Månad: januari 2015

Nästa match för Jämtland Basket spelas på fredag. Hemma mot Umeå. Det är samtidigt årets stödmatch, där företag går in och skänker pengar för varje åskådare som kommer.
Förhoppningsvis kan det lyfta publiksiffran en aning. Kan det bli 700 åskådare?
Dessutom är det förstås viktigt att publiken ger sitt stöd till laget som upplever en grymt jobbig tid just nu.

Ja, för vissa spelare, som till exempel Mario Pesut och Andreas Karlsson, har det nog aldrig varit tyngre. De kommer fel i situationer, missar skott, blir tveksamma i en-mot-en-spelet och ”glömmer” att spela på instinkt. De tänker nog för mycket.
Båda två har drabbats av den otrevliga kombinationen av prestationsångest och stukat självförtroende.

Vi får tro att båda, med stödet i Stödmatchen och med ett mer avslappnat spel, kan ta sig ur denna djupa svacka och hjälpa Jämtland till ett välbehövligt trendbrott. Både Pesut och Karlsson har ofantligt mycket basketkunnande i sig och skulle kunna leda Jämtland i var och varannan match, men just nu behöver de nog mer mental support än något annat.

Kan Torbjörn Gehrke lossa nervtrådarna?
Ja, det tror vi. Coachen är extra viktig i såna här lägen. Det är han som ska ge förtroende till de spelare som kan vinna matcherna och psykologiskt lyfta sitt manskap. TG har kanske inte varit i den här typen av jobbigheter förut, men han har den kunskap som behövs när spelare tappar fotfästet.
Om han tvekar på sin egen förmåga har vi ett tips: be om hjälp av Doremus Bennerman och Mats ”Glädjespridaren” Lundqvist. De har enorm kompetens, både basketmässigt och psykologiskt. De skulle på individuell basis kunna ge den input som lyfter bort tyngderna som finns på spelarnas axlar.

Den bästa medicinen är kanske att göra något riktigt drastiskt: skingra tankarna helt. Tillfälligt lämna den miljö som framkallar så många negativa tankebyggnader. Skippa ett eller två basketpass och gå på Storsjöbadet eller slå några strikes i Bowlinghallen. Få spelare och ledare att stressa av, skratta och umgås utan att behöva traggla med screens och hur man ska stoppa motståndarna i uppspelsfasen.

Extrema situationer kräver extrema tankegångar, extrema åtgärder.

Till sist: Om Bloggen fick coacha mot Umeå skulle vi göra det mycket enkelt för oss. Vi skulle prioritera två områden. Inte mer.

Förstafemman. Pesut, Mitchell, Karlsson, Ayuba, Gruis. De ska matcha klart mest. Det är hos dem som matchen kan vinnas. Alla fem ska kunna nå tvåsiffrigt. Vi skulle pumpa dem fulla med psykologisk peppning, överbetona det som är deras spetskvaliteter, bygga upp deras självbild. I det här läget handlar allt om att stärka spelarnas mentala tillstånd och få dem att ”ta för sig”. Attackera situationerna och sätta standarden själva, inte vänta på motståndarens drag.
Lösningen på problemen just nu finns inte hos någon extern frälsare utan hos spelare och coacher i Jämtland.

Försvarsspelet. Glöm anfallsspelet. Fokus ska vara på försvarsstopp. Ideliga försvarsstopp. Att stoppa Krayem, Jordan och Saleman är the one and only tactic in defence. Över min döda kropp att någon av dessa ska få dominera! Det ska vara det mantra som ringer i öronen på varje Jämtlandsspelare från och med nu.

Koncentration på så få saker som möjligt och ett konsekvent vidhållande av det. Då kan det bli seger!

Jämtland vann sista perioden mot Uppsala. Man vann även returerna (43-41) och sköt också med högre procent på treorna (43-42).
Trevor Gruis gjorde sin bästa match sedan derbyt mot Sundsvall (16+5+5) och Dee Ayuba hade en double-double (11+15). Dwayne Mitchells sköra fotled klarade i alla fall av att spela 24 minuter. Alltid något.

