Bara 400 i Sundsvall?

När Sundsvall-Solna möttes i tisdags presenterades publiksiffran som 809 åskådare. Men den officiella siffran given till Basketbollförbundet lyder på 400 personer.
Vilken är den riktiga?
Om 400 skulle stämma är det nog en av de lägsta publiksiffror som Sundsvall haft sedan man gick upp i ligan.

Mitchell prisas

Dwayne Mitchell har utsetts till omgångens näst bäste spelare i Basketligan. Hans 25+7+10 slås bara av Solnas James Washington som dock hade sämre siffror!
Washington noterade 25+2+10. Hur det kan rankas högre är förstås en gåta. Kanske är Mitchells 5 turnovers den stora skönhetsfläcken.
Hur som helst; insatsen är ett härligt tecken på vad Jämtlands nye pg kan prestera.

Jordan producerar i Israel

Germain Jordan fortsätter att imponera i sin nya klubb Hapoel Kazrin i Israel. Samtidigt som Jämtland vann mot Borås gjorde Hapoel samma sak, men mot Netanya. 85-83 blev siffrorna och Jordan svarade för en double-double på 31 minuters spel; 23 poäng och 12 returer. Dessutom 3 assists och 2 steals.
Germain Jordan är sannerligen ”The Real Thing” även i Israel.

”Pecka” efteråt

Segern mot Borås är förstås en megahändelse på alla sätt.
I ett läge och i en säsong där motvinden piskat Jämtland Basket i ansiktet vecka ut och vecka in, är en triumf mot Sveriges kanske bästa lag en enorm framgång.

Det här var inte bara en seger. Det var också ett bevis för alla att Jämtland Basket kan vinna matcher i Basketligan. Dessutom mot bästa tänkbara motstånd. Det ger energi och framtidshopp för alla inblandade. Lagledningen blir stärkt i sin filosofi, spelarna märker att deras kapacitet räcker till.

– Det var en härlig seger! Skönt för spelare och ledare. En riktigt bra insats. Nu ska vi försöka vinna nere i Nässjö på fredag, säger ”Pecka” Johansson.

Olle v JJ Miller

Så många pusselbitar föll på plats för Jämtland Basket i går att det är svårt att veta var man ska börja.

Det resoluta och alerta försvarsspelet?
Det sammanhållna lagförsvaret?
Konsekvensen i anfallsspelet?
Rörelsen utan boll i anfall?
Guardsamarbetet mellan Mitchell och Hansson?
Det fantastiska passningsspelet?
Viljan?
Energin!
Förmågan att vara bäst när det gäller i fjärde perioden?
Stabiliteten, att bibehålla en hög nivå under hela matchen (förutom då Borås gjorde 12-0 och vände 8-17 till 20-17)?
Coachningen (som vi först var fundersam över eftersom vi tyckte att det byttes för mycket och för ofta) som visade sig vara en fullträff.

Allt det där stämmer, men Basketfeber väljer något annat; Olle Lundqvist.

De flesta vet nog hur högt vi håller honom och vi tänker därför inte älta det just nu. Däremot tycker vi det var fullständigt sensationellt att se Jämtlandskillen spela ligabasket i går.

Tänk efter: här släpps en 15-åring in på banan och det redan i första perioden!
Mot Borås!
Som pg!
Mot JJ Miller, ligans kanske bästa spelare de senaste åren!

Vad händer?
Lundqvist tar upp bollen, kontrollerar anfallen, håller Miller (och Andreas Person) på avstånd. Låter ingen boråsare stjäla bollen. Passar klokt och tar ny position. Jobbar rätt i försvar. Drivar mot korg, frispelar först Markusson med ett smörpass, sedan Gruis. Poängskott båda gångerna.

Det är alltså en 15-åring vi pratar om. Som fortfarande går högstadiet.

Bloggen har bevakat Jämtland Basket sedan 1985, men aldrig har vi upplevt något liknande. Ingen vet var det här ska sluta. Basketsporten är en komplicerad företeelse. Sammansatt av så många enskilda komponenter. För att lyckas på allvar behöver du ha fysik, mentalitet, tuffhet, spelförståelse, du måste kunna tåla hård träning, din kropp måste kunna klara alla krav. Sedan behöver du förstås ha lite ”tur” också.

Vi vet inte om Olle Lundqvist har allt det här, men en sak vet vi:
Den här spelaren har de medfödda förutsättningarna för att bli Jämtlands bästa basketspelare genom tiderna, kanske även den bästa bollspelare som fostrats i länet (ursäkta, men det kliade för mycket i fingrarna…).

Bara för att backa upp våra analyser och ”certifiera dem”, ska vi lyssna till vad en basketlegendar säger, en av Jämtlands och Sveriges största basketledare på 1970- och 80-talet (KFUM Jämtland/Alvik), säger:
– Ja, men Olle kommer att bli en superstar.
Orden är från Thomas Persson, som var på plats i Sporthallen och såg Jämtland vinna mot Borås.
– Det är första gången på flera år som jag ser en match live här eftersom jag bor i Stockholm.

• Hur upplevde du matchen?
– Det var fantastiskt. Jag förstår inte att Jämtland inte vunnit fler matcher. Deras försvar var så bra och den offence de satte upp var så enkelt och funktionellt. Den enda gången de tappade var när de bytte in andrafemman i första perioden. Jag tror att de hade matchat tio spelare redan efter sju minuter och det är ju ovanligt, men det funkade.

• Basketbloggen har berömt Olle Lundqvist mycket under säsongen – kan du jämföra honom med andra storspelare från Jämtland?
– Ja, det är pappa Mats och ”Lellen” (Lennart Johansson). Och även ”Lill-Linken” (Hasse Lindqvist). Olle kommer att bli en superstar. Han har också så fina personliga egenskaper. Jag menar, med de föräldrarna kan det inte gå fel.
– Han är så cool. Jag har sett honom spela i Stockholm (USM) och då var han helt överlägsen.

Ps. Thomas Persson var en av de de ledare som satte fyr på basketen i Jämtland i början av 1970-talet. Tillsammans med bland andra Lasse Lindqvist såg de till att värva stjärnor som Dave Willenborg (den lille guarden med det stora skägget, jättecentern Chris Redding, atletiske Poncho Wright som sedan värvades av Alvik. Landslagsmän som Jan Enjebo hämtades från Solna. Profilerna skapade basketfeber i Östersund och drog ungdomar till sporten.

Storheten med Thomas Persson, ”Linken” och de övriga var att de kunde kombinera basketkunskap med ett fantastiskt sinne för PR. De båda är dessutom möjlighetstänkare, två superpositiva människor som har en inställning som präglas av att ”allt är möjligt”. De är ”doers”, får saker och ting att hända.

Inte konstigt att Jämtland Basket under denna tid var föregångare på flera områden i svensk basket.

”Rönna” klättrar ytterligare

3/5 på treorna mot Borås betyder att Johan Rönström klättrar upp till sjätte plats i Basketligans trepoängsliga. ”Rönna” skjuter mycket fina 45,5 procent 36/79 så här långt. John Roberson är bäst på 53,3, följd av Uppsalas Nnamaka på 49,3.
Johan Rönström har högre träffprocent än spelare som Gaddefors, Colimon, Prostran, Kai Williams, Dominique Morrison och Jakob Sigurdarson.
Bara att lyfta på hatten för Jämtlands nygamle storskytt!

Mitchell är melodin

Bloggen vill gärna uppehålla sig ett tag vid Dwayne Mitchell och dennes stormatch mot Borås. Vi gläds oerhört med hans insats (nästan en triple/double) och vår förtjusning handlar också om att Jämtlands lagledning kanske ändå har hittat ett litet ”guldägg”.

Det har varit mycket snack om att Mitchell är passe. Att han är halvskadad och aldrig borde ha värvats till Jämtland. Att hans storspel och braksucce i Israel och kontraktet med Los Angeles Lakers i NBA inte äger någon giltighet i dag. Att han är loj på träningarna. Att JB-ledningen skulle ha valt fel ersättare till Tyler Peters.

Allt det här har säkert något korn av sanning i sig, trots allt. Men i dag! Vem vill/vågar höja rösten och klaga över honom och Jämtland efter stormatchen mot Borås?
Någon?
Nä, tänkte väl det.

Den 32-årige amerikanen må ha tappat i speed sedan sina glansdagar. Han må ge ett slött intryck i försvar ibland och visst blir man irriterad över hans stundtals slarviga agerande när han attackerar i en-mot-en-spelet, men snälla nån! Se vad den andra vågskålen innehåller!

Det Mitchell gör av effektivt värde i form av ledarskap, öppnande pass, tunga returer, äkta pg-spel, skarpa penetreringar (vi gillar särskilt hans snygga ”spin-moves”) och skytte – det är bland det bästa vi har sett på position 1 i Jämtland på många år. Hans kompetens är så bred.
Kom dessutom ihåg att Dwayne Mitchell värvades som en två-trea, absolut inte som en pg. Trots detta har han anpassat sig till sin nya roll på ett väldigt bra sätt.

Visst är det så att han till sin spelstil inte precis liknar de vanliga ligaguardsen, de som bygger sitt spel på snabbhet och distansskytte, men DM har så många andra kvaliteter som förgyller hans spel.

Han har en arsenal av vapen som borde göra andra ligaguards röda om kinderna. Hans eminenta fysik gör att han kan snitta 5-7 returer per match. Hans naturliga atletism är mycket användbar i anfallsspelet. Dwayne är fundamentalt välskolad i form av bollbehandling, passningar, split vision och skotteknik. Accelerationsförmågan i en-mot-en-spelet är en fröjd att se. Dessutom har han en förmåga att skapa sitt eget skott som är ett kännetecken för alla stora spelare.

Bloggen skulle gladeligen betala 150 kronor varje vecka för att se Dwayne Mitchell spela basket.
Det här handlar om äkta vara.
Har ni inte sett honom lira än måste ni bara ta chansen de två sista hemmamatcherna i grundserien.
Tis 3 mars: Örebro:
Fre 13 mars: Nässjö.

Jämtlandsspelarens stadiga prestationer återspeglas i topplistorna. Se på denna intressanta läsning just nu i Basketligan:

Poäng: 13) Dwayne Mitchell, Jämtland 16,4.

Assists: 4) Dwayne Mitchell, Jämtland 5,08. Han är bättre än bland annat Roberson, Miller, T Jackson.

Trepoäng: 14) Dwayne Mitchell, 41,3 procent.

Steals: 10) Dwayne Mitchell, 1,58. Bättre än Roberson även här.

Kvällens femstjärniga insats visar ännu mer att det är precis såna spelare / profiler som Dwayne Mitchell som Jämtland Basket behöver för att lyfta. Ja, inte bara laget behöver det utan även publiken. Basketpubliken har behov av ”snackisar”, av lirare som drar folk till Sporthallen och som de unga spelarna kan ha som förebilder.

Två exempel som bekräftar vår tes är Borås och Södertälje. Det var när James Miller och John Roberson rekryterades som det tog fart på allvar. I Borås fall har det resulterat i ett jättelyft på publiksiffrorna och en stabilitet i spelet – samt förstås en väsentligt bättre ekonomi. Föt Södertälje har det gett två SM-guld.
Miller och Roberson är två (guard)profiler. Två ”game-changers” som gör skillnad. Låt oss hoppas och tro att värvningen av Dwayne Mitchell kan följas av flera fullträffar i sommar och i höst.

Som ett SM-guld

Äntligen!
– Vi är så värd det här. Vi spelade som ett lag och krigade från minut ett. Dessutom är det speciellt skönt att vi kan vinna första i år och bryta trenden på hemmaplan. Publiken är värd det, säger Gustav Hansson efter 88-77 mot Borås.

Jämtland fick ihop hela paketet. Man satte ett tufft försvarsspel och hittade tidigt ett flyt i anfall. 57 gjorda poäng redan efter 23 minuters spel är mycket starkt. Liksom att göra 23-10 i sista perioden, när matchen låg i vågskålen. Det visade vilket lag som orkade hålla fokus bäst.

Den här gången lyckades Jämtland knyta ihop säcken. Dessutom med råge. Tänk att det knappt ens blev nervöst på slutet!
Pat Ryan tog ett flertal time outs för att bryta trenden men inget hjälpte. Nä, det här var ”Älgarnas” match.

Jämtlands seger kändes som ett SM-guld. Den fantastiskt trogna hemmapubliken stod upp och applåderade takfast i slutet. Ordförande Bodil Eriksson kramade om sina bänkgrannar och vi undrar om det kanske till och med fälldes någon glädjetår.

Lagspelet, försvarsspelet och viljan var förstklassig. 25 assists och bara 12 turnovers måste vara den sammantaget bästa insatsen på år och dag. Just antalet assists glädjer oss extra mycket. Det visar att det var LAGET som vann.

Enormt skönt för den hårt prövade klubben, lagledningen och spelarna. Det här ger energi att leva på ett tag.
– Publiken är värd det här. Jag håller med dig, det är imponerande att se så många komma tillbaka match efter match trots alla förluster, menar Gustav Hansson, som tillsammans med Dwayne Mitchell var något av matchens lirare.

Gustav jobbade stenhårt på JJ Miller, skar av vinklar och ytor och hade också tuffa och aggressiva bollattacker framåt. 13+3+4 är personbästa i ligan.
Dwayne noterade 25+7+10. Nästan en triple-double. Mer behöver inte sägas.

Jo, en sak. Tack Jämtland Basket!
Bättre födelsedagspresent kunde Bloggen knappast ha fått.

Roligt!

Vi har just sett en av de bästa och roligaste halvlekar i år i Sporthallen. Jämtland leder med 48-46 mot Borås efter ett utmärkt lagspel med hela 15 assists och bara två turnovers.
– Där har du matchen hittills, menar Bo Wagenius, ass coach i fjol.
Dwayne Mitchell 11 och Johan Rönström och Dee Ayuba bäst på 8 poäng var.

Kirilenko återvänder

Bloggen såg honom live under slutspelet av basket-EM i Scaniarinken i Södertälje 2003 och blev med rätta mycket imponerad. Han beskrivs som den kanske mest talangfulle spelare som någonsin lämnat Ryssland för att spela i NBA. När han 1999 draftades av Utah Jazz blev han den första ryska spelare att väljas i förstarundan och den yngste spelaren från Europa att bli draftad.
Nu lämnar Andrei Kirilenko USA och NBA och flyttar tillbaka till Moskva och Ryssland.

Den 34-årige forwarden på 206 cm – som populärt kallas ”AK47″ – har representerat Utah, Minnesota och senast Brooklyn Nets och Philadelphia 76:ers.

Ryske journalisten M Sorokina skriver i eurobasket.com:
” Den bäste forwarden i Europa i sin åldersgrupp. Hans blockar är berömda… och hans slamdunkar är enorma. Hans dribbling är unik. Det är praktiskt taget omöjligt att stjäla bollen”.

AK valdes in i NBA All Star Team 2004 och året efter toppade han blocklogan i NBA.