Här är vår Ligaranking – sex veckor innan premiären


Jämtland och Luleå – två lag som just nu befinner sig på olika nivåer i vår Ligaranking.

I dag är det exakt sex veckor kvar till premiären av Basketligan (6 oktober). Vi är nyfiken på hur styrkeförhållandet är hos de åtta lagen. 

Kan vi redan nu utkristallisera vilka lag som kommer att ”gå som tåget” och vilka som riskerar att tappa farten under resan?

Vi tror det och därför gör vi en nulägesranking på Basketligan. 

Då kör vi:

Det som vi allra tydligast ser är att årets Basketliga består av två skikt, med fyra lag i varje.

Skikt A: Luleå, Borås, Södertälje, Norrköping.

Här har vi de fyra semifinallagen. Vi baserar det på fjolårets resultat, slutspelsrutinen, de ekonomiska musklerna, storleken på trupperna, ambitionen (till exempel att spela i Europa).

Luleå har behållt nästan hela fjolårstruppen och förstärkt med två framtidsmän; vasse skytten Anton Kobylak-Berglund (Jämtland) och Daniel Hansson (Alvik). Kommer att fortsätta spela snabbt, sprida ut spelarna på golvet och skjuta högprocentigt. Är därför inte lika beroende av storlek under korgarna. Peter Öqvists metodiska jobb med att hitta en tydlig spelidé – som fungerar ypperligt – gör att Luleå förmodligen kommer att prenumerera på SM-finaler de kommande åren. Öqvist jobbar helt rätt. Först bestämmer han en identitet på spelet. Sedan väljer han rätt spelartyper för denna modell. Därefter håller han fast vid sin linje.

Borås har något spännande på gång. Med Henrik Svensson som ny coach har man en trygg och säker hand som styr allt. Svensson vet exakt vad han vill. Han gjorde stordåd i Malbas i dess ligacomeback och är nu redo för större uppgifter. Borås har både hyfsat med pengar, en stark organisation, bra med talanger underifrån samt ett publikstöd som kommer att bära långt. Svenssons val av nya utlänningar ser intressanta ut. Kan det bli samma typ av succe som hos Jämtland i fjol (Durham, Purifoy, Bruesewitz)?

Södertälje genomgår en förvandling. Guldmakaren Vedran Bosnic är borta och hans assistent Ludwig Degernäs tar över. Hur ska det gå? Kommer han att förändra Kings? Det vi vet är att Södertälje ska byta linje i lagbygget. ”Främlingslegionen” Kings (med massor av utlänningar och inköpta svenska spelare) ska ersättas av ”Hemvävda Kings”. Spelare som Pahlmblad, Spires, Ramstedt, Sjölin, Lindström och Berkelund kommer att få större roller. Det är långsiktigt bra för landslaget och svensk basket, men det innebär också att det knappast blir SM-guld direkt.

Norrköping är redo att ta nästa steg. Truppen känns både bredare och vassare. Har också en av svensk Baskets mest lovande och ambitiösa coacher. Adnan Chuk kommer sannolikt att bli en mycket bättre coach än han var som spelare. Då ska vi veta att den förre Jämtlandsguarden var en v-ä-l-d-i-g-t bra spelare. Chuk har en stor integritet och vet exakt vad han vill med sitt coachande och sitt lagbygge. Han värnar om kontinuitet. Om att bygga något hållbart. En stor del av hans framgångsrecept handlar helt enkelt om att han är en lojal och läraktig lärjunge till Vedran Bosnic. Chuk har tagit de bästa bitarna från sin förre läromästare och lagt till egna ingredienser till sin gryta. Den anrättningen är redan smakfull. Dolphinscoachen kan dessutom ha gjort årets svenska värvning när han hämtade Nils Johansson från AIK. Den killen har både bra storlek, fina händer och ett baskethuvud ”på skaft”.

Skikt B: Uppsala, Jämtland, Nässjö, Umeå.

Den här gruppen har varken den truppbredd, den ekonomi eller den slutspelsrutin (förutom Uppsala) som finns i A-gruppen. 

Uppsala är ekonomiskt pressat och har tidigt signalerat om en budgetsatsning i år. Förlusterna av Andreas Person, Carl Engström, Anton Gaddefors samt förmodligen även av Alexander Lindqvist och Olouma Nnamaka kommer att märkas. Men med Kevin Gaines som krävande och framgångsrik slavdrivare, med comebacken (?) av Rhys Carter, kanske ytterligare en kompetent utlänning och nygamle Mannos Nakkos (som vänder hem från Djurgården) ska vi inte räkna bort Uppsala. Tänk på att det även finns fin kvalitet i Jonathan Person, Axel Nordström samt bröderna Zekovic.

Jämtland var snuddande nära en riktig succe i fjol. Ett skott (Jabril Durham – som Mike Bruesewitz borde ha fått tagit!) från att ha slagit ut Södertälje i SM-kvartsfinalen. Nu vill Torbjörn Gehrke och kompani bygga vidare på det. Med samma koncept; snabb och rörlig basket, där man likt Luleå öppnar upp golvet. Detta ”moderna” spelsätt minskar behovet av stora bjässar under korgarna och sätter de medelstora skyttarna i centrum. Den stora frågan är dock om Tomsick, Taylor och Paul kan ersätta topptrion Durham, Bruesewitz och Cinac? Det blir svårt. En annan faktor är om talangkvartetten Olle Lundqvist, bröderna Daniel och Adam Johansson samt Oliver Gehrke förmår växa med ett ökat ansvar. De här två frågorna kommer troligen att avgöra hur långt Jämtland går.


Kan Brandon Taylor fylla hålet efter Mike Bruesewitz?

Nässjö jobbar på bra i de småländska skogarna. Med små medel, men med en tydlig plan och med proffsigt ledarskap. Som vanligt hänger dock det mesta på hur bra (de fem) utlänningarna lyckas. Mantas Griskenas är redan en klasspelare och om de övriga fyra håller vad förhandsreklamen säger, då kan Nässjö slåss om en semeifinalplats.

Umeå gör ett ordentligt lappkast i sin lagformation. ”Ut med det gamla, in med det nya”. Eftersom plånboken är tunn måste klubben tänka smart och långsiktigt. Coachen Jesper Gustavsson har tappat / tackat nej till cirka tio (!) spelare och bygger ett lag där ambition, rätt inställning och viljan att stanna kvar i klubben över tid, ska prioriteras. Lägre lön, men större klubbhjärta – det kommer att göra Umeå till ett bättre lag än i fjol.

Publicerat av

Hans Andersson