Det är det positiva vi tar med oss från matchen, det som piggar upp i en annars väldigt mörk period i Jämtland Basket. Det är världens lättaste uppgift att kritisera och klaga över sakernas tillstånd eftersom det finns mycket att hacka på, men frågan är om det hjälper. I det här läget är det nog smartare att rikta in sig på det som kan lyfta laget. Det finns trots allt bitar och spelare som är lovande.
Haverikommissionen kan vi sjösätta, men först efter säsongen.

Vi vet samtidigt att Uppsala ledde stort inför fjärde perioden, hela 84-43, och luftade delar av sin bänk. Jämtland kunde därför snygga till siffrorna i fjärde perioden.

Uppsala vann med 95-66, sedan Johan Rönström och Dee Ayuba skjutit i ett par tre snygga treor i slutet. Avslutningen av matchen kan kanske ändå ge lite självförtroende till fredagens stödmatch mot Umeå.

Dwayne Mitchell fanns med på alla övningar under måndagens Jämtlandsträning. Alltid något.
Det ska dock till flera träningar av samma sort och flera matcher likt den i Nässjö, innan vi kan ropa ”hej!”.

Just nu tror vi mer på det vi fick höra från en av våra källor, strax innan Jämtland gjorde klart med Mitchell.
Vår källa berättade att amerikanen hade stora meriter, men att han var skadebenägen och därför en chansning.
Dåliga fotleder och därför tvingad att spela hårt tejpad. Det är kontentan av vad våra källor säger om Dwayne Mitchell.

Jämtland bör ha vetat om detta, men tog tydligen ändå en chansning. Oerhört trist om det visar sig vara sant och om DM fortsätter att ha problem.
Då har Gehrke och de övriga misslyckats med fyra utlandsvärvningar av fem, ett oslagbart facit.

Mario Pesut är tyvärr en stor flopp med tanke på vad han gjorde i fjol i Örebro. Han lever för mycket på sin snabbhet och saknar nödvändiga en-mot-en-kvaliteter, ett högklassigt skott och den självklara pg-kvaliteten: att vara en äkta och stabil ledare som med mental styrka kan styra hela laget.
Tyler Peters visade i ett par två-tre, kanske fyra matcher, stora kvaliteter, men var alldeles för ojämn.
Trevor Gruis är stor, men på tok för snäll, passiv och oatletisk.
Dee Ayuba har det mesta för att vara en powerforward av toppklass i ligan och känns klart lovande, men i de senaste matcherna har han varit oväntat blek.

Vad kan då Torbjörn Gehrke lära sig av årets värvningsmissar?
Väldigt mycket. Här är de tre områden som TG MÅSTE tänka till på när han letar nya spelare i vår:

1. Profiler, tack!
Publiken, sponsorer och alla andra vill ha profiler. Aldrig en säsong till som denna som varit gråare än allt grått. Jämtland behöver en Zabas, Darboe, Peterson, Chris Watson. Det kräver extra mycket research, men Umeå har visat att det går att hitta stjärnor även i mer obskyra miljöer (Jordan, Williams).
Här MÅSTE Gehrke bryta med sin egen filosofi. Om vi inte är helt ute och cyklar har Tobbe genom åren haft en förkärlek för att ofta välja medelbra utlänningar, bra lagspelare och bra personer, men utan större lyskraft. Jämtland Baskets publik förtjänar mer än så. Dessutom går det att förena bra personer med bra spelare.

2. Specialister, tack!
Spelare med spetsegenskaper. De behöver inte vara ligans bästa på sina positioner, men de ska åtminstone vara extremt bra på något. En utpräglad skytt, typ Dominique Morrison. En eller två naturliga ledare och vinnarskallar. Som Hlynur Baeringson eller Manny Dies, som kan tända publiken. En maffig och atletisk returtagare a la Brandon Peterson. En kreativ pg som kan skapa sitt eget skott.

3. ”Game changers”, tack!
Pesut, Peters och Gruis är alla habila, men de saknar en av de viktigaste egenskaperna för ett proffs i Basketligan; förmågan att göra skillnad. De är inga matchvinnare.
De har inte atletismen, talangen att slå sin motståndare i en-mot-en-spelet och att vara den där spelaren som växer när matcherna ska avgöras (likt Bennerman, Andrew Mitchell, Chris Watson, Heiden och Besselink).

Dessa spelare finns överallt. Både på college och i proffsligor i Europa eller i världen. De senare är ofta dyrare, varför vi tror att college kan vara den mest optimala platsen att leta. John Dieckelman lyckades med det när han sommaren 1994 värvade en viss Doremus Bennerman och Pontus Frivold hittade sitt guldkorn i Brandon Peterson.

Det här området har varit Torbjörn Gehrkes stora svaghet i år. Kanske måste han lyssna lite mer på vad Peter Johansson och Bosse Wagenius tycker. Eller varför inte använda sig av Doremus Bennerman som bollplank?

Gehrke är säkert en fantastisk tränare i träningshallen, med vettiga övningar, rätt syn på hur basket ska tränas och spelas, men när det gäller synen på hur laget ska pusslas ihop, vilka spelartyper som passar ihop, hur väl hans egna spelare står sig jämfört med de andra lagen, finns det luckor.

JB-coachen har grovt överskattat årets Jämtland, kontra underskattat motståndarlagen/Ligans kvalitet.

Här kommer alla målgörare från helgens lyckade URM-spel för Östersund. Först dock lite snack med Hasse Vågström, coach för F15.
Segermarginalerna för Hasses lag blev 43, 24 respektive 26 poäng.
– Vi var favoriter och jag tycker att tejerna var jätteduktiga. Det var en väldigt bra laginsats från alla tolv spelare. Alla fick spela i alla matcher trots att det var omgång 3, berättar han.

• Är bredden en av era plusfaktorer?
– Ja, absolut. Det drar vi nytta av både när vi tränar och spelar.
Östersundstjejernas mål har ända från säsongsstart varit att nå Final Four. I så fall upprepar man F99:ornas bedrift från i fjol.
– 98:orna var en annan talangfull årgång i Jämtland Basket. De fick med fyra-fem spelare till Miki Herkel och så många vill vi också ha med, säger Hans Vågström, som är extra nöjd med försvarsspelet i helgen.
– Vi har höjt oss där sedan senaste RM.
Östersund har också en stor anfallskapacitet. Kvartetten Mika Vågström, Isabelle Aronsdotter, Wilma Lilliesköld (halvskadad i helgen) och Agnes Hall gjorde tillsammans hela 135 av 185 poäng.
Vågström blev dessutom utsedd till omgångens MVP, för andra gången i rad.
Östersunds P16-grabbar hade kanske kunnat kopiera tjejernas bedrift och vinna sin grupp, men man föll mot Polisen med 42–53. En stor orsak till förlusten var att lagets ankare, guarden Olle Lundqvist, blev skadad i den andra matchen mot Tureberg (vinst 51–38).
Östersund vann även mot Gammelstad med 90–60. Den matchen var lite av Olle Lundqvist show. 15-åringen sänkte hela 37 poäng. Han blev faktiskt MVP för hela helgen trots skadan.
– Med Olle och John Pålsson, som var hemma och förkyld, hade vi haft chans att vinna mot Polisen. Nu blir det en tuffare väg till Final Four, säger Mats Lundqvist.
Båda lagen kan nu börja ladda för Final Eight, 13–15 mars. Östersund Basket ska eventuellt söka att få arrangera det slutspelet, men troligen blir det någon Stockholmsklubb som budet går till.

Basket
STOCKHOLM, URM
P16, omgång 3:
Östersund-Gammelstad 90–60
Östersund: Olle Lundqvist 37, Tommy Nordin 15, Johan Pedersén 9, Edward Johansson 9, Adam Johansson 7, Oskar Alm 4, Anton Kolak 4, Hugo Danielsson 3, Linus Nilsson 2.
Östersund-Tureberg 51–38
Östersund: Tommy Nordin 17, Edward Johansson 12, Hugo Johnson 3, Olle Lundqvist 3, Oskar Alm 2, Johan Pedersén 2, Nils Axelsson 2, Adam Johansson 2.
Östersund-Polisen 42–53
Östersund: Adam Johansson 9, Edward Johansson 9, Nils Axelsson 6, Linus Nilsson 5, Tommy Nordin 4, Hugo Danielsson 3, Hugo Johnson 2, Oskar Alm 2, Johan Pedersén 2.
Östersund vidare till Final Eight, 13–15 mars.

F15, omgång 3:
Östersund-Fryshuset 73–29
Östersund: Mika Vågström 20, Isabelle Aronsson 18,Wilma Lilliesköld 8, Agnes Hall 7, Tula Robinsdotter 5, Elin Furborg 4, Elise Mattsson 4, Moa Edström 3, Emma Jonsson 2, Hilda Mattsson 2.
Östersund-Höken 50–26
Östersund: Isabelle Aronsson 16, Agnes Hall 12, Mika Vågström 12, Tula Robinsdotter 3, Elise Mattsson 2, Julia Wikström 2, Wilma Lilliesköld 2, Moa Göransdotter 1.
Östersund-Blackeberg 62–36
Östersund: Isabelle Aronsson 16, Mika Vågström 12, Agnes Hall 10, Elin Furborg 7, Julia Wikström 5, Tula Robinsdotter 5, Wilma Lilliesköld 2, Moa Göransdotter 2, Elise Mattsson 2.

Östersund Baskets P16- och F15-lag blev i helgen klara för slutspelet i URM (egentligen USM). Det handlar om det så kallade Final Eight, med de åtta bästa lagen i Sverige. Datum är satt till 13-15 mars, men spelorter är inte klara än.
Hur det än går har ÖB (tidigare Jämtland Basket U) svarat för ytterligare en stor framgång. Det är inte utan att man blir imponerad av det storartade arbete som Mats Lundqvist, Krister Blomgren och alla andra ledare och föräldrar gjort de senaste åren och gör just nu.

Det ska dock mycket till för att P16 och F15 slår fjolårets facit. Då gick Jämtlands F16 och P15 till USM-final. En helt fantastisk bedrift.

Omgång 17 i belgiska ligan blev en av Brandon Petersons bästa för sitt Leuven. Fjolårets kanske bästa center i Basketligan matchades hela 35 minuter (mest på hela banan) mot Brussel. Även om det blev förlust med 69-73 kan inte coachen Jugen Van Meerbeeck vara missnöjd med den förre Jämtlandsspelaren. BP gjorde en double-double, 13 poäng och 14 returer (varav sex offensiva) och hade även 3 assists. Peterson klättrar därmed i topplistan för returer. Han är nu sjua på 7.0 returer per match. Imponerande.

Hannes Widell var i fjol somras inställd på att flytta hem till Östersund och ta en plats i Torbjörn Gehrkes Jämtlandstrupp. Hannes flyttade också hem, men efter en kort tids sommarträning bestämde sig 20-åringen för att återvända till Eskilstuna och division 1. Där går det väldigt bra för den förre Häggenåskillen.

Hannes snittar 28 minuter per match (mest i laget) och har 9.8 poäng och 3.3 assists på de 13 första matcherna. Senast mot Helsingborg hade han 13+8+7+2 (poäng, returer, assists, steals) på 29 minuter.
Han blir ofta utsedd till Matchens Lirare vilket bör betyda att han är en seriens bättre spelare. Det är precis den utveckling som han siktade på när han reste iväg.

– Jag jobbar hårt med försvarsspelet och tycker jag är på god väg mot att bli bra där. I serien får jag ofta spela försvar mot motståndarnas bästa spelare, berättar Hannes.

Om Bloggen fick önska skulle vi vilja se Hannes Widell i Jämtland Basket nästa säsong. Speciellt om storebror Jimmy inte kan komma tillbaka på grund av ryggskadan. Det kan helt klart aldrig bli för många Widellare i JB.

Östersunds P16-lag är också klart för Final Eight i URM. Två segrar av tre räckte vid helgens sammandrag i Stockholm. Segrarna kom mot Gammelstad (90-60) och Tureberg (51-38) och förlusten mot Polisen (42-53).
202 cm långe centern Tommy Nordin och Olle Lundqvist (den senare blev skadad i andra matchen) gjorde flest poäng.