsångest och stukat självförtroende.
Vi får tro att båda, med stödet i Stödmatchen och med ett mer avslappnat spel, kan ta sig ur denna djupa svacka och hjälpa Jämtland till ett välbehövligt trendbrott. Både Pesut och Karlsson har ofantligt mycket basketkunnande i sig och skulle kunna leda Jämtland i var och varannan match, men just nu behöver de nog mer mental support än något annat.
Kan Torbjörn Gehrke lossa nervtrådarna?
Ja, det tror vi. Coachen är extra viktig i såna här lägen. Det är han som ska ge förtroende till de spelare som kan vinna matcherna och psykologiskt lyfta sitt manskap. TG har kanske inte varit i den här typen av jobbigheter förut, men han har den kunskap som behövs när spelare tappar fotfästet.
Om han tvekar på sin egen förmåga har vi ett tips: be om hjälp av Doremus Bennerman och Mats ”Glädjespridaren” Lundqvist. De har enorm kompetens, både basketmässigt och psykologiskt. De skulle på individuell basis kunna ge den input som lyfter bort tyngderna som finns på spelarnas axlar.
Den bästa medicinen är kanske att göra något riktigt drastiskt: skingra tankarna helt. Tillfälligt lämna den miljö som framkallar så många negativa tankebyggnader. Skippa ett eller två basketpass och gå på Storsjöbadet eller slå några strikes i Bowlinghallen. Få spelare och ledare att stressa av, skratta och umgås utan att behöva traggla med screens och hur man ska stoppa motståndarna i uppspelsfasen.
Extrema situationer kräver extrema tankegångar, extrema åtgärder.
Till sist: Om Bloggen fick coacha mot Umeå skulle vi göra det mycket enkelt för oss. Vi skulle prioritera två områden. Inte mer.
Förstafemman. Pesut, Mitchell, Karlsson, Ayuba, Gruis. De ska matcha klart mest. Det är hos dem som matchen kan vinnas. Alla fem ska kunna nå tvåsiffrigt. Vi skulle pumpa dem fulla med psykologisk peppning, överbetona det som är deras spetskvaliteter, bygga upp deras självbild. I det här läget handlar allt om att stärka spelarnas mentala tillstånd och få dem att ”ta för sig”. Attackera situationerna och sätta standarden själva, inte vänta på motståndarens drag.
Lösningen på problemen just nu finns inte hos någon extern frälsare utan hos spelare och coacher i Jämtland.
Försvarsspelet. Glöm anfallsspelet. Fokus ska vara på försvarsstopp. Ideliga försvarsstopp. Att stoppa Krayem, Jordan och Saleman är the one and only tactic in defence. Över min döda kropp att någon av dessa ska få dominera! Det ska vara det mantra som ringer i öronen på varje Jämtlandsspelare från och med nu.
Koncentration på så få saker som möjligt och ett konsekvent vidhållande av det. Då kan det bli seger!