Jämtlands mest okända utlandsspelare – Aron och Calle


Aron Furstenberg och Calle Duvdahl.

De spelar i högsta ligan i Norge, möter Stian Mjös och Mathias Eckhoff, men även ärrade USA-proffs. Här är Jämtlands mest okända utlandsspelare: Aron Fürstenberg och Calle Duvdahl

– Det gäller att maximera livet, säger Aron om hur det är att spela i Persbråten och bo i Oslo.

De 29-åriga exiljämtarna har bott i fyra respektive tio år i Norge. Calle Duvdahl firar 10-årsjubileum som ”norrman” i år, medan Aron går in på sitt fjärde år.

Anledningen till flytten var inte enbart basket. Mer då en önskan att byta miljö.

– Jag hade hört att det gick att tjäna bra pengar i Oslo och tänkte först bara göra någonting nytt, berättar Aron.

Året var 2013 och det var då som Calle klev in i basketvärlden igen. Åren dessförinnan hade han fokuserat på att jobba och att resa utomlands med en vän.

– Vi lärde oss att surfa på första resan och sedan kretsade livet kring det. Vi hade ingen tanke på basket.

En faktor bakom Calles flytt till Norge (2007) var också att Östersund Baskets division 1-lag lades ned.

– Tanken var att jag skulle jobba i Oslo i ett halvt år och sedan resa. Men det slutade med att jag gjorde det i sex år.

Aron hade representerat Lillhärdal i division 2 och ville gärna fortsätta med basket när han kom till Norge.

Den känslan hade inte Calle.

– Jag hade inte spelat basket på flera år och var skeptisk till idén, berättar han.

Trots det gjorde han ett försök att komma tillbaka. Han började träna med Persbråten och se, något positivt hände.

– Det var trögt i början att få tillbaka formen, bollkänslan och skottet, men sedan kom det tillbaka mer och mer. Då blev det också roligare.

Persbråten bestod av spelare som tidigare bland annat representerat Norges J-landslag. Det fanns med andra ord bra kvalitet i laget.

Vid sidan av basketen studerar Fürstenberg och Duvdahl till civilekonomer. På kvällstid blir det basket. Minst tre träningar i veckan samt matcher. Dessutom gym fyra-fem gånger i veckan.

Fritiden är alltså ytterst begränsad.

– Det gäller att maximera livet, säger Aron, som gillar att vara igång med aktiviteter.

– Hellre det än att ligga hemma och se på halvdåliga serier. Det är lätt att livet springer iväg. Man ska göra det man tycker om och värdesätter.


Aron Furstenberg skjuter från distans.

En självklar fråga är förstås vilken nivå som den norska ligan håller?

– Det är ”alltid tufft i ligan”, som Erik Westin, skulle säga, haha! Den ligger i nivå med de bästa lagen i svenska division 1, alternativt de sämre lagen i Basketligan, tror Aron.

– Nivån är helt klart sämre än den svenska ligan. Jag tror att man skulle kunna jämföra den med en bra div 1-liga i Sverige. Det finns ett par norska spelare som jag tror platsar i Sverige, till exempel Aksel Bolin, Anders Stien, Magne Fivelstad, men såklart också Stian Mjös, menar Calle.

Fjolårets MVP i Norge var Mike Bruesewitz. Då i Bärum, nu i Jämtland Basket. 

– Mikes tidigare assistent coach, Mark DiGiacomo, påstår att han aldrig har coachat en smartare spelare, berättar Aron.

Persbråten är debutant i högsta ligan i Norge i år, efter att ha varit obesegrat i division 1 i fjol. Laget spelar helt utan utländska proffs och ligger sist med kvoten 2–24.

I tisdagens match mot Asker blev det förlust med 67-89. Aron var en av matchens bästa spelare. Han spelade mest av alla, 32 minuter, och hade 9+9. Calle kom in från bänken och gjorde 21 minuter samt 7 poäng.

– Det är surrealistiskt att vi är i högsta serien med tanke på att vi tidigare bara spelade för skojs skull. Nu reser vi med flyg runt i Norge och spelar bortamatcher mot betalda spelare, förklarar Calle.

Aron är den av av de två som lyckats bäst i år. Den kraftfulle jämten snittar ungefär 9+9 och är en av lagets nyckelspelare. Men han får för mycket fouls tycker han själv.

– Ärligt talat är domarnas nivå rätt patetisk. De straffar dig om du spelar hårt försvar, även om du spelar regelrätt. Det förstör spelet.

Persbråten ska dock inte underskattas. Laget har två gånger varit ytterst nära att slå Mathias Eckhoffs Bärum (85–89 och 85–86).

Hur ser framtiden ut?

– Oslo är en härlig stad att leva. På somrarna finns det alltid någon att spela basket med så fort solen är framme. Eller också kan man bara ta cykeln ut till stranden för att slappa och sedan gå på konsert på kvällen. Det finns många valmöjligheter och du kan snabbt ta dig runt hela stan, berättar Calle.

Aron vill gärna fortsätta spela basket i Norge.

– Jag är lite sugen på att göra något år till i ligan, men kanske i ett annat lag där satsningen är mer seriös.

Trivseln i Oslo är dock hur bra som helst.

– Det är svindyrt att leva i Norge, men man tjänar också mycket mer, säger Aron, som gillar livet som ”norrman”.

– Dessutom är det nära till allt. Du kan bo centralt och har gångavstånd till nästan allt. En del saker är dock svåra att ta sig till. De kryddade kebabköttet med kanel, att man skottar upp all snö på trottoaren, mot lägenhetsdörrarna och att man måste ha två röda gubbar på trafikljuset för att folk ska första att det inte är grönt. Haha!

Båda två kan alltså tänka sig att bli kvar i Norge. Även om det ibland drar i dem att komma hem.

Aron: – Jo, det gör det. Jag var hem och såg någon match för Jämtland Basket före jul och är imponerad. Tegeltemplet levererar och det är riktigt kul att se.

Calle: – För tre år sedan köpte jag min första lägenhet i Oslo, så jag planerar nog inte att flytta hem i första taget. Just nu trivs jag bra och har gjort det sedan jag flyttade hit. Jag var hem en sväng i jul och såg Jämtland spela. De är riktigt bra och kan kan gå långt i år.

Mike Bruesewitz är ju ett fynd, men finns det fler guldklimpar i Norge?

– Kongsberg har Juan Ferrales från Florida. Han är en grym PG som är både stark, smart och skjuter bra. Djo i Asker är 203 centimeter, väger112 kilo och är en best. Går han för att dunka är det bäst att vara på läktaren. Men han börjar bli gammal, säger Aron, som i sammanhanget vill rikta en tacksamhetens tanke till grabbarnas ungdomscoach, Jan Duvahl, som gav dem ovärderliga kunskaper i unga år.

– Janne var fantastisk. Han gav oss det hjärta vi har i dag och som vi kan se norska spelare ibland saknar. Vinnarinställningen, försvarsspelet, men självklart också grundläggande teknik och att läsa spelet. Gav man inte allt kastade Janne taktiktavlan i väggen. Det tackar jag för eftersom det har gett mig rätt mentalitet.

 

Publicerat av

Hans Andersson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *