Vilken match och vilken seger


Elsa Paulsson-Glantz var tillbaka – och hon bidrog med så mycket till segern.

Detta Östersund Basket. Vad ska man säga?

Trots en monumental motvind och otur på alla möjliga och omöjliga plan reser laget sig på nio och knockar AIK.

Seger med 60-54 efter en urladdning som får oss att bara gapa. Antonio D’Albero tvingades återigen anpassa sitt spel och matchplan efter hur få spelare han hade. Han roterade på sju spelare, ja, i långa perioder enbart på förstafemman plus Frida Joelsson.

Förre guldcoachen Anders Härd, nu i AIK, hade däremot tio spelare som han luftade. Dessutom ytterligare två som blev sittande på bänken.

Härd hade också ett kraftfullt längdövertag, med 188 cm långe Janel McCarville som banans särklassiga Insidekrigaren. Ändå vann ÖB returkampen med 43-41.

Om Östersund blev trött på den korta roteringen? Självklart, men AIK tog slut fortare.

ÖB såg piggare ut och hade mer energi i andra halvlek när det borde ha varit tvärtom. 

Trots att Danielle Elvbo spelade med förkylning och att Elsa Paulsson-Glantz knappt har kunnat träna efter sin hjärnskakning.

Hur är det möjligt?

Ja, det är mycket som strider mot det logiska i detta ÖB. 

Det ska inte vara möjligt att slå både Uppsala och AIK med i princip bara en förstafemma samt en eller två avbytare.

Ändå är det precis vad som sker.

Dessutom: På bänken har Östersund något av årets fynd. Antonio D’Albero är ingen vanlig coach. När han kliver in i Nya Sporthallen är det han som tar över. Ingen är i närheten av hans energi, röstresurser, auktoritet, engagemang.

Italienaren har till och med iklätt sig rollen som hejarklacksledare. Vi ryser fortfarande när vi tänker på hans agerande i slutet av matchen när han hoppade in på banan, vevade med armarna och skrek att publiken skulle vakna och ge laget mera stöd.


Antonio D’Albero är något av årets fynd.

Den energi och entusiasm som den här mannen ger sitt lag saknar motstycke.

D’ Albero håller på att göra det omöjliga med detta vingklippta lag. Jodå, vi vet. Östersund kan fortfarande missa ligan. Marginalerna är små och med två borta- och en hemmamatch kvar ser det lurigt ut. Men läget är ändå klart bättre än vad alla olyckskorpar kraxade för några veckor sedan.

I dag lyckades D’Albero återigen vinna coachkampen. Han slog Anders Härd på fingrarna när han lyckades krångla sig ur den första halvlekens knipa, där Janel McCarville tog över och Taylor Wurtz blev bortmarkerad.

Istället för att försöka lossa knutarna framåt, skruvade ÖB-coachen på försvarsspelet. Resultat: AIK orkade bara göra 6 poäng i perioden. Det blev avgörande.

När AIK var på väg ikapp i fjärde perioden, tog D’Albero två snabba time outs i rätt läge. Det fick önskad effekt.

Avgörandet kom när Elsa Paulsson-Glantz satte 59-54 på lay up, precis på skottklockan. Då var det 57 sekunder kvar.

– Nu är det bara att vila och återhämta sig. Man orkar inte så mycket mer i det här skedet av säsongen, sa skadade Isabelle Edholm, när vi samtalade efteråt.

Isabelle har fått order att vila i fyra veckor. Om hon tänker lyda sjukgymnasten?

– Jag vill spela på lördag. De får väl gipstejpa mig, men jag ska vara med, sa hon och log.

Ni förstår. Detta ÖB är inget vanligt basketlag…


Taylor Wurtz – 28 poäng och 13 returer. Dessutom 6/8 från distans.

Östersund-AIK 60-54

18-12, 9-16, 13-6, 20-20

Östersund: Taylor Wurtz 28, Danielle Elvbo 13,Elsa Paulsson-Glantz 9, Olivia Lindgren 4, Matilda Ståhl 4, Frida Joelsson 1  AIK:s bästa: Janel McCarville 17.

Publik: Cirka 280.

Returer:  43-41 (Wurtz 13, Paulsson-Glantz 10).

Assist: 6-8.

Steals: 7-10.

Treor: 26-16 procent (Wurtz 6/8).

Publicerat av

Hans Andersson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *