Förbundet lever i en orealistisk värld


Antonio D’ Albero är en av flera coacher som är drabbade av förbundets stelbenta regler.

Bloggen har kritiserat Svenska Basketbollförbundet förut och måste fortsätta att göra det. Olle Lunden, Mats Carlsson och de andra lever fortfarande i en helt annan värld än verkligheten. Frågan är när eller om de någonsin kommer att kliva ned till jorden och inse att de är satta på sina positioner för att HJÄLPA klubbarna. Inte STJÄLPA dem.

Det senaste exemplet är frågan om tränarlicensen. Steg 4-utbildningen, som krävs för att få coacha i Basketligan. Herr som dam.

Vi har redogjort för förbundets bedrövliga hantering av Antonio D’ Albero och Östersund Basket. Nu berättar Peter Hegethorn, VK:s mycket kompetente och flitige basketbloggare, om andra fall, i Umeå, som är lika upprörande.

Udominate har tvingats böta för att Bo Ågren-Malm, som hastigt ersatte en avskedad Tamara Ruzic, inte uppfyllt kraven för att coacha i Damligan (han blev inte ens antagen att få gå steg 4).

Nu stöter Umeåklubben på nya problem, trots att man nyligen rekryterade Mikael Blomqvist (från Umeås herrlag), som i flera år coachat i ligan och haft behörighet till det. Men nu menar plötsligt förbundet att Blomqvist inte uppfyller kraven. Han sägs sakna steg 4-behörighet!!

Skälet: att Blomqvist inte gått den nödvändiga fortbildningen.

Suck!

Udominate har sökt dispens, men vet inte om man får det. Chansen lär vara liten med tanke på den stelbenta hållning som Basketförbundet har visat genom åren.

Förbundet beter sig patetiskt. Ja, än värre. Vi menar att Förbundsordföranden Mats Carlsson (som inte precis gjort sig känd som den smidigaste och skickligaste basketledaren i vår tid), Lena Wallin-Kantzy, Olle Lunden med flera, utövar sina ämbeten tvärt emot vad andemeningen är.

Att bistå, hjälpa och stötta är förstås vad en förbundsstyrelse ska göra. Att minimera kostnader, att sätta sig in i klubbarnas verklighet och inte minst, att ge sig tid till att lägga örat mot jorden och lyssna till hur tongångarna går hos de människor de är satta att styra över, är precis vad man måste göra.

Istället gör Carlsson och de andra precis tvärtom. De målar upp en utopisk bild av hur allt fungerar. Eller borde fungera. Sedan är de okänsliga för argument som strider mot deras linje, även om dessa baseras på sunt förnuft. De tvingar Umeå, Östersund och andra klubbar in i ett hörn. Tvingar dem att böta – pengar som skulle kunna användas till utvecklande insatser, för svensk Baskets bästa. Förbundets agerande visar på en total brist på fingertoppskänsla, på verklighetsförankring.

Vi ifrågasätter inte kravet på rimliga utbildningar för huvudcoacher i Sveriges högsta ligor. Det är en trygghet för alla. Men för i jesse namn, det måste finnas rim och reson i detta förfarande.

Dispens, förmildrande omständigheter och lite ge och ta gentemot klubbarna, som förstås gör allt i sin makt för att möta kraven.

Verkligheten är dock en helt annan än vad Mats Carlsson med kompani vägrar att inse. Det finns förstås ingen uppsjö av steg 4-utbildade tränare i Sverige. Svensk basket är fortfarande en liten aktör – oavsett vad förbundet tror. 

Dagens coacher vill självklart utbilda sig, men ibland kan det finnas naturliga orsaker till att man inte hunnit klättra på utbildningsstegen. 

Basketstyrelsen beter sig lika vanvettigt dumt som Svenska Fotbollförbundet i fallet Vittsjö. Den lilla och hårt kämpanda damallsvenska klubben hotades med uteslutning om de inte hostade upp 160 nya sittplatser under tak på sin arena!!

Trots att de hade ett nybygge på gång. Trots att de hade anlitat en arkitekt och var i startgroparna för en utbyggnad.

Istället kommer hot om uteslutning från Karl-Erik Nilsson, Gerhard Sager och de andra. Totalt okänsligt och totalt utan verklighetsförankring även där.

Som småklubb förfogar Vittsjö inte över samma resurser som storklubbarna. Om förbundet inser det och kan tänja på gränserna för att hjälpa en klubb utan stora ekonomiska muskler? 

Glöm det.

Precis som med Basketbollförbundet är det ett ”uppifrånperspektiv” som gäller. Man sitter på sina höga hästar och dinglar med benen. Vägrar att besöka människor i verkligheten. Eller om man gör det, vägrar att förstå att det är den världen som är den verkliga.

Basketbollförbundet har till viss del och ibland blivit klubbarnas motståndare eller försvårande faktor.

Frågan är också hur mycket som klubbdirektörer och sportchefer törs protestera. Om kritiska röster från landet skulle göra situationen ännu värre?

Att döma av de få eller inga kommentarer vi hör från sportchefer som Krister Blomgren och Oscar Stenberg, verkar risken uppenbar. 

Vi kan också ta fallet med Jonte Karlsson, den förre landslagschefen. Han blev obekväm när han började komma med åsikter om förbundet. 

I dag skulle han kunna säga mängder om saker om den arbetsplats han jobbade på. Men han vet också att det kan påverka honom och Borås Basket negativt. Därför håller Jonte tyst.

Publicerat av

Hans Andersson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *